Turbulensen fortsätter i klubben som ändå meddelade på fredagen att Anders Grönhagen, 59, tar över rollen som tillförordnande sportchef och ersätter Magnus Pehrsson tills vidare.

Klubben mobiliserar

Samtidigt deklarerar ledningen i samma pressmeddelande att "Förra veckans händelser väcker också en rad frågor kring hur vi än bättre kan förmedla och implementera de värderingar som vi jobbar efter med Djurgårdsandan (glädje, värdighet och respekt), så att dessa fullt ut anammas av all publik samt supporterförgreningar. Styrelsen har nu tillsatt en arbetsgrupp som leds av styrelseledamöterna Gustaf Törngren och Johan Lindén tillsammans med andra personer inom Djurgårdsfamiljen."

De tre männen, födda 1979, 1985 respektive 1990, som misstänks för hotet har i förhör uppgett att de inte förstod att det som de sa till Pehrsson kunde uppfattas som hotande.

- De är oförstående till att det har uppfattats som ett hot, kommenterar Ann-Britt Furugård, förundersökningsledare vid supporterpolisen.

Magnus Pehrssons egna ord

Magnus Pehrsson själv har berättat om sitt beslut:

- Dels tappade jag passionen och drivet på grund av hoten. Nummer två var risken för hot som kan påverka min familj, vilket gjorde att det inte var värt att vara kvar, säger han till Expressen i första intervjun efter avhoppet.
Allt började med att han fick ett telefonsamtal när han satt i spelarbussen.

- Jag upplevde inte det som direkt hotfullt, utan det var mer att man uttryckte en frustration över resultaten och att det var dags för mig att avgå.

Men när tre personer från huliganfalangen DFG kom till honom under Djurgårdens träning och hotade honom mer direkt reagerade Pehrsson.

Järnkaminernas egen version

Järnkaminerna skriver på sin hemsida:

”I måndags förra veckan kontaktade några supportrar Magnus Pehrsson via telefon och under tisdagen även genom ett besök på Kaknäs. De framförde kritik och sa att han bör tänka över sin framtid i föreningen. Telefonsamtalet skedde skedde icke-anonymt och bekräftas av MP själv att det inte ska ha varit hotfullt.

Besöket på Kaknäs bevittnades av DIF:s säkerhetsansvarige Mats Jonsson som inte hörde vad som sades men var närvarande och hans bedömning var att situationen inte var hotfull. Även Marc Pedersen talade med en av personerna som besökte Kaknäs och säger att han inte upplevde något hot.

Samtidigt kan vi givetvis förstå att en och samma situation kan upplevas olika beroende på vem man är som person och vi kan inte säga något om Magnus Pehrssons subjektiva upplevelse av det som hände.

Under veckan som gick verkar inte, vad vi kan förstå, måndagens händelser först ha påverkat så mycket men någonstans fattade både Magnus Pehrsson och Tommy Jacobsson ett beslut om att kliva av. Varför de gör det kan vi bara spekulera i men gissningsvis är det en kombination av orsaker som spelar in.

Sättet det görs på måste vi däremot kritisera, mer om det längre ner i denna text. Vi kan även konstatera att en polisanmälan gjorts och vi ser fram emot att ta del av vad den leder till.”

Järnkaminerna skriver också att ” vi i Järnkaminernas styrelse går i god för att vi tror att det är den mest sannolika ”efter att man har pusslat ihop händelseförloppet genom att prata med några av de inblandade och genom att ta del av de citat som funnit att läsa i media.”

Och här framhålls ”Att några direkta hot skulle ha uttalats på det sätt som kommunicerats verkar helt enkelt inte vara med sanningen överensstämmande. Är vår bild korrekt innebär det också att DIF lidit otrolig skada utan rimlig anledning och att vår förening släpats i smutsen på ett sätt som nog aldrig skett tidigare.”

Här är hela inlägget från Järnkaminerna