Dan Perssons blogg
Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.
Dan Perssons blogg
"Inte annat än kommunal doping"
Spelarna försöker avskärma sig och koncentrera sig på sitt, men avslöjanden runt klubben bara fortsätter. Foto: Scanpix
Ville man inte, tänkte man inte så, kunde man inte stå emot traditionen – varför ville inte Leksands kommun få svaret? Det så självklara, förutsättningarna saknas.
Det finns många goda skäl för en kommun att stötta en elitspelande förening och det sker i de flesta kommuner med ett elitlag.
Ett kommunalt stöd bör dock vara begränsat i åtagandet och rationellt.
Skillnad på stöd...
Till att börja med så är stöd till ungdomsverksamheten bra för hela samhället. Det här stödet ger föreningarna möjlighet att utveckla ungdomar till anställningsbara.
Här bör stödet självfallet vara lika för alla föreningar med ungdomsverksamhet i kommunen och stödet skall vara relaterat till det föreningen levererar på området ungdomsverksamhet. Inte vara ett dolt stöd till företag.
Det är en del av en kommuns infrastruktur att ha både bibiliotek och andra kulturbyggnader såväl som arena för bredare event som elitidrott.
Att hitta skälig nivå
Här är den kommunala subventionen av arenafastigheten till idrotten genomgående lägre än motsvarande subventionen av kulturen. Det viktiga här är att man säkrat en skälig nivå och att den är förutsägbar framåt i tid samt begränsad till arenafastigheten och inte ett dolt stöd till elitlaget.
Det är också naturligt och skäligt att en kommun är en sponsor av ett elitlag. Laget marknadsför kommunen, ökar kommunens attraktionskraft och gör ofta mer än någon annan för att ge medborgarna glädje och stolthet.
Precis som med all annan modern sponsring skall självfallet belopp och upplägg vara relevanta, dvs det kommunen får tillbaka skall motsvara kostnaden.
Det vi såg på Uppdrag Granskning igår var något helt annat än den beskrivning av kommunalt stöd till idrotten som det är beskrivit ovan.
På obestånd, hur länge till?
En serie på elitnivå förutsätter en sportslig nivå av lika villkor. Om en enskild kommun väljer väsentligt högre nivåer än andra kommuner uppstår en fördel på isen för den föreningen och motsvarande en nackdel för de lag de tävlar emot.
Det är enkelt att konstatera även när man läser Leksands kommuns version av siffrorna från Uppdrag Granskning, att Leksands skattebetalare har gett klubben en injektion som de lag de tävlat mot inte kunnat få. Ur det perspektivet har Leksand varit dopat och seriespelet har inte skett på lika villkor.
Huruvida föreningen agerat på ett ekonomiskt osunt sätt är inte belagt. Fakta är att man varit på obestånd under lång tid och att man genomfört en rekonstruktion
Det ska inte bara vara möjligt här
En kommun har självfallet ett ansvar för att effektivt hantera skattebetalarnas pengar. Hade Leksands kommun gjort en utredning för att bedöma möjligheten att ha ett elitserielag i kommunen hade man snabbt kommit fram till att det inte går.
Näringslivsstrukturen, befolkningsantalet (15 000 människor) och demografin räcker inte för att säkra de 100-200 miljoner i omsättning som krävs varje år för att kunna vara ett mittenlag under lång tid.
Nu är Åshöjdensagorna en både verklig och vacker bild av idrotten. Från tid till annat når ett lag eliten utan att det finns förutsättningar för att de skall ta sig dit.
Hur ska förbundet agera?
En generation ungdomar och fantastiska ledare kan för några år motbevisa alla ekonomiska teorier och nå resultat som inte borde vara möjliga. Det är vackert och något idrotten måste bejaka.
Frågan är hur rationellt det är att lägga skattebetarnas pengar på den typen av drömmar.
Som andel av skatteintäkterna måste Leksands kommun ha slagit svenskt rekord i stöd till elitförening. Där 20 miljoner i Göteborg är 50 spänn per medborgare så är det 1 300 kronor per besökare i Leksand.
Det som går att konstatera är att det blir omöjligt för liga och förbund att finna medel för att förhindra att kommunal doping påverkar det sportsliga utfallet.
Inte är idrottsrörelsen demokratisk?
Fotbollsförbundet ordförandeval, nu golfförbundet och i allra grad högaktuella IFK Göteborg - det är några exempel i mängden av demokratiska stolpskott inom svensk idrottsrörelse de senaste åren. Foto: Scanpix
Golfförbundets valberedning har enligt fler än tio av varandra oberoende källor agerat på ett sätt som går att ifrågasätta ur alla demokratiska perspektiv. Det är trist och deras agerande skadar svensk idrott.
De är tyvärr bara en i mängden av demokratiska stolpskott inom svensk idrottsrörelse de senaste åren. Fotbollsförbundets val av ny ordförande ifjol och IFK Göteborgs valberednings agerande de senaste veckorna är två av många exempel.
Grundkurs i demokrati
Då jag har goda skäl att misstänka att även SGF:s valberedning är läsare av den här krönikan så får vi börja med en grundkurs i folkrörelsedemokrati.
Svensk idrott har två unika egenskaper som del av sin värdegrund och sitt DNA. Man är ideell och demokratisk. Att delar av eliten och anläggningsidrotten är kommersialiserad förändrar inte den grunden.
Demokratisk med representativ demokrati innebär ett omfattande ansvar för de som fått förtroendet att enbart agera för medlemmarnas och rörelsens bästa.
Varför ska vi bry oss?
Sätter man egenintresset först eller får för sig att man i mindre församling kan driva egna frågor utifrån den makt man fått så pissar man på demokratin och grunden för svensk folkrörelse. Det är det lilla problemet.
Det stora problemet är självfallet att man förstör legitimiteten för det som ger idrottsrörelsens dess existensberättigande.
Det golfförbundets valberedning nu gör är att bidra till att förtroendet för medlemskapet och föreningstanken minskar. Varför skall vi som klubbstyrelse bry oss om vårt gemensamma ansvar när vi ser hur de beter sig?
Då blir det patetiskt
Om det nu är så att IFK Göteborg väljer att entlediga sin valberedningsordförande Gunnar Larsson på temat att han i sin strävan att själv bestämma vilka som skulle sitta i styrelsen glömde bort att följa stadgarna så finns det goda skäl för SGFs förbundsmöte att fundera på uppdrag och direktiv.
