Många tarrangörer av både motionstävlingar och mer elitinriktade tävlingar har haft det tufft under de senaste åren till följd av pandemin. Trots att restriktionerna har släppts har arrangörer fortsatt svårt till följd av färre funktionärer, ökade kostnader och färre deltagare. Det tuffare arrangörsklimatet har inneburit färre arrangemang än tidigare.

Sporter som drabbas hårdast

Nu drabbas arrangörer som har tävlingar på väg, främst cykel och triathlon, men även andra såsom löpning och orientering av nya ytterligare kostnader.

Det är Trafikverket som sett över sitt arbetssätt och inför nya rutiner. I samband med tävlingar på väg måste arrangörer låta Trafikverket eller av Trafikverket anlitade entreprenörer ansvara för skyltningen. Kostnader som faktureras arrangörerna. Detta för att Trafikverket ska kunna säkerställa trafiksäkerhet.

Dilemmat med det förändrade arbetssättet är bland annat att i de ramavtal som Trafikverket har med olika entreprenörer i många fall inte omfattar utplacering av trafikmärken.

Konsekvensen är att arrangörer inte har någon möjlighet att förhandla med leverantörer utan blir hänvisade till en prislista de måste köpa från. Tyvärr är prislistor utanför ramavtal ofta extremt ofördelaktiga, vilket innebär att idrotten kommer få bära kostnaden.

Mindre arrangörer i Sverige har också märkt av att det blivit svårare att få tillstånd från myndigheter. Krav och villkor stramas upp, vilket påverkar utbudet av tävlingar. Lägg dessutom till  svårigheten att säkerställa funktionärer som påverkar många arrangörer så innebär detta behov av än mer arbete för att få en tävling tillstånd.

Konsekvensen blir färre tävlingar

De ökade utmaningarna för arrangörer försvårar återhämtningen av svensk idrott. Färre tävlingar minskar motivation att träna och utvecklas. En av RFs politiska prioriteringar inför valet är att säkerställa tillgänglighet till idrott, inte minst (men inte enbart) genom att se till att öka antalet idrottsanläggningar. 

Nu utmanas även idrott på allmänna platser. Här behöver politikerna inte göra stora investeringar i anläggningar. Det räcker med ett intresse att värna folkhälsa och idrottsrörelse. Trafiksäkerheten och andra normer behöver inte prioriteras bort.

Det vill ingen, men konsekvenser för idrottandet måste få vara med i beslutsfattandet. Verksamheten i dag är för bräcklig och sargad för att orka agera i motvind från myndigheter och med nya pålagor.