Limhamn/Bunkeflo framhåller på sin hemsida: ”Vi har 44 lag i seriespel, över 1300 medlemmar, vi genomför över 2000 matcher årsvis, vi har 150 ledare som gör totalt ca 65 000 ideella, vilket motsvarar ca 40 heltidstjänster och vi genomför över 340 000 tränings- och matchtimmar”. Nu ska klubben också gå i spetsen för en ny lönepolitik. Foto: Limhamn/Bunkeflos hemsida

Limhamn-Bunkeflo i Malmö har infört lika lön för män och kvinnor som spelar i deras elitlag. Det kommer självfallet inte att hålla, men som idé låter det fantastiskt.

Läs artikeln om klubben som är något av föregångare i svensk idrott.

Onekligen nytänkande, jämlikt och ett bra sätt att skicka signaler som är politiskt korrekta. Klubben är välkänd för sitt fantastiska arbete med ungdomar där undersökningar visar att deras metoder ger ungdomar med bättre skolresultat, bättre kondition, bättre motorik, minskar mobbing med mera. Det är en förening med värdegrund som vi har all anledning att respektera och tycka om.

Men, nej, det funkar inte

Det trista är självfallet att lika lön för lika arbete för elitlagen inte kommer att fungera som det var tänkt.

Herrlaget kommer att bli sämre, så småningom åka ut, tappa förmågan att attrahera unga talanger på väg uppåt och utförsåkningen stoppar inte förrän lönenivån är relevant för den serie de spelar i.

Damlaget bör gå andra vägen. Attrahera spelare långt över dagens nivå och ta sig uppåt till lönenivåerna är på samma nivå som för andra i den serie de spelar i.

"Gör det ni är bäst på"

Över tid finns det nämligen en total korrelation mellan lönesumma och tabellplacering. På ett till tre år kan den avvika stort, men på sju till tio år är korrelationen plus 80 procent enligt de föredömliga beräkningar som bloggen ”Den osynliga handen” utfört.

Nu tycker jag inte det gör någonting i det här fallet. Limhamn-Bunkeflo är bäst när de fokuserar på ungdomar och värdegrund, de skapar samhällsnytta på högre nivå än andra föreningar så det finns inga skäl för dem att fokusera på elit eller att använda sina medel till löner till elitlag som aldrig kan nå högsta serien.

Konsekvensen torde dels vara att ersättningen till de manliga spelarna blir relevant utifrån deras mediokra intäktsmassa, medan tjejerna får lite för mycket betalt. Här bör vi betänka att damfotbollen inte ens på högsta nivån är att se som kommersiell idrott.

Insatsen motsvarar inte utbytet

Sponsorer får inte värden motsvarande vad de satsar och det finns under överskådlig tid ingen möjlighet att bli en kommersiell idrott. Det må vara trist men så är det.

Å andra sidan gör det inte så mycket, det finns ingenting negativt i att spela fotboll för att det är roligt. 99 procent eller mer av de som idrottar i Sverige betalar för att idrotta och så skall det vara.

Problemet är inte att vi har för få som tjänar pengar på sin idrott, problemet är att vi har för många/ för höga ersättningar utifrån den intäkt som kommersiell idrott kan skapa. Lönenivåerna sätts av spelarna och accepteras av ledare som drömmer om en högre nivå och inte vill höra hur resultat och balansräkning ser ut.

Hitta rätta plats i näringskedjan

LB07 kan lika gärna ta ett steg till. Ta bort ersättningar till spelare helt och hållet. Lägg pengarna på ungdomar som vill men inte har råd att vara med och fortsätt utveckla ungdomsverksamheten. Låt elitlagen vara lag för de ungdomar som tycker det är roligt att spela högre upp i åren och låt de som är talanger och vill mer lämna för klubbar som satsar på elit.

Att hamna på rätt plats i näringskedjan är en förutsättning och Limhamn-Bunkeflo har inget mer att bevisa, de är en av de idrottsföreningar i Sverige som tillför mest samhällsnytta.

Då bör man fokusera på det man är bäst på.