Ofrivillig ensamhet, brist på gemenskap och för lite rörelse är folkhälsoproblem som den nya regeringen i kommande budget kommer avsätta medel till. Idrotten är med som en part bland annat genom en satsning på fritidskort samt en riktad satsning på idrott för äldre. 

Nya medel till idrotten kommer dels ske i form av projektpengar för att stärka idrottsrörelsens arbete med idrott för äldre. Det rör sig om ytterligare 25 miljoner 2023 och ytterligare 50 miljoner 2024 samt 2025. 

Påverkar folkhälsan

Satsningen handlar både om att öka rörelse och att motverka ensamhet. Två faktorer som påverkar folkhälsan i form av minskade psykisk ohälsa och minskad risk för sjukdomar såsom stroke, hjärt- och kärlsjukdomar.

Den stora nyheten i kommande budget är satsningen på fritidskort för att öka barn och ungdomars möjlighet att delta. Detta kort riktas särskilt till barn och unga från socioekonomiskt utsatta hushåll vilka ska få förbättrade möjligheter att delta i fritidsaktiviteter. 

Tanken är från regeringen att barn och ungdomar behöver få bättre tillgång till idrott och föreningsliv. De vill öka barns rörelse, stärka konditionen och motverka stillasittande för alla. Om man lyckas så kommer detta även lägga grunden för en jämlik hälsa längre fram i livet.

Det blir således upp till idrottsrörelsen, föreningar och andra att möta den ökade efterfrågan som medlen förväntas att skapa. De som är duktiga att utveckla sin verksamhet kanväxa. De som inte vill anpassa sig kommer inte heller kunna ta del av de nya medlen, vilket är klassiskt marknadstänkande. 

Gynnar vissa...

Troligen gynnar detta vissa idrotter som redan från början har kunskap och verksamhet i socioekonomiskt utsatta områden, såsom fotboll, basket och kampsport. Men de behöver också se till att de är tillgängliga för att ta till sig ytterligare aktiva. Det är de unga som kommer välja och det kommer bli än mer på deras villkor som aktiviteter kommer att bedrivas.  

Tillgången på aktivitetsytor kan naturligtvis begränsa, men förhoppningsvis leder detta till vilja och kreativitet att både utveckla befintliga föreningar och att etablera nya. Föreningar som förstår och anpassas utifrån barnen och ungdomarnas förutsättningar.

Satsningen på fritidskortet innebär troligen att regeringen väljer efterfrågestimulans i stället för att kanalisera mer pengar via RF. Idrottens vilja att inte bli styrda av projektpengar innebär i så fall inte att man får fria medel utan snarare att det blir en ökad marknadsstyrning. Eldsjälar och entreprenörer i klubbar ska göra jobbet i ställer för förbund och RF. 

Om regeringen dessutom förändrar förutsättningarna för kommersiell idrott som annonserats i Tidöavtalet så kommer RFs roll förändras från flera håll.  Genom att ge bättre förutsättningar för att generera intäkter och konkurrenskraft ökar kanske även statens förväntningar på att idrotten ska generera mer intäkter för att på detta sätt avlasta statsbudgeten. Det kan  viktigare för SF och klubbar att öka intäkter från sponsorer och från andra offentliga aktörer. Med andra typer av intäkter kommer också krav på att kunna påvisa värde och resultat, vilket kan komma ställa än mer krav på hur idrotten kan och ska utvecklas. En utmaning då Idrottens utvecklingskraft och förändringsförmåga sätts på ytterligare prov.

Men även om förutsättningarna för ökad självfinansiering kan komma bli bättre, så är det viktigt att skapa förståelse att all idrott inte är kommersialiserbar. Varje klubb och idrott har inte förutsättningar att dra in sponsormedel eller att öka medlemsavgifter.  Risker om en ökad splittring inom idrotten är påtaglig. 

En ny idrottspolitik behöver hanteras av idrotten utan att spänningarna inom rörelsen ökar. Vi behöver bli bättre på att påvisa vårt värde, och tydliggöra vad som krävs för att upprätthålla det. Ett värde är exempelvis att säkerställa att idrott är tillgänglig utifrån utövarnas villkor, vilket vi bland annat kan göra genom att möta den efterfrågan som skapas genom fritidskortet.

Idrotten utanas av politiken

Diskussionen om idrottens varför och hur blir nu viktigare än någonsin. Vi utmanas av ny politik och vi behöver analysera på vilket sätt vi bäst driver idrotten framåt. Utan den diskussionen kan vi inte framgångsrikt argumentera för idrottens utveckling utifrån våra premisser eller möta de möjligheter som ges.  

Nästa års RIM kommer bli otroligt viktigt för hur idrotten som helhet tar sig an de nya villkoren. Vi kan inte bara ställa krav utan vi behöver också anpassa oss för att bli än mer relevanta och se till att de värden vi skapar uppskattas mer, samt att allt inte tas för givet.

Lyckas vi inte se helheten och förklara den samma riskeras vi att drivas mot en ökad splittring inom idrotten. Förändringen blir nödvändigt.