Ett spartanskt klubbhus, byggd bräda för bräda, krona för krona, funktionellt och trivsamt på sina speciella villkor. Det finns tusentals sådana här klubbhus i Sverige, fjärran från de stora arenabyggen.

Inklämt mellan bostadshus

Som för Solberga BK, till den dag kommunen upptäckte möjligheten att tjäna kanske så mycket som 100 miljoner vid en markförsäljning.

Mitt i Söderförort i Stockholm, inklämt mellan bostadskvarteren öppnar sig plötsligt en grön lunga och en fotbollsplan. Med grus, det är så det ser ut på många platser i större städer, där får grus duga och gör det också.

Här utkämpar Magnus Lundgren och Christer Bertling tillsammans med ledare och föräldrar till barn- och  ungdomar i Solberga en strid mot Stockholms politiker.

Hur orkar de?

Efter att ha hört deras berättelse är frågan hur de orkar. Och framför allt, vad får politiker att skapa så mycket osäkerhet och sakna förmåga att ta tillvara en liten klubbs ansträngningar och bevisligen lyckosamma arbete?

Politikerna och för den delen även tjänstemännens skiftande besked i snart tio år  innebär att entusiasterna i Solberga BK inte vet om de får ersättning för sitt egenhändigt byggda klubbhus, och i så fall hur mycket, de vet inte heller när det sker, exakt var de ska flytta och få en ny fotbollsplan och hur allt ska gå till.

Solberga BK bildades för snart 45 år sedan och har allt sedan starten bedrivit en viktig fotbollsverksamhet för barn- och ungdomar i Solberga vid Älvsjö. Solberga är och har historiskt varit ett område med social problematik. Här bor många barn och ungdomar i enföräldersfamiljer, alltså många ensamstående mammor med dålig ekonomi och i små lägenheter.

Social betydelse

- Som tur är finns Solberga BK som ett socialt nätverk och här deltar många ungdomar, berättar Magnus Lundgren och Christer Bertling.

Olika försök genom åren att få igång fritidsverksamhet för yngre ungdomar med föräldramedverkan har inte riktigt lyckats och den ungdomsgård som en gång fanns i Solberga är nedlagd och omvandlad till förskola. Därför har fotbollen en desto större betydelse.

I Solberga har man sedan början av 2000-talet planerat för och de senaste åren också genomfört en förtätning av bebyggelsen. 2002 började dåvarande gatu- och fastighetskontoret planera för exploatering av nuvarande Solberga Bollplans 11-manna grusplan.

Investerat med egna pengar

- Som kompensation skulle vi få en ny 11-manna konstgräsplan en bit från vår nuvarande bollplan.

Solberga BK har investerat i ett klubbhus, belysningsstolpar och strålkastare, allt värderat till 1 miljon kronor. Klubbhuset var för övrigt ersättning för ett tidigare klubbhus som brann ned. 

Så tidigt som i februari 2005, när planerna om bostadsbyggen blev kända, lovade företrädare för Stockholms stad föreningen full kompensation för alla investeringar.

Besked om stödet skulle utebli

Så långt var allt frid och fröjd. Klubben skulle få en ny funktionell idrottsplats med klubbhus, trodde Magnus Lundgren och Christer Bertling och många med dem.

Men sju år senare har inget byggande av vare sig bostadshus eller klubbhus inletts. Företrädare för idrottsnämnden har både bytt åsikter och ledande personer.

Den verkliga chocken kom tidigare i år då idrottsnämnden i sitt inriktningsbeslut skrev att föreningen endast skulle få en byggrätt på den nya idrottsplatsen, men ett nytt klubbhus eller en eventuell flytt av det befintliga fick föreningen själv betala.

Vågar inte lita på någon

- Det har vi inte en chans att klara. Vi lever under minimala villkor och det är helt omöjligt att vi ska stå för de kostnaderna, säger Magnus Lundgren.

Efter att han hade visat beslutsprotokollet från 2005 där det tydligt stod att föreningen skulle kompenseras tvingades idrottsnämden backa.

Men Magnus Lundgren och många andra i Solberga BK vet inte längre vad de ska tro eller vem de ska våga lita på.

- Vi vill tro på det bästa, dvs att det i slutändan ska allt bli bra, men det som en gång var självklart är i dag i allra högsta grad osäkert. Vi har hela tiden känt en stor oro för att klubben och vår verksamhet ska bli den verkliga förloraren. Och vi frågar oss varför.

Vag och otydlig

Magnus Lundgren berättar om en omfattande skriftväxling med idrottsnämnden där det senaste beskedet från idrottsborgarådet Regina Kevius (m) är att man från Stockholms Stad ”har ambitionen att finna en lösning kring klubbhuset.”

- Det tillhör måhända politikens spelregler att vara vag och otydlig. Men vad innebär egentligen de där orden?

Löftet från Idrottsnämnden i februari 2005 ska och borde betyda mycket. Att idrottsborgarrådet i en intervju sagt att man från politiskt håll inte anser att klubben ska bekosta ett nytt klubbhus ”eftersom man bygger på en plats där det redan står ett så måste man ersätta det”, har också ett stort värde.

Får inga svar

- Den 10 juli bad vi idrottsborgarådet att precisera vad ”ambitionen att finna en lösning..” rent konkret innebär och för att vara tydliga formulerade vi fyra frågor. Vi har fortfarande inte fått något svar.

Enligt idrottsförvaltningen beräknas kostnaden för ett nytt klubbhus till 4 miljoner kronor, pengar som Solberga BK absolut inte har – det är dessutom uttalat att finansieringsfrågan måste lösas för att klubbhuset ska kunna ingå i den totala entrepenaden.

Men följetongen om en grusplan i Älvsjö är längre än så.

Ordnade en sponsor, men...

Föreningen har nämligen inte varit overksam utan agerat på egen hand och fått inte mindre än 2 miljoner från Riksidrottsförbundet och Idrottslyftet till att uppföra så kallade kompletterande verksamhetsytor som en multisportanläggning, löparbanor, boule- och kulstötningsanläggning mot att staden i stället avsätter motsvarande belopp till finansieringen av det utlovade klubbhuset.

- Smått ofattbar att vi fick 2 miljoner, men likväl saknas 1 miljon kronor för att finansiera ett husbygge...
Magnus Lundgren tog då helt sonika och undersökte om klubben kunde få extern finansiering, dvs om något företag kunde sponsra en satsning.

- Vi fann ett företag som var villigt att gå in med den återstående miljonen mot att de får namnrättigheterna till anläggningen under en 10-årsperiod. Saken såg ut att vara klar.

"Egentligen borde vi ha gett upp"

I synnerhet som idrottsborgarrådets tidigare uttalat att hon gärna såg ett större inslag av sponsring som finansiering av föreningarnas verksamhet .

Men enligt stadens fastighetskontor gick det inte inte sälja namnet på en idrottsanläggning hur som helst. 

Magnus Lundgren menar att föreningen nu hamnat i kläm i ett politiskt moment 22.

- Allt vad vi fått hittills är resultatet av vårt eget arbete, inte på grund av politisk välvilja mot en ideell idrottsverksamhet. Hade vi inte kämpat så hårt så hade vi i dag stått utan allting.

- Men hur ska vi finna den miljonen som forfarande återstår...

Thomas Ejderhov

Christer Bertling och övriga ledare gör en stor social insats i ett område där det bor många barn och ungdomar i enföräldersfamiljer, alltså många ensamstående mammor med dålig ekonomi och i små lägenheter.