Dan Perssons blogg
Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.
Dan Perssons blogg
För få bryr sig om varumärken
Någar välkända varumärken i idrotts-Sverige, Brynäs, Vätternrundan, AIK och Vasaloppet. Foto: Scanpix V
Åter i Svedala efter fem dygn i Nordirland finns det anledning att filosofera över golfen som upplevelseindustri.
”Brand is the shit” är den enkla slutsatsen. Dunluce Course i Portrush är fullständigt mördande fantastisk som golfupplevelse. Bättre än så här blir den inte. Därifrån till att den skulle vara nästan fem gånger bättre (prisskillnaden) än sin lillasyster The Valley är det däremot långt. Dunluce Course är rankad mellan sjunde och 15:e plats på de olika rankingar man hittar på nätet. Den förtjänar sin plats och får man som vi en vecka med plus 20 grader och sol i Nordirland så är det en nästan sexuell upplevelse att slå bra slag på den här banan.
Byggt varumärke i 140 år
The Valley som ligger bredvid men under (bitvis under havsytan) är också fantastisk men där tar man ut 40 pund per person och vi befinner oss i en social miljö där caddies på Portrush kan vara medlemmar.
Dunluce har på 140 år byggt ett varumärke där man tillsammans med några få andra banor kan ta ohemult mycket betalt för en runda.
Primärt för att den procent av 50 miljoner golfare som vill ha tickat boxen på ett antal banor innan de dör utgör en tillräckligt stor målgrupp.
Där är priset bara en bråkdel
Är det prisvärt, är frågan. Ja, självfallet, utifrån känslan i kroppen så är det värt priset att ha spelat den. Är det prisvärt att spela den många gånger?
Absolut inte är det enkla svaret. Det finns 245 andra linksbanor i världen som i de flesta fall är kanon men där priset är en bråkdel.
Sedan uppstår frågan om värdegrund som del av varumärke. Det finns egentligen bara en sak som drar ned betyget på Portrush och det är synen på människor.
Caddies är 2013 inte välkomna in i klubbhuset och medlemmarna i fyrbollen framför oss betedde sig tydligt på ett sätt där signalen var att medlemmar är finare människor än betalande gäster. Hela den urgamla konflikten mellan katoliker och protestanter blir synliggjord som den klassfråga det rör sig om.
Tveksamt ändå
Kulturen är densamma som ledde till att UK förlorade sitt imperium för 70 år sedan. Trots den fullständigt fantastiska banan, vädret, en duktig och trevlig caddie som hjälpte oss runt, fantastiska vyer och allt det andra medförde ovanstående att man någonstans kände sig som kund till Folkadoktorn i Nacka, och det är som alla vet ingen positiv upplevelse.
I Sverige har vi några få banor med ett starkt varumärke. Bro Hof och Ullna i Stockholm. Falsterbo, Halmstad, Barsebäck, Visby i resten av Sverige. Det finns ett tiotal till på nivån under men de övriga är i stort sett helt utan ”brand value”.
Här är det bara Ullna och Bro Hof som törs och kan ta betalt för sitt värde, övriga ligger någon hundralapp dyrare men inte mer.
För få utvecklar varumärken
Inom idrotten i övrigt har Vasaloppet, Vätternrundan och några till på utövarsidan, Gothia Cup för sitt segment och några hockey- och fotbollsklubbar som AIK Fotboll, Malmö FF, Färjestad och Brynäs med starka varumärken medan övriga lever i mellanmjölkens land. Det är inte så att fotbolls och hockeyklubbarna kan utnyttja sina varumärken i höjda priser och större sponsorintäkter i någon större grad.
Slutsatsen är att vi har för få aktörer inom sport business som har lagt energi på att utveckla varumärken som ger möjligheten att ta mera betalt.
Det är inte så att Royal Portrush har något upptagningsområde eller befinner sig i ett tättbebyggt område direkt. Så vår lilla befolkning och glest befolkade land torde inte utgöra en orsak. Se på Ishotellet i Jukkasjärvi som byggt ett globalt varumärke för en i sak fullständigt omöjlig produkt.
Arenor med blandad framgång
De tre större aktörerna på arenaområdet, AEG, Friends Arena och Got Event har haft blandad framgång. Globen är ett starkt varumärke i Sverige, Ullevi är lika välkänt och Friends Arena lägger mycket energi på att ta sig dit. Här finns förståelse för att varumärket står för fler besökare som vill betala mer vilket göra Arenan attraktivare för arrangörer.
Så vad är då orsaken till att så få har skapat varumärken inom Sport Business i Sverige?
Det troliga är att man inte haft kompetensen, att varumärke inte har funnits i den strategiska planen eller så har man trott att varumärke bara byggs genom sportsliga framgångar eller anläggningskvalitet i sig.
