Konstitutionsutskottet lyfte inte fram idrotten specifik, men kritiken mot regeringen är tydlig och kritiken är i stort överensstämmande med den kritik representanter för olika delar av idrotten uttryckt i olika forum under det senaste året.

Den första kritiken handlade om avsaknaden av en genomarbetad coronastrategi. Även om regeringen har förlitat sig på expertmyndigheten FHM, så har avsaknaden av en genomarbetad strategi inneburit att andra myndigheter och olika departement inte haft något gemensamt att förhålla sig till. 

Otydlighet har förvärrat villkoren

För idrotten har avsaknaden av strategin inneburit att aktörer agerat olika. Kommunala anläggningar har stängts och organiserad verksamhet som kan ske säkrare än oorganiserad verksamhet har hindrats. Otydlighet har försvårat framförhållning och planering - för dels matcher, cuper och evenemang, dels förträning och dels idrottande i olika miljöer.  

Denna otydlighet och avsaknad av strategi var också tydlig i samband med de parlamentariska frågor som ställts till statsråd om hur pandemins effekter skulle kunna begränsas för exempelvis motionslopp och deras möjlighet återstart. 

Både Amanda Lind och Mikael Damberg hänvisade till det epidemiologiska läget och ville inte adressera huvudfrågan som var ställd av andra riksdagsledamöter.

En annan punkt belyste regeringens oförmåga eller kanske snarare senfärdighet att agera. Arbetet med pandemilagen sattes inte i gång förrän efter sommaren, vilket gav lagråd, riksdag och remissinsatser kort tid att tycka till. 

Enligt KU hade den svaga beredningen kunnat undvikas om regeringen hade påbörjat arbetet i ett tidigare skede.

Sen start för pandemilag

Redan under våren ansåg regeringen att de tillfälliga delarna i smittskyddslagen var otillräckliga, men något arbete med en pandemilag startade inte förrän efter sommaren. För idrotten som drabbats hårt dröjde det långt in på våren 2021 innan begränsningsförordningar kommit på plats.Den tredje kritikpunkten som har relevans för idrotten är kanske den allvarligaste. Det gäller hur regeringen har arbetat med deltagargräns för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. 

Deltagarbegränsning är beslut som inskränker på människors fri- och rättigheter, men också ger negativa konsekvenser för enskilda, företag och föreningar. 

KU slår fast att behovet av att bekämpa smittspridningen av covid-19 måste vägas mot andra värden, och överväganden måste göras kontinuerligt.

Omprövning av begränsningar borde skett oftare och mer genomgående.  Dessutom har det inte varit en bred ansats i omprövningen utan snarare ett generellt angreppssätt. Omprövningar kom också i gång försent, något som inte är acceptabelt utifrån att det är inskränkning av våra grundlagsskyddade rättigheter. 

Kulturdepartementet har inte fått direkt kritik. I stället är det socialdepartementet som får kritik för att inte justitiedepartementet varit mer involverade i diskussionerna med Folkhälsomyndigheterna.

Skattebetalarna tvingas betala

 Det tyder på att det departement som ser till en stor del av de drabbade sektorerna (idrott och kultur) inte varit med i beslutens kärna. 

Effekterna på idrotten har regeringen låtit skattebetalarna fått betala, i stället för att anpassa regler så att de är logiska. Nu har idrotten istället blivit negativt särbehandlade.

Det är klart att idrott inte har eller ska ha den högsta prioriteten i en pandemi. Men att inte agera för verksamheter som näringsförbud i över ett år, vilket har drabbat publika idrottsevenemang och motionsloppen tillsammans med många kulturevenemang   haft, inte en bra hantering. 

Dessutom är hanteringen mycket tveksamt utifrån vår grundlag, vilket konstitutionsutskottet konstaterar.