Men medlen ska både räcka till kompensationsstöd och till återhämtning. Förra året fick idrotten 500 miljoner för det andra kvartalet (15 mars- 30 juni). I år är sviterna värre och behoven större. Stödet sedan 1 mars är noll kronor och behoven som RF påtalat betydligt större. 

I tidigare tilldelningar har kulturen och idrotten kompenserats lika, nu får kulturen 50 procent mer. Det är tydligt att idrotten tas för given och att behoven inte tillgodoses, även om pengarna naturligtvis välkomnas.

När det gäller evenemangsstöd, som är regeringens omskrivning av det garantistöd som riksdagen beslöt om i veckan (ett stöd som regeringen först var negativa till), så har regeringen nu flyttat fram tidpunkten för införande från 1 juni till 1 juli. Det innebär att många cuper som startar direkt efter att skolan slutar inte kommer att omfattas. Det samma gäller för motionslopp som Vårruset och huvudparten av Blodomloppets tävlingar. 

Grunden till datumet 1 juni var att den svenska sommarens idrottsevenemang i betydande omfattning sker innan 1 juli. I riksdagsbeslutet om garantistödet reserverades beloppet 3,5 miljarder och inte de 3 miljarder som nu deklarerats. 

Trots att idrotten får mindre än vad som behövs och att medlen ska täcka mer än tidigare, så är stöden välkomna både av ekonomiska och psykologiska skäl. Det hjälper idrottsledare, allt från Björn Eriksson till lokala arrangörer och eldsjälar i föreningar, att känna viss uppskattning. Detta behövs eftersom många ledare har känt en tröstlöshet inför att hårda ansträngningar och sena kvällar inte gett resultat. 

Att Björn Eriksson orkar driva på och springa konstant är imponerande. 

Samtidigt är det i stor utsträckning dessa tröttkörda ledare som nu förväntas axla ansvaret för återhämtning. De ska sadla om och driva på igen. De ska tänka nytt. De ska få tillbaka alla unga som lämna idrotten. Allt detta utan att veta vad som kommer att krävas och om den support dagens besked ändå visar är genuint och långsiktigt. 

Inom kulturen har regeringen utsett Linda Zachrisson för att tänka efter vad som krävs för återstart av deras sektor. Motsvarande initiativ saknas för idrotten och för folkhälsan, något som troligen behövs för att trötta krafter ska orka ta nya tag.