Ett tillkommande skäl är att ett varumärkesbyggande förutsätter ett fokus på en helhet av kundupplevelse. Äger man inte hela affären är det mycket svårt att ta ansvar för hela upplevelsen.
Men det är enkelt att konstatera att utan starka varumärken så blir inte intäkten vad den kunnat bli.
Ideellt, under utveckling eller avveckling?
Det är precis inte röda mattan som gäller inför framtiden för RF... Foto: Scanpix
RF agerar på flera områden för att skapa förutsättningar för att möta de samhällsförändringar som drabbar ideella föreningar hårt. Frågan är om de gör rätt saker, att de kommer göra sakerna rätt känner jag mig trygg i.
RF startar upp ett stort strategiarbete i höst, frågan på deras seminarium i Almedalen var den samma som rubriken ovan. Vi var självfallet på plats och försökte förstå hur man resonerar inom RF. Det var enkelt att förstå resonemanget men lite svårare att förstå de val man gjort.
Givna förutsättningar
Det relativt kritiska läget man har att utgå ifrån ser ut ungefär så här:
• Antalet medlemmar i ideella idrottsföreningar minskar.
• Antalet boende i Sverige som idrottar ökar. Ökningen ligger dock genomgående hos kommersiella aktörer eller o-organiserat idrottande (löpning, promenader etc). Slutsatsen är att den kommersiella idrotten är bättre på attrahera.
• Demokratin har slutat fungera, det är enstaka procent av medlemmarna som röstar på årsmöten. Små förbund med negativ utveckling bromsar förändringar då de har stor makt. De tio minsta förbunden inom RF har färre medlemmar och färre aktiviteter än den största enskilda föreningen.
• Den mest framgångsrika aktören inom RF agerar som en kommersiell aktör. Friskis&Svettis är toppstyrt med ett gemensamt varumärke mer att se som en franchiseorganisation än som traditionell föreningsidrott. De är dock mycket duktiga och de har komparativa fördelar mot sina konkurrenter. Hade inte Friskis vuxit så bra hade siffrorna för RF varit en katastrof.
• RF har tappat mycket position gentemot politiken (alla partier) de senaste åren. Idrott är en politisk ickefråga där inte ens Idrottsministern har för avsikt att göra något.
• Det går att se beslutet om 51-procentregeln som ett tydligt beslut om att exkludera den kommersiella idrotten framåt i tid.
RF har tappat kraft
Så ser läget ut på ett ungefär med gradskillnader åt båda håll.
Vad finns det då för slutsatser att dra av ovanstående.
RF har begränsat sitt mål. Att vara en stark samlande aktör för ideell idrott är inte samma sak som att vara en stark samlande aktör för idrotten i Sverige.
51-procentbeslutet såväl som Almedalspositioneringen ”Den ideella trädgården” visar på detta.
Men de borde väl ha ett mål
RF har skapat risken att man tappar legitimiteten som den samlande aktören och språkröret för svensk idrott genom att låta organisationsform vara viktigare än uppdraget att utveckla idrotten.
RF har blivit en exkluderande organisation. Vi som idrottar ”fel” är inte välkomna.
Nu verkar det som att RF tänker utföra ett stort strategiarbete utan att ha mål för vart man vill komma, alternativt att man vill förnya verksamheten, men inte förändra mål eller strukturer. Frågan är om det är möjligt.
En onödig uppförsbacke
Grunden för strategiarbetet är de samhällsförändringar som RF förtjänstfullt utrett och definierat. Slutsatsen om starka långsiktiga trender mot ökad individualisering och ökad kommersialisering går inte att ifrågasätta. Här skall RF:s ledning ha all heder för att de inte blundar för verkligheten.
Att man ser bredd som prio ett är också ett steg framåt.
Det jobbiga är självfallet att när samhället utvecklas mot mer individualism och kommersialisering har RF valt kollektiva ideella former som enda vägen framåt.
Här har man skapat en fullständigt onödig uppförsbacke. Det övergripande rörliga målet borde sättas till att fler skall idrotta oftare men att det är av mindre intresse hur det sker.
En självklar prio-lista
Det RF (specialförbunden) skall leverera till samhälle, föräldrar med flera är ungefär följande enligt samhället:
1. Folkhälsa för vuxna, dvs lägre vårdkostnader och kortare tid mellan frisk och död. Sparar tiotals miljarder per år och är en förutsättning för att vi inte skall betala 50 kronor i kommunalskatt om 20 år.
2. Idrottande ungdomar som får bättre betyg, bättre motorik och undviker barnfetma.
3. Idrottande ungdomar som blir anställningsbara.
Vem är stark nog att vara drivande?