Det blir så att säga patetiskt om valberedningen för SGF föreslår förändringar med motiveringar som är direkt motstridiga den verksamhetsplan som förbundsmötet föreslagit.
Det vore tacknämligt om valberedningen förstod att förbundsmötet beslutar om verksamhetsplan, det är inte valberedningens uppgift att föreslå ledamöter utifrån en egen idé om vad SGF skall prioritera.
Utsedda av sina vänner
Vi skall komma ihåg grunderna. 3-7 procent av medlemmarna i en golfklubb går på ett årsmöte och väljer en styrelse. De över 400 klubbarna skickar en representant till ett av 20 distriktsmöten där det väljs en distriktsstyrelse som har två till nio ombud på ett förbundsmöte. Det är klubbarna som är medlemmar i förbundet. Inte distrikten, de skall bara av transporttekniska skäl (fanns inga bilar, flyg eller tåg när stadgarna skrevs) enbart vara ombud för klubbarna.
Inom golfen, såväl som inom övrig idrott, har vi inga förtroendevalda kvar, vi har bara valda företrädare utsedda av sina vänner i nomenklaturan. Svensk idrottsrörelse har fått mycket stora likheter med proletariatets diktatur om man läser Marx teorier och valberedningens agerande förstärker den bilden.
Så här hundra år senare har den fina teoretiska modellen helt enkelt visat sig motstridig den mänskliga naturen. Då vore det underbart om SGF kunde påvisa att man tog demokratifrågorna på allvar.
Förresten,min redaktör upplåter självfallet utrymme åt Valberedningen, Skånedistriktets ordförande och övriga i gruppen som kan känna sig apostroferade om de vill argumentera för sin sak.
Hur det går på förbundsmötet i april är en helt öppen historia
Det här är ett skapa problem i golf. Att slå fel och hamna fel. Ett annat sätt är att ha två kandidater till ordförandeposten inför ett årsmöte. Foto. Scanpix
Golfförbundets valberedning föreslår Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson som ny ordförande för Golfförbundet. Det är en oväntad nyhet i ett av våra största idrottsförbund. Samtidigt ställer nuvarande ordförande Christer Bergfors i strid med valberedningens förslag upp till omval.
Bergfors anser sig ha gjort ett gott arbete och det lär finnas flera distrikt som tänker nominera honom.
Hur det går på förbundsmötet i april är just nu en helt öppen historia.
Vad är orsaken?
Jag blev förvånad, har inte på klubbnivå hört någon, och på klubbnivå hör jag mycket, som sett ordförandebyte som något viktigt.
Slutsatsen är då att det handlar om sedvanligt maktspel på distriktsnivå eller att valberedningen varit drivande av egna skäl. Då är orsaken viktig att spekulera om.
Danielsson är skåning och har sin golfbakgrund i Skåne. Det är troligt att han primärt är Skånedistriktets namn. Samma Skånedistrikt vars motion om förändring av SGF visar på mycket grav okunskap.
Danielsson har en fläckfri karriär att falla tillbaka på. Generaldirektör på migrationsverket är ett av Sveriges svåraste jobb som regeringen bara ger till den som både har intelligens, kunskap, omdöme och integritet.
Han har ju uppfyllt målen
Oavsett att han inte har erfarenhet från golfen på någon högre nivå (styrelsen i Barsebäck gör som Gösta bestämmer) så kan ingen påstå att den som är generaldirektör på Migrationsverket inte klarar vilket ordförandeskap som helst i Idrottssverige.
Det konstiga är att Bergfors ordförandeperiod primärt präglats av måluppfyllelse, bättre relationer med distrikten, god ekonomi och en känsla av lugn och ro.
Förbundet har under hans ledning levererat det distrikten beslutat om på tid och på budget. Förbundet har också kommunicerat väsentligt mer, synts mer och träffat väsentligt fler klubbar. Den synen delas också av de som nu förordar en förändring. En valberedning som väljer att inte föreslå omval i det läget har uppenbarligen en annan agenda. Historiskt har duktiga ordföranden inte uppskattas av distrikten som då upplever sig tappa makt.
Van att få saker gjorda
Min tveksamhet till Danielsson har på intet sätt med hans förmåga att göra. Hans civila arbete utgör en fullgod beskrivning av kompetens. Det är helt andra saker som ger mig en tveksamhet.
Först och främst är det förmågan att lägga nödvändig tid. 50-60 heldagar per år är ett minimum, verkligheten är snarare 80-100 dagar per år. Det finns goda skäl till att SGF inte i mannaminne haft en ordförande som haft ett civilt arbete att sköta. Det är i praktiken omöjligt.
Det andra är att Danielsson har ett track-record från den civila karriären där han är van att få saker gjorda. Ett idrottsförbund präglas primärt av oförmågan att få något gjort.
Konsten att ta få beslut
Ordförandeskapet kräver en extremt utvecklad förmåga att välja få saker som är genomförbara utifrån primärt taktiska politiska bedömningar. Det förutsätter åratal av frotterande i de golfpolitiska sandlådorna och det saknar Danielsson.
Sen kanske vän av ordning tror att ordförandeskapet i SGF handlar om att utveckla idrotten golf. Den missbedömningen är enkel att göra om man tittar på stadgarna.
När ekonomi, allmänna problem i Golfsverige, konflikter av mestadels pseudokaraktär, myndigheter, taktisk planering och liknande är avklarat finns det ingen mer tid för styrelsen. Här skiljer sig inte förbundet från vilken klubbstyrelse som helst, det är bara beloppen som är större.
Klubbarnas röst som räknas
Sedan uppstår en demokratifråga som inte går att bortse ifrån. Golfklubbarna är medlemmar i SGF. Det är klubbarnas som skall välja ordförande i deras förbund.
Distrikten är inte medlemmar i förbundet. De är bara ombud för klubbar i ett geografiskt område och skall bara agera på sina uppdragsgivares order enligt stadgarna. Min klubb, såväl som övriga klubbar jag frågat har inte ens fått frågan från sitt distrikt och än mindre från valberedningen.
Det är trist att konstatera att distrikten och valberedningen kommit till konklusionen att klubbarnas uppgift enbart är att bestämma antalet röster för respektive distrikt och i övrigt går att bortse ifrån.
