Det är närmast chockerande att det kan ske. Att man tre gånger missar att uppge var man befinner sig. Detta är idag och sedan länge varje idrottares skyldighet.

Att det händer Mikael Ymer kan ju tyckas mindre överraskande eftersom han i flera avseenden visat nonchalans, uppträtt osportsligt och respektlöst. 

Något för teologerna

Straffet som utdömts av idrottens domstol, Cas, är en rejäl käftsmäll både för 24-årige Ymer och för svensk tennis. Med sin 51:a plats på världsrankingen är han den ende med någorlunda stjärnstatus i svensk tennis, ankaret i ett svenskt Davis cup-lag.

Mikael Ymer själv tycker förstås att straffet är orättmätigt, att han bytte hotell utan agentens (Marijin Bal) vetskap och därmed inte gick att nå av dopingkontrollanterna. Han säger också att hans samvete är rent och att han har Gud som vittne. Inte heller Honom lyckades dopingkontrollanterna nå för att kalla in till vittnesbåset, så där fanns inte mycket hjälp att få. Men det fallet överlåter jag till mera teologiskt insatta att försöka förklara.

Den yttersta domen tycks hur som helst ha fallit.

Det är många saker jag inte begriper i det här unika fallet i svensk idrott.

Hur kan man tre gånger nonchalera att ställa sig till dopingkontrollanternas förfogande?

Varför omger man sig med personer som inte klarar av att sköta administrationen när man är en idrottsman med hela världen som arbetsfält. Det är minsann mycket att tänka på.

Det tisslas och tasslas

Man kan förstås ha synpunkter på det här med dopingkontroller och det påhäng det måste vara att året runt på dygnets alla timmas vara tillgänglig för oannonserade kontroller. Och jag undrar; hur svårt kan det vara att få tag på idrottare med så tydliga spelscheman?

Kan tänka mig att de där oannonserade testerna tillkom för idrottare (skidåkare t ex) som har en tydlig dödsäsong då de helt är borta från tävlingsbanorna. Men i tennis finns knappast sådana säsonger? Om det gjordes dopingkontroller på alla deltagare i alla tävlingar, borde inte det räcka? 

Mot det måste sägas; reglerna finns och måste följas. Av respekt för sporten. För att hjälpa till att göra den ren och trovärdig.

När man, som Ymer. missar tre gånger får man skylla sig själv om det nu tisslas och tasslas. Var det agentens slarv, Ymers egen nonchalans - eller har han någonting att dölja? Jag tror ju inte det men man lämnar misstankar efter sig med ett sådant beteende.

En annan sak som förbryllar mig; Svenska Tennisförbundets generalsekreterare, Christer Sjöö, säger sig vara helt tagen på sängen. Han har inte haft en aning om en process mot en av hans förbunds spelare som pågått sedan januari 2022? Hur är det möjligt?

En vuxen i rummet

Följer inte förbundet sina spelare, deras förehavanden, deras matcher, resultat och hur de fungerar därute i världen? Visst, tennisspelare är sina egna företagare men de ingår ju också - i Ymers och några andras fall - i ett landslag. 

Hur kan man vara helt omedveten om en process som pågått sedan januari 2022 och som i värsta fall kan leda till att en av deras spelare - den bästa men viktigaste för att hålla skenet uppe någorlunda - riskerar att få hela sin karriär förstörd på grund av nonchalans.

Mikael Ymer har ju signalerat mer än en gång med sitt beteende att han är i stort behov av hjälp. Inte minst vid sidan av banan.

Dopingpoliserna är idag något av en ”Storebror ser dig” för idrottarna. Det är en snudd på integritetskränkande övervakning som har tvingats fram av alltför många flagranta dopingfall. Systemet är långt ifrån fulländat. Någon ren idrott kan vi inte tala om.

Att missa någon gång att anmäla var man befinner sig kan alltid förlåtas. Två gånger kan tyckas som en vana. Tre gånger är så uselt och nonchalant att man inte kan klaga på systemet. 

Kommer att tappa allt

Hur klara man 18 månaders avstängning?

I en sport med en ständigt pågående ranking - helt avgörande för deltagande och seedning - är det särskilt ödesdigert.

Ymer kommer att tappa allt. Rasa ner till botten. Får börja om från början. Tappa inkomster.

Om det straffet står i proportion till brottet är lite vanskligt att svara på.

Om det betyder att en 24-årig egenföretagare i tennisbranschen raserar hela sin karriär genom ett näringsförbud är det väl i alla fall någonting som borde kunna diskuteras.

Ymer får skylla sig själv. Jag kan tycka synd om honom ändå. Att han inte har någon vuxen i rummet som vet hur man beter sig.