Det SF i synnerhet prioriterar är att leverera framgångar för elit. Visst är det kul för Sverige om vi vinner VM och OS guld men i jämförelse med folkhälsa och anställningsbara ungdomar värderas det inte högt av våra förtroendevalda även om de vid stunden är lika glada. Effekterna på vår export är också försumbara om ens mätbara.
I min bok där en stark samlande nationell aktör som kan driva idrottsfrågor och utveckla idrotten är viktig, till och med omistlig för såväl samhällsekonomin som för kvalitet i livet för individerna blir jag rädd för att den valda vägen leder till att vi om tio år helt saknar en aktör som med stark legitimitet driver idrottsfrågorna.
Och allt detta för att man år 2013 ser motsättning istället för symbios mellan det ideella och det kommersiella trots att man vet att de verkar i samma samhälle.
Regeringen förstår inte att de skadar idrotten
Idrotten måste protestera mot behandlingen från regeringen och bättre beskriva värdet av idrotten, menar Dan Persson i sin blogg.
Jag lovade häromdagen att presentera en manual för ett idrottsuppror. Det är inte så svårt. Det enda viktiga är att inte supportrarna går bort sig och agerar som regeringen vill för att fortsätta sin linje om hårda tag mot arrangörer, dvs om får vi våld och bengaler på våra arenor så förlorar idrotten och Regeringen vinner.
Valet kommer att avgöras av ett par hundra tusen marginalväljare. Partistrategerna och spindoktorerna kommer så småningom att ringa i de stora varningsklockorna om det uppstår en rörelse mot regeringen. Ingen av S och M vill ha idrotten som fråga i valet så de kommer göra allt för att slippa det.
Regeringen förstår inte
Regeringen anser inte att de skadar idrotten idag, d.v.s. de förstår inte ens varför stora delar av idrotten uppleverer att så är fallet.
Syfte: Informera svenska folket i allmänhet och alla som berörs av idrotten i synnerhet om allt som händer som skadar idrotten som regeringen är ansvarig för.
Parter: Det behövs en tyngre aktör som initierar och medverkan från ett antal andra som ger breda kanaler. Det är självfallet bara de aktörer som av politikerna bedöms som viktiga som skall vara med.
Mål: Genomföra det så framgångsrikt att regeringen måste backa och ta fram ett positivt idrottspolitiskt program eller att S tar fram ett modernt idrottspolitiskt program.
Budget: personal är den stora kostnadsmassan med en digitaliserad modell. Räkna med att det går ett par hundra tusen per månad i tolv månader, minst två som arbetar heltid med frågan. Finns inte budgeten kan man lägga ned.
Att prioritera
Områden att lyfta fram:
1. Skatteverket och idrotten (5-6 delområden där Verket agerar felaktigt)
2. Juridiken och idrotten (5-6 domar som måste tolkas rätt)
3. Poliskostnader. Bo Svenssons totalsågade kontra Björn Erikssons lösningsmodell.
4. Utanförskapet bland ungdomar, dvs för höga avgifter för ungdomsidrott.
5. Bristen på träningsanläggningar för ungdomar.
Positiva effekter som idrotten ger som skall kommuniseras:
1. Skatteintäkter på nivån 20 gånger bidragen.
2. Friskare befolkning, lägre vårdkostnader
3. Anställningsbara ungdomar som lärt sig komma i tid, jobba hårt, fungera i lag och respektera tränaren.
Kommunicera sakligt
Det finns oceaner av exempel och hur mycket fakta som helst. Det går att kommunicera sakligt som är svårare att bemöta och då skall man göra det.
Hur gör vi det här:
1. Registrera siten www.regeringenskadaridrotten.se
2. Skapa facebooksidan Regeringenskadaridrotten.
3. Fixa twitterkontot med samma namn.
4. Länka allt till en kampanjsite med all info på alla områden där regeringen skadar idrotten, inklusive de goda exemplen som alternativ.
5. Lägg på tio olika bloggare som skriver tre inlägg var per månad på siten. Länka ut allt på fejan och twitter.
6. Bygg en community av alla idrottsledare, idrottsintresserade, föräldrar med flera som följare och bjud in dem till egna exempel.
7. Använd riksdagen.se för att ordna sändlista till alla riksdagsmän. Maila dem alla inlägg.
8. Utbilda alla lagkaptener så de kan uttala sig i frågan.
9.Inbegrip fansen och få upp banderollen ”Regeringen skadar idrotten” på alla matcher i SHL, allsvenskan, Hockeyallsvenskan och superetttan hela 2014 fram till valet.
10. Lägg ”regeringen skadar idrotten i alla sponsorskärmar som intervjuer görs framför”.
11. Muta kameramännen så banderollerna på arenorna syns i varje sändning.
12. Vid lanseringen behövs en debattartikel i DN med ett tjugotal tunga namn som undertecknare.
13. Möten med idrottsansvariga i varje parti för att förklara varför man ser sig tvingade att agera så här och vad man vill.
