Det pågår förnärvarande många olika initiativ och satsningar när det gäller idrott och hållbarhet i Sverige. Den största är troligen Mistra Sport and Outdoor där 70 miljoner investeras i forskning och utveckling under fem år, med RF, Orienteringsförbundet, Skidförbundet, Akademiska idrottsförbundet, Fotbollsförbundet, Kanotförbundet och En Svensk Klassiker som projektdeltagare och medfinansiärer. 

Gäller att hitta lösningar

I projektet ser man över hur aktörer kan skapa lösningar för att minska miljöbelastningen från såväl transporter såsom event.

Även om idrottens miljöutsläpp inte är stora i relation till andra delar av samhället så är det transporter och event som är de områden där man kan påverka mest för att minska utsläppen. 

Idrottsresor och transporter både korta till träningarna och till tävlingar studeras i ett annat projekt med Handbollsförbundet, Ridförbundet, Orienteringsförbundet och RF. 

Där vill man se hur man kan hitta vägar till minskad belastning genom att planera tävlingar avseende tid och plats, öka möjligheten till samåkande, samt se hur man kan skapa förutsättningar i klubbar och förbund att ta höjd för arbetssätt som inkluderar ett hållbarhetstänkande.

Ändra på gamla vanor

Men idrottens möjligheter med hållbarhetsarbete återfinns egentligen inte i att minska miljöbelastningen. Idrottens möjligheter är att kunna agera med trovärdighet i hållbarhetsfrågor samtidigt som man ser sig själv som en katalysator och en förändringsagent för ökad omställningstakt. En roll som efterfrågas av såväl företag som städer.

I samband med klimatkonferensen COP26 i Glasgow i vintras hölls seminarier om idrott och hållbarhet. Flera företag deklarerade intresset att tillsammans med idrotten agera för en ökad hållbarhet. 

För idrotten är det naturligt att se värdet av till de sociala dimensionerna i ansträngningarna eftersom det är inkluderat i den dagliga verksamheten och medvetenheten om hälsa och välmående. 

Ett mål som är ett av FNs 17 hållbarhets mål (SDG- Sustainable Development Goals). Men företagen som vill samarbeta vill även att vi som idrottsrörelse tar ansvar för de andra målen för att öka värdet av samarbeten.

För städer har hållbarhetsarbetet blivit mer och mer centralt. De flesta har en 2030-strategi för att ta ledarskap mot ett mer hållbart samhälle. Det i sin tur påverkar hur idrott och evenemang ska utnyttjas. Idrottsrörelsen är en tillgång för att mobilisera både individer och företag att agera mer hållbart.

Eskilstuna ett lysande exempel

Ett exempel är ungdoms friidrotts-EM i Eskilstuna 2015 där kommunen tillsammans med lokala företag använde eventet till att mobilisera kraft för fortsatt och ökat hållbarhetsarbete. 

En satsning som för eventet innebar bättre ekonomi och inte minst, internationell uppmärksamhet och internationella utmärkelser för hållbarhetsarbetet och nytänkande.

Idrottens utmaning är att ta sig an de möjligheter som hållbarhet innebär utan att det upplevs som en pålaga och ytterligare något som ideella krafter ska göra på sin fritid i stället för att utöva idrott, motion och rörelse. En utmaning som utan tvekan är möjlig att klara av men en förutsättning är intresse och vilja att integrera idrott och hållbarhet. Om man inte gör det kommer hållbarhet och miljö fortsättningsvis ses som pålagor och även möta motstånd.