Läs också Cecilia Gierttas krönika om spelet inom fotbollens högsta organisationer

Såväl betraktare som folk in i rörelsen har reagerat. Protester och ifrågasättande märks på olika sätt. Bara på Idrotten Affärers Facebook-sida märks hur många som ogillar vad som sker i både FIFA och UEFA.

Johan Johqvist, ordförande i Hallands Fotbollförbund, vill inte vara passiv.

Han skickade sina åsikter och frågor till förbundsstyrelsen och fick svaret ”det finns en inställning att i nordisk samverkan ”reagera” på FIFA-UEFA-affären”.  

Skickade till förbundet

Här är hans brev:

”Vänta ett ögonblick! Ett arvode om 17 miljoner (!) betalas ut för ett 4-årigt uppdrag till sittande UEFA-ordförande, Michel Platini. Utbetalningen sker nio år efter genomfört uppdrag. Som av en händelse hade Platini anmält sin kandidatur för rollen som FIFA- ordförande innan utbetalningen. Som av en annan händelse drar Platini tillbaka sin kandidatur och stöder sittande ordförande allas våran hedersknyffel Joseph Blatter, direkt efter utbetalning. Men detta är med största sannolikhet bara en tillfällighet!!!!

Bästa kamraterna, Sepp & Michel, hade såklart glömt att reda ut sina förehavanden, 17 stycken, och det uppstod en lucka i kalendrarna vilket gjorde att de kunde reda det. Sicken tur för oss alla oavlönade fotbollsadministratörer, hur skulle det se ut om våra högt stående företrädare inte klarade av gamla oförrätter. Dessutom har UEFA:s medlemsländer uttalat sitt stöd för kamrat Michel, innan en utredning klarlagt hur det ligger till med de 17 miljonerna. Måste vara fantastiskt med sådana kamrater...

”Michel Platini är säkert en hyvens kille med goda avsikter och ambitioner, även om senaste utvecklingen riskerar uppfattas annorlunda. Oavsett vilket anser jag att vi inte kan stå bakom Michel Platini i hans strävan att blir FIFA-ordförande.

Arvodets storlek, tid för utbetalande efter genomförande och sammanfallandet med val av ordförande FIFA ger en fadd smak och en känsla av att något inte gått rätt till.

Om man aspirerar på förtroendeuppdrag av den digniteten som ett FIFA-ordförandeskap skulle innebära borde man aldrig ge sig in i sådana tvivelaktiga affärer som nu spelas upp”.

 Inget svar från ledningen

Johan Johqvist skickade brevet till alla styrelseledamöter i Svenska Fotbollförbundet och fått även enskilt medhåll.

- Det här är känsligt ute i Sverige. Bland våra 24 förbund förekommer diskussioner och många anser att vi måste agera. Vi kan inte gå på sådana här påhitt som herrarna står för.

- Det handlar om vilken värdegrund och etiknivå vi vill ha. Här har man passerat en gräns och vi måste agera. Otvivelaktigt!

Johan Johqvist skrev också ett öppet brev i samband efter beskeden att Ryssland hade tilldelats VM 2018 och Qatar 2022.

- Jag har fortfarande inte fått något svar från förbundsstyrelsen, säger han med skärpa.

Brevet till förbundsstyrelsen

Johan Johqvist skrev då bl a:

”Å ena sidan ska idrott och politik inte blandas ihop, å andra sidan är det allas vår skyldighet som medmänniskor att reagera och agera när/om en idrottslig ”aktion” kan tjäna ett medmänskligt syfte.

Otal är väl de tillfällen där idrotten dåligt eller inte alls stått upp för de ideal som borde prägla mänskligheten. OS 1936 kanske ska stå främst i skamvrån. Det finns, förstås, också en del exempel där idrotten vågat stå upp för mänskligheten och inte böjt sig för något som kan vara svårt att förstå. I fotbollsvärlden är kanske EM 1992 det bästa exemplet, där Jugoslavien inte fick delta och där, som ni känner till, ersättarna Danmark gick och vann hela turneringen.

Jag skulle önska att hela den svenska fotbollsfamiljen gemensamt tog ställning för medmänsklighet och ställning mot länder som för krig mot grannländer, eller tillåter att gästarbetare dödas eller far illa i byggandet av anläggningar där det ska spelas fotboll.

Någonstans måste även idrotten visa sig solidarisk mot den lilla människan som glöms bort med orden ”idrott och politik hör inte ihop”. Samtidigt behöver vi reflektera över huruvida idrottens etiska kod de facto existerar. Det finns en vakenhet kring ett företags misslyckande utifrån en normgivande moral, oavsett om det gäller höga ersättningar, barnarbete eller annat som kan upplevas stötande. Men här, upplever jag, att idrotten saknas.

Tyvärr tror jag inte på den tysta diplomatin denna gång. Jag tror att det nu om någonsin är på sin plats för ett ställningstagande för de mänskliga rättigheterna. Jag anser att vi behöver driva frågan om en flytt av fotbolls-VM från Ryssland och Qatar. Av det vi kan se, och förfasas över, i Rysslands inblandning i kriget i Ukraina och dess totalitära styrelseskick, samt den totala bristen på mänskliga rättigheter vi kan skåda i samband med arenabyggena i Qatar borde vara tillräckligt för ett reagerande. Kanske det ska gå så långt att vi som enskild nation, nationsförbund, ska välja att stå utanför kvalspel till tävlingarna. Jag inser, kanske, det svåra i ett sådant ställningstagande. Samtidigt anser jag att det av flera skäl är alldeles nödvändigt att vi med kraft reagerar.

Tyvärr tror jag inte heller att ett internt agerande inom FIFA kommer spela någon som helst roll. Vid ett flertal tillfällen har motsatsen visat sig, minns den interna utredningen (?) kring tilldelningen av fotbolls-VM 2022 till Qatar. Kanske vi tvingas stå ensamma i en reaktion utanför fotbollsfamiljen, men att inte reagera skulle vara ett svek mot de som får sätta livet till både i Ukraina och i Qatar”.