Demokrati enligt Nordkorea
Trist att det ett år efter demokratidebatten som uppstod vid Svenska Fotbollförbundets ordförandeval, där den demokratiska modellen påminde om Nordkoreas med Gunnar Larsson i Göteborg som den himmelske ledaren, gör golfrörelsen samma misstag. Det ökar inte förtroendet för organisationen.
Med misstanken om att de som lobbat fram Danielsson dessutom har en tillkommande agenda, okänd för golfsverige i övrigt, är slutsatsen ganska given. Risken är mindre med det man har. Dock är det otvetydigt så att Danielsson med sina politiska kontakter om han så önskar bör ges en plats i förbundsstyrelsen. Sen är det väl så trist att efter en period i FS visar han sig för klok för att kandidera till ordförandeposten.
Till sist vill jag påminna om hur det gick till när Ulf Laurin nesligt avsattes av distrikten för tio år sedan för att han ansågs för duktig. Någon som upplevde att det blev bättre med efterföljaren?
"En regel som har gjort sitt..."
Nu står svensk idrott inför ett avgörande. Behålla 51-procengtsregeln eller ej? För många är det lika mycket en fråga om att behålla pengarna eller ej. Foto: Maja Suslin, Scanpix
51-procentsregeln är tillbaka på agendan tack vare Lars Liljegrens krönika här hos oss och Aftonbladet, både i artikelform och genom Robert Lauls mer subjektiva inlägg. Dessutom är remisstiden på utredningens förslag nu över.
AB visar på en trolig 2/3 majoritet för att vid Riksidrottsmötet i Luleå i maj överlåta åt specialidrottsförbunden att själva fatta beslut i frågan.
Frågan är då vad det innebär?
Upp till var och en
Till att börja med kan vi notera att det berör en liten del av verksamheten (bara elitlaget) i en 0,3 procent av föreningarna inom idrott och någonstans fyra-sju specialförbund.
Till att börja med så innebär beslutet inte att våra idrottsföreningar kan bolagisera och sälja ut majoriteten.
Beslutet innebär bara att det är upp till varje specialidrottsförbund att bestämma sina regler.
Ingen demokrati som försvinner
Om ett specialidrottsförbund ger sina föreningar rätten att sälja ut mer än 51 procent av det bolag där elitlaget ligger så förutsätter det fortfarande att respektive förening fattar ett sådant beslut. I regel med kvalificerad majoritet utifrån stadgar
De som påstår att demokratin i IdrottsSverige försvinner med ett beslut på RIM om 51-procentsregelns avskaffande är alltså helt ute och cyklar.
Den som påstår att ett sådant beslut hotar sammanhållningen i idrottssverige ljuger.
Så olika förutsättningar
När det rör omfattningen av en borttagen 51-procentsregel är min bedömning som följer:
Golf
Golfen har struntat i 51-procentsregeln sedan tidigt 90-tal utan någon påverkan på idrott, ungdomsverksamhet eller i övrigt. Externt ägt bolag som äger golfbanan och samverkar med ideell förening eller bedriver verksamhet utan ideell förening finns idag i hundratalet fall och fler kan uppstå om det finns mark att exploatera. Erfarenheten från golfen är att ägandet inte har någon påverkan på hur verksamheten drivs.
Ridsport
Ett mindre antal föreningar som äger fastighet med ridhus där det finns mark som går att exploatera kan välja extern ägare.
Fotboll
Av 32 klubbar i Allsvenska och Superetta kan fyra-sex klubbar under en tre-årsperiod ha anledning att sälja ut mer än 50 procent i sitt elitbolag.
Ishockey
Av 24 klubbar i Elit och allsvenska är min bedömning att det över tid rör sig om ungefär lika många. Här är det investeringar i arenafastighet som kommer att vara drivande.
Övrig idrott
Enstaka aktör inom bandy, speedway, handboll, basket.
Det här är vad som består
Noteras bör att den ideella föreningen kommer att finnas kvar, att ungdomsverksamheten kvarstår i den ideella föreningen och att den ideella föreningen i avtal som ger bolaget rätt att använda föreningens varumärke (som kvarstår i föreningens ägo) har möjlighet att ställa ett antal krav på hur det får användas. Detta är tillkommande faktorer som visar på att extern majoritetsägare inte är någon större fråga.
Vidare kan vän av folkrörelse av 60-talsmodell notera att det primära skälet till externa ägare kommer att handla om fastighetsaffärer, inte om köp av brasilianska ungdomar.
Regelverket för hur seriespel skall se ut finns kvar hos förbunden.
Inte därför idrotten faller samman
Laul har en poäng i att det inte lär dyka upp några oligarker som vill göra om ett svenskt lag till ett kvartsfinallag i Champions League. Här påverkar dessutom effekterna av världsmarknadspriser på skiffergas mer än allsvenskans kvalitet.
Ur ett supporterperspektiv kan noteras att det finns externt ägda, börsnoterade klubbar som har tiotals miljoner supportrar världen över. För egen del har jag inte ens funderat över vem som äger mitt älskade Arsenal.
Men åter, det viktiga är att den svenska modellen på intet sätt faller i bitar på grund av att 51-procentsregeln på RF-nivå flyttas till specialförbunden.
Den svenska modellen faller i bitar för att samhället förändras.
Ett fåtal föreningar berörs
När Lars Liljegren pratar om idrottsAB som en särskild form av AB så glömmer han att flera domar slagit fast att det bara finns AB och det inte existerar någon bolagsform som kallas IdrottsAB.
Vi kan också konstatera att ett flertal domar nu slagit fast att det är verksamhetens natur som bestämmer om verksamheten är kommersiell, inte ägandeformen.
För att då sammanfatta min syn på 51-procentsregeln. Det är ett mycket litet antal föreningsägda bolag som blir föremål för externa ägare.
Det externa ägandet påverkar inte föreningarnas övriga verksamhet och inte heller förbundens verksamhet. Det enda negativa jag kan se hända är att det primärt är stora kriser som kommer att leda till att man släpper majoritetsägandet.
Finns skäl att finna en ny modell
Om nu Lars Liljegren vill utreda en ny modell för idrotten får han motivera varför och motionera till RIM. En flytt av beslut om 51-procentsregeln till en lägre nivå är dock inget skäl att ändra på modellen för hur idrotten är organiserad.
