Att flytta komplexa frågor som mänskliga rättigheter, jämlikhetsfrågor och antikorruption i internationella miljöer är sannerligen inte lätt. Det krävs en kombination av aktivt motstånd (ibland högröstat ibland lågmält) och långsiktigt arbete som skapar accept för förändringar. 

Högröstat motstånd kan även komma från medier som det har skett i samband med bland annat korruptionsskandaler.

Kvinnorna saknade kompetens...

Inom internationell friidrott på europanivå kom frågan om ökad jämlikhet i styrelsen upp i samband med en kongress. En av delegaterna talade tydligt om för församlingen att det var svårt att skapa jämlikhet eftersom det inte fanns tillräcklig erfarenhet eller kompetens hos kvinnor för att ta ett sådant ansvar. Han använde som argument den sittande publiken med absolut majoritet av män som alla kände sig bekväma med varandra som argument. Det han inte räknade med var ett snabbt, skarp och aktivt motstånd från den kvinnliga irländska ordföranden som ifrågasatte hela argumentationen. 

Stämningen blev hätsk och ledde senare till att en utredning initierades om jämlikhet i styrelserna. Sverige fick genom dåvarande friidrottsordföranden Björn O Nilsson möjlighet att leda utredningen om betydelsen av jämlika styrelser. Både arbetet och sammansättningen av utredningsgruppen påverkade och drev på förändringstakten. 

I kommande europeisk kongress i vår är föredelningen i exekutive board 50/50 (sex personer). Men den kvinnliga irländska presidenten som drev frågan högljutt misslyckades i sin senaste kandidatur med att bli invald i den lite större styrelsen för Europeiska friidrottsförbundet. 

Att stå upp på barrikaderna slår ofta tillbaka i forum som har hög grad av homogenitet, vilket är tydligt inom idrotten både i Sverige och internationellt. Något som i sin tur ökar risken för korruption då man vill vara vän med de som har makten och inte skapa konflikt. 

I internationella miljöer behöver vi också förstå att våra svenska värderingar för de flesta länder och deras representanter är mycket progressiva och till och med extrema. I Worlds Value Survey som studerar hur olika länders värderingar i relation till varandra är detta mycket tydligt. Den erkända och välrenommerade studien sammanfattas i två dimensioner för att göra den enklare att förstå. 

Den ena dimensionen är en skala hur man ser på från ren överlevnad till livskvalitet, tillit och självförverkligande. 

Sverige är det land tillsammans med Norge som ser individens frihet som viktigast. Den andra dimensionen ser till traditionella värderingar med religiösa föreställningar och respekt för auktoriteter i relation till sekulära, rationella värderingar. 

Protestantiska Europa med Sverige har ur detta perspektiv stora likheter med de konfucianska kulturerna i Japan, Sydkorea och Taiwan. 

Det vill säga ur båda dessa dimensioner som är ansedda som grundläggande för att kartlägga våra värderingar är vi i ytterkanten av skalorna. För att få med oss andra behöver vi arbeta aktivt utifrån förståelsen hur frågor upplevs utifrån andra länders värderingar, vilket är utmanande och krävande. 

Avfärdas som ombekvämt

Det tar också tid innan det ger effekt och det är svårt att göra detta ensam. Ensamt agerande är lätt att avfärdas som obekvämt och skapa ofta en rebound-effekt. Det vill säga att den större gruppen sluter sig till sina mer konservativa värderingar och förändring blir än svårare.

Vi får hoppas att detta inte blir resultatet inom den internationella fäktningen. 

Tack Otto för att tagit fighten nu hoppas vi att du får hjälp av andra förbund att driva på förändringarna över tid.