Behovet av idrott blir allt större och möjligheterna för idrotten att kunna vara en viktig kraft för att möta de utmaningar som samhället står inför är välkänd. Trots det utnyttjas inte idrottens styrkor i den föreslagna strategin Svensk Idrott 2035. Utan att bättre adressera våra styrkor inom idrottsrörelsen och hur de ska användas, så kommer det bli svårt för idrotten att stärkas som rörelse. 

Offentliga medel blirl ännu mindre

Strategin svarar inte heller upp emot den roll som förväntas att idrotten tar av samhället, vilket kan försvåra framtida stöd från såväl stat som kommun. Följaktligen adresserar inte heller strategin för SISU idrottsutbildarna 2035 de krav som krävs för att stärka kompetensutvecklingen inom idrotten på lämpligt sätt. 

Förslaget har inte tagit i beaktande viktiga och centrala förändringar i omvärlden och de förändringar på nationell nivå som sker till följd av dessa. Offentliga medel blir allt mer begränsade. 

Oroligheterna i omvärlden innebär att försvarsanlagen kommer äta upp en allt större del av nationella finanser. Förutsättningarna för idrotten att öka sin finansiering från statliga medel baserat på idrottens egenvärde och utan krav på motprestation är inte trolig, inte ens på en tio-årsperiod. Det innebär att idrotten i reella termer kommer få mindre ekonomiskt handlingsutrymme nationellt.

Ännu tajtare ekonomi

Lokalt och regionalt blir den offentliga ekonomin ansträngd även i fortsättningen. De åtta miljarder som i dag kommer från lokala budgeterar blir utmanade av ökade kostnader under de kommande tio åren för hälsa- och sjukvård till följd av en åldrande befolkning. Kostnader som redan och huvudsakligen belastar en tuff kommunal och regional budget. 

Begränsade ekonomiska resurser slår hårt mot idrottsrörelsen, och här blir det bara allt svårare. Alternativa ekonomiska intäktsströmmar, såsom de i dag cirka 150 miljoner kronorna som årligen kommer från svenska motionslopp blir ännu viktigare  i framtiden. Egentligen behöver de de bli mer omfattande)  Den strategi som ska gälla fram till 2035 bör ta ännu mera höjd för att idrotten ska kunna agera entreprenöriellt och driva ekonomisk verksamhet inom den ideella föreningens ramar.

Nej, bristerna i den föreslagna strategin kommer försvåra för idrottsrörelsen att vara aktiv inom områden som tidigare värderats högt. Detta kan vara svensk idrotts vilja, men den föreslagna strategin gör det svårare att verka inom vissa områden och lämna dessa områden till andra aktörer. 

Tyvärr, RF backar

I förslaget backar RF från tidigare målbild – från triangel till rektangel. Även om det framgår att man på grund av ålder inte ska känna sig exkluderad så är det tydligt idrott hela livet inte får samma utrymme i den föreslagna strategin. Denna bild stärks också av den planerade förändringen av ersättningar till vuxen idrott som är ett annat förslag till årets RIM.

Att lämna vuxenidrotten hän är att kapitulera för kommersiella krafter och successivt minska svensk idrotts kostym. Detta i en tid då friskvård, rörelse och motion blir allt viktigare för att motverka de livsstilssjukdomar som i dag kostar samhället mångmiljardbelopp. 

En idrott som inte svarar upp mot samhällets utmaningar blir samtidigt lätt ett särintresse.

Är det detta vad svensk idrottsrörelse vill?