Däremot ger samhällsutveckling, EU-juridik, ekonomi, bristande politiskt stöd med mera Lars Liljegren rätt i att det finns många skäl till att försöka finna en ny modell för hur svensk idrott skall organiseras. Det arbetet upplever jag att RF:s ledning redan påbörjat.
En intressant fråga är om inte stödet till de minsta förbunden är bortkastade pengar.
Något är konstigt med Prioritets finans sponsring av Tyresö
Här är han, Prioritet Finans VD Nils Wibergsom gillar idrott och blir sponsor i den ena efter den andra föreningen. Foto: Lars Pehrson, SvD/Scanpix
Informationen att Prioritet Finans skrivit det hittills största sponsoravtalet för damfotboll med Tyresö kom i veckan. Belopp på nivåer upp till 8 millar per år i två år ned till 6 millar för två år har förekommit. Någon korrekt siffra är inte kommunicerad.
De som ifrågasatt sponsringen har blivit kritiserade på temat att ”det är väl bra om Prioritet Finans vill ta av sina stora vinster och stödja idrotten”.
Får inte "stödja" en idrottsförening
De som kritiserar kritikerna kommer i en osannolikt stor omfattning från Göteborg där Prioritet Finans verkar ha någon form av hjältestatus.
Oavsett om det är 3 miljoner eller 8 miljoner per år är det hiskeliga pengar. Det är också otvetydigt så att ett företag inte får ”stödja” en idrottsförening. För att sponsring skall vara avdragsgill måste den vara lönsam för företaget, dvs affärsmässigt motiverad.
(Då staten är väldigt förtjust i skatter från företag, ser staten med mycket oblida ögon på företag som minskar sin vinst eftersom då även statens intäkter i vinstskatter minskar, därav de tolkningar av lagar som skatteverket drivit igenom).
Motprestationen inte proportionerlig
Den exponering som sponsring av damfotboll ger utifrån publik (ca 60 000 åskådare) och tv-exponering (liten publik liten tid) för ett framgångsrikt lag i damallsvenskan kan bedömas till ett antal hundra tusen för en huvudsponsor-position.
Det är vad en seriös bedömare kan se som nivåer som ger det sponsrande företaget den av skattemyndigheterna krävda motprestationen.
Nu har Tyresö FF såväl som Prioritet Finans valt att inte offentliggöra avtalet. Ingen kritik gentemot detta, det är snarare praxis så mycket av den här krönikan blir antaganden.
Ingen har heller underlag för att påstå att Tyresö eller Prioritet Finans har agerat felaktigt, oetiskt eller på annat sätt betett sig olämpligt.
Ska de också gå i Leksand?
Men, efter lite mailväxling med kamrater som arbetar med sponsring så är det bara konstatera att vi alla står lika frågande till det här sponsringsavtalet. Ihärdiga rykten om att Prioritet Finans för samtal om att bli stor sponsor av Leksand Hockey förvånar också.
Men är det inte bra att företag vill sponsra damfotboll blir den självklara invändningen. Klart det är bra, det är fantastiskt, men sponsring rätt använd är inte välgörenhet utan en effektivare metod för företag att bygga varumärke och öka sin försäljning till en kostnad som är lägre än traditionell marknadsföring. Sponsring är kunskapsbaserade, professionellt genomförda aktiviteter som ger mätbar effekt i form av ökad försäljning. Då är den både motiverad och avdragsgill.
Den här typen av pengar på damfotboll utifrån åskådarantal, exponering i media och synlig i tv är helt enkelt inte relevant. Nu kan det fortfarande finnas tillkommande delar av samarbetet med exempelvis CSR-kampanjer eller stora kundvårdsaktiviteter kopplade till avtalet men inte ens då är siffrorna relevanta.
Får mycket för säg 5 miljoner
Vi bör notera att för fem millar så kastar sig första femman bland rättighetsinnehavarna in på isen.
Fem millar är mycket pengar för Elitserien i Ishockey med 2,4 miljoner besökare per år och 500 timmar tv-tid med goda publiksiffror, Allsvenskan i fotboll med 1,6 miljoner besökare och flera hundra timmars tv-tid, Nordea Masters som är Nordens största årliga idrottsevent med tv-sändningar i 100 länder med flera.
Lägger man som jämförelse 5 millar på att synas på nätet med sin reklam så får man klokt placerad en räckvidd som når hela befolkningen.
Konsekvenserna av ovanstående är att Prioritets Finans sponsoravtal med Tyresö saknar relevans. Att större delen av beloppet då inte är avdragsgillt får man anta att Prioritet Finans tagit hänsyn till för sitt nästa bokslut. Det kostar inte mer än någon mille med den nya låga företagsbeskattningen.
För att sponsring ska bli rumsren
Konsekvenserna för den kommersiella idrotten är inte positiv. Här har så många under väldigt lång tid lagt mycket hårt arbete på att ta bort alla gamla felaktiga bilder av sponsring och skapa bilden av sponsring som en sund affärsmässig verksamhet.
Då är belopp som mer för tankarna till välgörenhet inte den bild vi vill se spridd i Sponsringssverige.
Jag har självfallet förståelse för Prioritet Finans behov av att framstå som den goda samhällsmedborgaren. Deras bransch i kombination med den mediagranskning de utsattes för ifjol ger dem många affärsmässiga skäl att agera så att den bilden förändras.
Jag är dock tveksam om deras sponsorstrategi är rätt modell för att nå dit.
"Lika lön för lika arbete, nja"
Limhamn/Bunkeflo framhåller på sin hemsida: ”Vi har 44 lag i seriespel, över 1300 medlemmar, vi genomför över 2000 matcher årsvis, vi har 150 ledare som gör totalt ca 65 000 ideella, vilket motsvarar ca 40 heltidstjänster och vi genomför över 340 000 tränings- och matchtimmar”. Nu ska klubben också gå i spetsen för en ny lönepolitik. Foto: Limhamn/Bunkeflos hemsida
Limhamn-Bunkeflo i Malmö har infört lika lön för män och kvinnor som spelar i deras elitlag. Det kommer självfallet inte att hålla, men som idé låter det fantastiskt.
Läs artikeln om klubben som är något av föregångare i svensk idrott.
