Att Trafikverket erbjuder en kompensation under första kvartalet på 500 000 kronor är närmast en skymf mot idrotten. Arrangörer har tidigare kunnat anlita egna entreprenörer med vilka de kunnat sluta bra avtal, men nu ska i stället listpriser användas. 

Vill ha bättre kontroll

Trafikverket har i sitt arbete som skapat denna situation utgått från hur de får bättre kontroll över förfarandet. Det räcker  inte med att ha en process med utbildning och uppföljning av de som utför tjänster. Inte heller kan entreprenörer som har godkännande i en annan region användas eftersom entreprenörers avtal är regionbundet. Arrangörerna är tvungna att använda entreprenörer som i sitt grunderbjudande till Trafikverket inte tydliggjort kostnaden för denna tjänst.

Konsekvensen är att idrotten får betala för det som Trafikverket sparar inom andra områden, eftersom entreprenörers affärsmodeller är att låga avtalspriser kompenseras med bättre marginaler för de tjänster som inte omfattas av grundavtalet. 

Om de principer som nu föreslås för tävlingar på väg skulle gälla även inom andra idrotter så skulle detta få liknande förödande konsekvenser. Fotbollen och ishockeyn får betala inte bara för polisära resurser utan även för professionella ordningsvakter de behöver ha inne på arenan, eftersom det skulle krävas upphandlade parter som anses kunna ta det ansvar som krävs för att behålla ordning. Ordningsvakterna eller trivselvärdarna får således inte komma från klubbarna utan måste i stället komma från en väktarfirma eller entreprenör som polisen har handlat upp.

Förstår inte idrottens uppbyggnad

I mars ska Trafikverket redovisa det uppdrag man fick från den förra regeringen avseende översyn av regler och kostnadsfördelning för evenemang på statliga vägar. Men i stället för att invänta denna översyn och möjligheten att reflektera över konsekvenser så väljer nu Trafikverket att gå vidare enligt deras tidigare planer.

Idrotten är inte en kommersiellt självförsörjande verksamhet och kommer så aldrig att bli. Vi drar nytta av offentliga resurser i form bidrag men även i form av bland annat arenor, säkerhetsstöd och möjligheten att ha tillgång till offentliga platser. I gengäld återbetalar vi genom en idrottsrörelse med aktiviteter som möjliggör rörelse, glädje och ett rikare liv. 

Att det offentliga Sverige vill se över sina regler och processer samt ta betalt är inget nytt. Men vi som idrottsrörelse måste se till att kostnader och byråkrati inte tar bort kraften och medlen i vår verksamhet. Det är därför bra att RF går i strid om principen och inte låter en mindre ersättning ge accept till ett förfarande som kan lamslå stora delar av svensk idrott.