Onekligen nytänkande, jämlikt och ett bra sätt att skicka signaler som är politiskt korrekta. Klubben är välkänd för sitt fantastiska arbete med ungdomar där undersökningar visar att deras metoder ger ungdomar med bättre skolresultat, bättre kondition, bättre motorik, minskar mobbing med mera. Det är en förening med värdegrund som vi har all anledning att respektera och tycka om.
Men, nej, det funkar inte
Det trista är självfallet att lika lön för lika arbete för elitlagen inte kommer att fungera som det var tänkt.
Herrlaget kommer att bli sämre, så småningom åka ut, tappa förmågan att attrahera unga talanger på väg uppåt och utförsåkningen stoppar inte förrän lönenivån är relevant för den serie de spelar i.
Damlaget bör gå andra vägen. Attrahera spelare långt över dagens nivå och ta sig uppåt till lönenivåerna är på samma nivå som för andra i den serie de spelar i.
"Gör det ni är bäst på"
Över tid finns det nämligen en total korrelation mellan lönesumma och tabellplacering. På ett till tre år kan den avvika stort, men på sju till tio år är korrelationen plus 80 procent enligt de föredömliga beräkningar som bloggen ”Den osynliga handen” utfört.
Nu tycker jag inte det gör någonting i det här fallet. Limhamn-Bunkeflo är bäst när de fokuserar på ungdomar och värdegrund, de skapar samhällsnytta på högre nivå än andra föreningar så det finns inga skäl för dem att fokusera på elit eller att använda sina medel till löner till elitlag som aldrig kan nå högsta serien.
Konsekvensen torde dels vara att ersättningen till de manliga spelarna blir relevant utifrån deras mediokra intäktsmassa, medan tjejerna får lite för mycket betalt. Här bör vi betänka att damfotbollen inte ens på högsta nivån är att se som kommersiell idrott.
Insatsen motsvarar inte utbytet
Sponsorer får inte värden motsvarande vad de satsar och det finns under överskådlig tid ingen möjlighet att bli en kommersiell idrott. Det må vara trist men så är det.
Å andra sidan gör det inte så mycket, det finns ingenting negativt i att spela fotboll för att det är roligt. 99 procent eller mer av de som idrottar i Sverige betalar för att idrotta och så skall det vara.
Problemet är inte att vi har för få som tjänar pengar på sin idrott, problemet är att vi har för många/ för höga ersättningar utifrån den intäkt som kommersiell idrott kan skapa. Lönenivåerna sätts av spelarna och accepteras av ledare som drömmer om en högre nivå och inte vill höra hur resultat och balansräkning ser ut.
Hitta rätta plats i näringskedjan
LB07 kan lika gärna ta ett steg till. Ta bort ersättningar till spelare helt och hållet. Lägg pengarna på ungdomar som vill men inte har råd att vara med och fortsätt utveckla ungdomsverksamheten. Låt elitlagen vara lag för de ungdomar som tycker det är roligt att spela högre upp i åren och låt de som är talanger och vill mer lämna för klubbar som satsar på elit.
Att hamna på rätt plats i näringskedjan är en förutsättning och Limhamn-Bunkeflo har inget mer att bevisa, de är en av de idrottsföreningar i Sverige som tillför mest samhällsnytta.
Då bör man fokusera på det man är bäst på.
”Idrotten i ny juridisk verklighet”
Frågan om vem som ska stå för polisnotorna vid evenemang består. Nu har AIK gått till EU för att få ärendet utrett. Foto: Jonas Ekströmer, Scanpix
Så har det skett igen. Sverige är anmäld till EU, i det här fallet för det som på byråkratsvenska blir otillåtet statsstöd, dvs när staten låter ideella föreningar slippa kostnader som drabbar idrottsbolag som bedriver identisk verksamhet. Det är AIK Fotboll AB som är anmälaren (107-109 paragrafen i EU förordningen om någon vill studera bakgrunden).
Det sker samma vecka som Vasaloppet hamnar i tvist med skatteverket efter att ha gjort exakt det skatteverket föreslagit. Mer om det nästa vecka.
Idrotten har inte egna lagar
Samtidigt har ett antal andra idrottsföreningar drabbats hårt av skatteverkets hetsjakt på idrottsbolag som driver arena för s.k. otillåten vinstutdelning baserat på en tolkning av ”kommersiell hyra” som får Sverigedemokraterarnas beräkning av invandringens påstådda kostnader att framstå som vetenskaplig.
Read my lips. Idrotten skall självfallet följa samma lagar som alla andra. Det är inte ens en fråga som är uppe för diskussion även om en och annan förtroendevald ännu inte fattat det utan tror att idrotten fortfarande har egna lagar det år då Bosman-domen fyller 18.
Vår regering tillsätter en utredning med direktiv som Konkurrensverket och Marknadsdomstolen anser oförenliga med EU-rätten (Marknadsdomstolens beslut är grunden för AIK:s anmälan). Avhandlingar i juridik visar på samma slutsats och de specialister på EU-rätt i Luxembourg och Holland jag har pratat med är entydiga i sin bedömning.
Korkat och naivt
Är staten ond, undrar då oroligt de tiotusentals förtroendevalda som självklart ser sig som goda medborgare när de lägger sin fritid på att göra våra ungdomar till goda framtida skattebetalare?
Nja, övergreppen på vår integritet och medelklassens tappade förtroende för allt från polis och rättsväsende till äldrevård och finansinstitut gör att många hamnar i ett läge där det är svårt att lite på våra myndigheter, det är förmodligen en anledning till SDs framgångar, men att kalla staten ond vore väl ändå att ta i.
Korkad, naiv eller rent ut ointresserad är väl mer korrekta svar på den frågan.
Och vad tycker Björn?
Att AIK vinner sitt mål torde vara ganska självklart. Frågan är principiellt viktig för EU då de handlar om EU:s grundläggande fyra friheter och EU brukar inte vika ner sig i de här frågorna. Frågan är nu vilken tid det tar och om AIK i annan domstol kan begära inhibition, dvs att polisen tills dess EU meddelat sitt beslut inte får fakturera eller kräva betalt för tidigare fakturor.
Frågan är också vad Björn Ericsson kommer fram till i sitt slutbetänkande i mars. Sannolikheten att hans slutsatser är direkt motstridiga den andra utredningen om en begränsad nivå men bibehållna kostnader för idrottsbolag som kommer en månad senare får ses som hög. Hur skall Bea Ask förhålla sig då?
Det som går att konstatera är att när jag skrev min första krönika här på IA hade jag inte hade en aning om att den primära kompetensen för att skriva om idrott skulle vara juridik. Jag är försiktigt uttryckt lycklig att jag lagt mer tid på juridik än på att förstå taktiken på fotbollsplaner.
Allt kan ju inte vara RF:s fel
Om man skall gå på utfall i det våra domstolar och myndigheter beslutat och dömt det senaste året går det också konstatera att allt går idrotten emot.
Det kan teoretiskt bero på två saker:
Idrotten har betett sig dumt och inte i tid anpassat sig till gällande lagar och förordningar alternativt samhällets inställning till idrotten är negativ.
Svaret torde i vanlig ordning vara en blandning av båda. Vems fel är det då är nästa förväntade fråga. Det enkla svaret på den frågan torde vara RF som högsta organ men det blir väldigt orättvist och alldeles för förenklat. Här finns en omfattande kollektiv skuld för hela idrottsrörelsen.
Det leder till utveckling
Det är dessutom rätt ointressant att titta bakåt. Slutsatserna av tesen ovan blir den samma oavsett om man tror på något av förklaringarna ovan eller någon kombination därav.
Målet är nämligen pissenkelt att formulera (ursäkta språkbruket, men då en s.k. hovreporter sa ”skitabra” om kronprinsessans framträdande på gaygalan i tv, inser jag att även jag måste uppdatera min svenska om jag inte skall framstå som gammal).
Svensk idrott skall ha kunskapen att agera utifrån de lagar och förordningar som vi demokratiskt har bestämt i Sverige och svensk idrott skall agera så att samhället som helhet ser samhällsnyttan med idrotten. För att då travestera ett större varumärke på sportutrustning, Just do it!
"Poliskostnader, favorit i repris"
"Vill regeringen ta betalt för polisen på fotbollsmatcher och dressyrtävlingar så måste man ta betalt på alla matcher även där ideella föreningar är arrangör", skriver Dan Persson.
AIK anmäler svenska staten till EU kunde vi läsa i förra veckan. Inget som förvånat mig då jag en längre tid mer eller mindre tydligt pekat på den möjligheten utifrån domar i bl.a. Marknadsdomstolen. De direktiv som den nya utredaren fått är såvitt jag kan läsa mig till direkt felaktiga.
Mer om AIK:s anmälan i senare krönikor, jag vill läsa den i detalj först, men för oss nördar på det här området är den läsningen mer njutning än när Björn Borg läste Buster (för yngre så var Buster en serietidning om idrott)
Två helt skilda frågor
Det svåra när man för en diskussion om poliskostnader är sammanblandningen med problem med huliganer. Det är två helt skilda frågor som inte har med varandra att göra egentligen.
Det torde vara naturligt för idrottsklubbarna att göra allt de kan för att lösa problemet med huliganer och det görs massor. Det primära skälet att lösa huliganproblemet är att det är lönsamt för fotbollsklubbarna.
Har vi inga huliganer kan man dels sänka kostnader för säkerhet och dels attrahera de nya köpstarka målgrupper som nya fina arenor skapar förutsättningar för och som är det generella samtalsämnet på alla arenakongresser idag.
Grundläggande principer
Det är självfallet lika viktigt för samhället att konstruktivt medverka på det här området. Fotbollshuliganer är inte bara ett problem matchdagar, det är ett problem med kriminella, drogförsäljning, misshandel med mera 24/7.
Fotbollen har sitt ansvar men att begära att fotbollen skall bära hela ansvaret är lika korkat som att påstå att kvinnor skall lösa problemet med kvinnovåld för att travestera elitfotbollens Mats Enquist. Han har rätt när han ser fotbollen som ett brottsoffer.
För att då bena upp frågan om poliskostnader så börjar den med vissa grundläggande principer för samhället.
- Vi har gett polisen ett samhällsuppdrag och ett våldsmonopol. Polisen har rätt att frihetsberöva medborgare, vilket försiktigt uttryckt får ses som ett övergrepp om det sedan visar sig att man är oskyldig.
- Vi har valt att skattefinansiera polisen med s.k. kommersiella event som enda undantag. Detta utifrån någon dåtida tes att event inte var en naturlig del av samhällsutbudet och att sådana polisinsatser därför inte var en naturlig del av polisens uppgifter.
- Vi har också valt att inte låta militären ta betalt för sina internationella uppdrag, av samma skäl som vi inte har några legosoldater i statlig tjänst borde vi inte ha några legopoliser.
Förvånande bedömning
Eventindustrin genererar sedan i samma utsträckning som annan industri stora skatteintäkter och har den vägen redan betalat sin del av polisen. Hela tanken med att en viss sorts näringsverksamhet skall betala för polisen medan exempelvis stök i Visby under Stockholmsveckan inte skall leda till poliskostnader för krogarna där är i grunden felaktig.
Sedan bygger AIK:s anmälan till EU på det legalt fastslagda att bedömningen skall göras utifrån om eventet är kommersiellt, inte om arrangören är bolag.
Här gör staten veckan innan domen i marknadsdomstolen kom en annan bedömning och det är förvånande. Den journalist som kan få ansvarig jurist på juristdepartementet att förklara hur han tänkte då är en hjälte. Det här måste vara politik för juridiskt stöd saknas.
Antingen ingen eller alla
Vill regeringen ta betalt för polisen på fotbollsmatcher och dressyrtävlingar så måste man ta betalt på alla matcher även där ideella föreningar är arrangör. Det vore politiskt självmord så den risken är försumbar oavsett hur illa Bea Ask tycker om idrott som inte är egna gymbesök.
En tillkommande problematik är att polisen är en dysfunktionell organisation som av rättssäkerhetsskäl inte bör få inneha den dubbla roll som lagen gett dem.
Så, vad bör då alliansregeringen göra? Det logiska naturliga är att föreslå att lagen upphävs och låta utredarna fokusera på hur lagen bör se ut framåt så att samhälle och idrott tillsammans får rätt verktyg för att bli av med huliganproblemet.
Ett enkelt tips är att låta matcherna bli privata event. Då kan fotbollsklubben göra som nobelstiftelsen gör, ge fan i att bjuda in oönskade element med fascistiska tendenser. Kan inte vara en mänsklig rättighet att få gå på fotboll.
Idrott, dansband och samhällsnyttan...
Djurgården Fotboll presenterar en egen rapport som det heter "i syfte att påvisa de stora sociala och ekonomiska mervärden som föreningen genom sin verksamhet bidrar med i Stoc". Foto: Fredrik Sandberg, Scanpix
Djurgårdens IF har presenterat en mycket ambitiös skrift med rubriken idrott och samhällsnytta. Med 72 sidor där det mesta har akademisk signifikans påvisar DIF med all önskvärd tydlighet hur mycket samhällsnytta samhället får av en idrottsförening.
Det som står där är lågmält, trovärdigt och faktabaserat. DIF har valt att låta externa trovärdiga forskare stå för innehåll. Rapporten finns på den här länken.
Den här typen av utredningar skulle kunna ändra våra politikers syn på idrotten, om de läste den, vilket de inte gör och om de ville ändra åsikt, vilket de inte vill.
Politiskt beställningsarbete
I dag släppte moderaterna något som säger en del om de ljusår som just skiljer idrottsrörelsen och politiken. I syfte att finna områden värdiga att belysa där ord som folkhälsa och jobbskapande går att använda har moderaterna låtit ta fram en rapport om dansband. Artikeln om rapportern finns att läsa här.
Jag har inte funnit rapporten, kan bara konstatera att det akademiska anslaget med de trovärdiga experterna som författare lyser med sin frånvaro i artikeln. Det verkar mera vara ett politiskt beställningsarbete.
Dansbandskulturen skall vi inte raljera med, även vi som ogärna dansar och när så sker borde gått och lagt oss inser självfallet att det skapar arbetstillfällen i restaurangbransch, skatteintäkter från alkoholförsäljning och att branschen har många hårt arbetande människor.
M tycks ha valt bort idrotten
Men i jämförelse med den samhällsnytta och de arbetstillfällen som idrotten skapar är det försumbara siffror.
Det som man självfallet skall raljera med är att moderaterna, mitt eget parti där jag har varit stolt över ansvar för ekonomin under en svår tid så totalt undviker att agera på det idrottspolitiska området och de få gånger man gör det så är det för att skada idrotten.
Om det nu händer lika mycket från Moderaterna på de 18 månader som är kvar till valet som det hänt på de dryga sex år de suttit är det bara konstatera att M har valt bort idrotten och inte vill se dess samhällsnytta. Det gör mig ledsen.
51 000 dansande kontra några dressyryttare
Det jag undrar över i övrigt är bland annat om de som arrangerade dansbandsveckan i Malung med 51 000 besökare som konsumerade för 25 miljoner (definitivt ett kommersiellt event enligt konkurrensverket) betalade några poliskostnader?
Min erfarenhet av danskvällar må ligga långt bak i tiden men att det fanns en kombo av alkohol och viljan att hitta någon att ligga med tycker jag mig komma ihåg.
Det torde vara underlag nog för en nitisk polischef att omgående skicka ut ett hundratal poliser som hanterar eventuella bråk, tar hand om onyktra och ser till att det inte liggs med fel personer på fel ställen typ.
Måste vara mycket värre än dressyrveckan i Falsterbo som debiterades 300 000 kronor.
De tänker dra en vals
Jag funderar också på om dansbandskulturen ser till att tusentals ungdomar får en värdegrund och bättre motorik och kondition än via det Djurgården gör.
Men nu vet vi som ser idrotten som en samhällsnytta och som en viktig del av ett samhälle att ett av de partier som ställer upp i nästa val tänker dra en vals för idrottsrörelsen.
Då återstår frågan vad de andra sex demokratiska partierna tänker göra. Risken är stor att vi får samma ickesvar från de andra.
"Ullna, en satsning som går hem!"
Finns det verkligen så många intresserade golfspelare och tänker de betala en greenfee på kanske 1 000 kr, frågar sig betraktare inför Ullnas jättesatsning. Ja, åtminstone tror Ullna Golfclubs det. Foto: Scanpix
30-åriga Ullna golf satsar 51 miljoner på renovering med minst sagt namnkunniga Jack Nicklaus som arkitekt. Det gör man i ett läge när EU:s finanskris är rubrik varje dag, när varslen ökar och till och med Stefan Ingves sänker räntor. Det gör man när Golfsverige i övrigt pratar alldeles för mycket om kris och när den stora majoriteten av landets golfbanor låter sina priser falla.
En gissning är att vi pratar 1000 kronor eller mer i greenfee för att få spela på nya Ullna. Det är motsatsen till hur andra agerar.
"Åt skogen, nej, en lönsam satsning"
Vän av ordning utgår ifrån att det går åt skogen. Min bedömning är att det här är en lönsam satsning och att man gör allt rätt.
Ullna har två stora fördelar utifrån sin huvudkonkurrent Bro Hof. Dels är banan känd för att kunna gå runt på fyra timmar och dels ligger man en kvart ifrån det som på skolsvenska kallas för positiva upptagningsområden. Båda är fantastiska, båda har bra service, utsikt över vatten, god mat och trevlig terrass. Det viktiga är att det finns kunder till båda men inte kunder till alla de som ligger två nivåer ned.
Den stora satsningen gör att gissningsvis +50 000 golfare sätter upp Ullna på listan över banor man måste spela. Det räcker långt.
Det jag blir imponerad av (och lite avundsjuk) över är att Ullnas ledning såg trenden ”premium consumer” (det finns inget svenskt namn men krävande bortskämda konsumenter är en hyfsad översättning) innan jag gjorde det. Jag är ödmjukt beskrivit inte van med att vara tvåa på bollen på min hemmaplan.
Spelarna/kunderna finns där
Trenden premium consumer är dessutom ingen fluga, den är mycket stark. Den går att belägga och påvisa och den är verklig nu, ingen gissning om vad som händer sen.
92 procent av befolkningen har jobb, det kallas massarbetslöshet av skäl jag inte förstått. Ca 96 procent av golfarna har jobb och ca 99 procent av golfarna i målgruppen 35-60 år har jobb.
Den här gruppen har lägre skatter, lägre räntor, lägre energikostnader, lägre andra kostnader och ett minskat behov av att köpa saker. De av dem som dessutom haft barn som flyttat ut har fått en ökning av levnadsstandard som är svår att finna motsvarighet till i historien. Det är en grund för trenden.
När de har tröttnat på köket
Sedan förändras statusmarkörerna. Nu när många har det fantastiska köket, bilen, grillen så är vi på väg mot statusmarkörer av facebook-karaktär, ”jag är där” istället för jag har en ny bil som grannarna kan beundra.
Vi går från pryl till position, något som miljövännerna borde uppskatta men inte gör. Upplevelser har blivit de nya statusmarkörerna, Den som spenderat julhelgen hemma har dagligen fått hurtiga hälsningar från kamrater på sandstränder, golfbanor, krogar i helt andra delar av världen. Det verkar dessutom vara så trist är att det finns en korrelation mellan vädret här och antalet bilder på Facebook. Ju kallare här, desto fler bilder från Hawaii, Thailand, Sydafrika, Kalifornien, Argentina.
Den här målgruppen ökar sin konsumtion av att njuta, må bra, uppleva, träffa vänner, få ståpäls med mera dubbelt så snabbt som BNP växer.
En växande grupp som har krav
Samtidigt jobbar de både hårdare och mer för kraven på dem ökar hela tiden. I Sverige såväl som Europa är den här målgruppen stor, växande och i en stad som Stockholm räcker den mer än väl för Ullna, Bro Hof, Svartinge med flera på samma sätt som den räcker för Sturehof, Grodan, Riche, Birger Jarl med flera.
Konsekvensen är att kraven på kvalitet för varje satsad timme fritid ökar. Kostnaden för varje timme konsumerad fritid uppstår med två valutor, pengar och fritid.
Här är numera den senare valutan den som står högst i kurs och den som är en brist. Jag hinner inte är mer sant än jag har inte råd.
En mycket speciell grupp
Gruppen kräver ökad tidseffektivitet, ökad bekvämlighet och ökad upplevd kvalitet. Deras krav ökar hela tiden.
Den här växande gruppen fyller business class på planen till USA när affärsmännen åker i ekonomiklass, de fyller våra restauranger när representationen minskar och så vidare.
Då kan 1200 kronor i greenfee på Ullna vara billigt jämfört med 400 kr på en mer vanlig bana om totaltid, upplevelse, rondtid och bemötande ger mer kvalitet per satsad timme fritid.
Förutseende tänkt
Det senaste året har jag hållit rätt mycket föredrag och skrivit om ”premium consumers”, mest ur konsultperspektivet”, något har hänt och jag kan beskriva vad som hänt samt påvisa att det fortsätter hända”.
Det Ullna gjorde var att se detta innan det gick att se, att satsa för att möta trenden innan den fanns och de skall enligt affärslogikens lagar också casha hem för att de såg det som inte gick att se.
För de som misstror kapitalismen som idé bör påpekas att motbilden är kristallklar. Både för de som ser det som inte händer och de som inte ser det som händer inträder Darwins principer om survival of the fittest på ett grymt sätt. Det är därför vi skall beundra de som överlever och ge de misslyckade en andra chans.
I mellanmjölkens land går det inte tjäna pengar om man inte är extremt skicklig och storskalig, typ H&M och Ikea och några till.
Undviker mellanmjölken
Ullna behövde renoveras och hade de valt mellanmjölkenmodellen hade de varit körda. Hade de inte renoverat hade de också varit körda.
Det krävs mod för att göra det som Ullna gjorde och mod förtjänar att premieras.
Vi behöver fler framgångsrika exempel på att mod belönas, Ullna har visat mod och satsat stort med perfekt timing. Jag ser fram emot att att få läsa att Ullna får ett fantastiskt 2013.
Ullna kan göra vad Kevin Costner inte gjorde, känna sig trygga i att ” if you build it, they will come”.
Mer sånt.
Tala om dominoeffekt. Först lämnar Malmös sportchef Björn Liljander för konkurrenten HV 71 – trots två och ett halvt år kvar på kontraktet. Liljander hade spelat under täcket med Malmö en längre tid, det visar mail i hans dator.
Malmö-duon Mats Larsson, ordförande och Patrik Sylvegård, klubbdirektör, har snabbt ett huvudspår som ersättare, nämligen allsvenska IK Oskarshamns sportchef Oscar Alsenfelt, tidigare just Malmö-målvakt, nu med kontrakt till och med 2027, underskrivet den 8 februari i år, med smålänningarna.
Stockholmarna och Göteborg-arna samarbetade. Allt var så bra och samarbetet hyllades flera gånger om och än mera – för samtidigt utnämndes Gamla Ullevi till damlandslagets nationalarena.
Nu är det ingen som skakar hand längre och överenskommelsen rivs
Svenska Fotbollförbundet deklarerar en ny strategi med en visionen ”Fotboll för alla överallt”.
Efter Luleå är det nu Brynäs som i bestraffas med böter på 5 000 kronor samt förbud mot supporterartiklar på läktarplats i kommande fem matcher på bortais, så kallat flaggförbud..
Det var efter Brynäs-seger i Leksand, 4-1 den 28 november, som pyrotekniskt material antändes av Brynäs-klacken i Tegera Arena.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
En prenumerant i handbollsklubben vann 100 000 på senaste dragningen i JOYNA, ett digitalt lotteri från ideella Folkspel. Samtidigt fick Rimbo HK, som sålde lotten, samma summa.
– Ett oerhört viktigt tillskott till vår verksamhet, säger styrelsemedlem Therese Hurtig.
Utan att uppgörelsen fått särskilt stor uppmärksamhet har Sverige gått in i Macolinkonventionen
Regeringen tog beslutet att Sverige ska bli en del av Europarådets konvention mot matchfixning, den så kallade Macolinkonventionen. Det är ett led i att bekämpa Matchfixning som växer internationellt och utgör ett starkt hot mot idrotten - och Sverige är inget undantag.
Tiden är inne… Svenska vinterhjältar på skidor gör entré igen i TV. Den alpina säsongen drar igång på Viaplay Vinter. Premiären sker i Sölden med storslalom för både damer och herrar. Men helgen bjudet ocks på ett antal fotbollsmatcher, eroende på vilken tv-kanal du har.
Du som gillar att se idrottsdramatik på TV får fullt upp i helgen.
Mästartiteln är säkrad, men det betyder inte att arbetsro infinner sig i Malmö FF. Många spelarfrågor behöver slutföras.
På tisdagen tillkännagav MFF-ledningen att skyttekungen Isaac Kiese Thelin förlänger sitt kontrakt med MFF. Den 32-årige forwardens nya avtal gäller till och med 2026.