14. Skapa bra underlag för media så att de har fakta och sakinfo.
Och så lite Zlatan
And so on. Det är inte så mycket svårare än så.
Får man Zlatan att vara bekymrad över att dagens ungdomar i Rosengård inte ens har samma chans som han fick (den var liten) är mycket vunnet.
Partytricket är dock att få nedrustningen att bekymra de medelklassföräldrar som är primärmålgrupp för både S och M. Får man acceptans i den gruppen är man livsfarlig för båda partierna. Någon av V, C,kd blir förmodligen desperata och kan inte låta bli att försöka äga frågan.
Jag är 56 år gammal, dvs för gammal för att vara aktivist, barrikaderna får vara för min del. Men att få vara med och bevaka och kommentera ett idrottsuppror vore lika kul även om min medverkan handlar om bokstäver.
Då återstår bara en fråga.
Vem kör av idrottens aktörer?
Skillnaden mellan att äga och älska
Tele2 Arena på Söder i stockholm. Innan inte ens första matchen har spelats är det kamp mellan lagen.
När JL Runeberg 1948 skrev texten till det som blev den finska nationalsången ”Vårt land Vårt land” sedermera tonsatt av Pacius (vem annars, ge mig namn på två finska tonsättare till, någon?) var nationalromantiken i sin fulla blom.
Tio år senare skrev Björnson texten till det som blev den norska nationalsången ”Ja vi elsker detta landet”.
Det handlar om samhällsproblemet ”Possessiva pronomen”!
Skillnad det
Skillnaden mellan att äga och älska är principiellt fundamental och går att belysa även inom idrotten.
Vi har stora semantiska problem med den grammatiska förmågan i det vi på oklara grunder kallar vårt land. Huruvida det beror på Jan Björklund eller på tidigare skolministrar är oklart.
Min hustru är någon jag älskar, inte någon jag äger. Då får vi hederskultur och en avskyvärd människosyn, detta oavsett om det är en svensk snickare som slår ihjäl sin fru som vill skiljas eller en arabisk rörmokare som knuffar sin dotter från balkongen.
De har fått för sig något
Jag är med i Ingarö Golfklubb. Det är en fantastisk anläggning men det är inte min klubb. Däremot äger jag 0,013 procent av det bolag som äger marken och banan.
Jag har som medlem egentligen bara skyldigheten att se till att nästa generation får en bättre anläggning och rättigheten att rösta på årsmötet. Medlemskap i en förening är skyldigheter och den i det moderna samhället mycket tveksamma rättigheten att bli likabehandlad.
Nu har vissa Bajen-fans fått för sig att Tele2 Arena är deras arena. Här ser vi tydligt effekterna av bristen för vår svenskundervisning. De anser ofta att Hammarby IF är deras förening och att bolagets fotbollslag är deras lag.
Hyresgäster på ett fåtal timmar
De gör sig skyldiga till semantiskt häleri och det skadar idrotten.
För att då belysa några enkla fakta.
1. Tele2 arena är en fastighet som ägs av Stockholms stad. Arenan är Stockholmarnas, inte någon annan.
2. Tele2 arena drivs av amerikanska AEG, inte av någon annan. De har hela Mälardalen som kundkrets och för vissa arrangörer hela Sverige.
3. Hammarby IF och Djurgårdens IF är hyresgäster på arenan ca 70 timmar var per år (av cirka 4 000 timmar kommersiell tid), dvs de står båda för 1,5 procent av den kommersiella tid som AEG har att sälja. De är relativt ointressanta som kunder till AEG när det gäller resultaträkningen.
4. Hela idén med föreningar är att de inte har några ägare. Hus, företag, saker, rättigheter kan ägas men inte fruar, barn, föreningar, luften vi andas och så vidare.
5. Ett mycket stort antal arrangörer hyr varje år plats på en arena för sina event. De säljer biljetter. De som köper biljetter är därför kunder. Inte fans eller medlemmar. De är kunder enligt svensk lag.
Inte deras territorium
När man försöker mynta begrepp som Nya Söderstadion istället för Tele2 arena då vill man stjäla någon annans egendom. Tele2 har köpt namnet.
Om Bajen fans cashar upp 20 millar per år kan ni döpa den till Nya Söderstadion, har ni inte degen och kallar den Nya Söderstadion så stjäl ni.
När man ser södra Stockholm som sitt territorium resonerar man med samma intellektuella stringens som fascisterna i SD. På Söder precis som på varje annan plats i Sverige får man ha vilket favoritlag, vilken politisk åsikt, vilken hudfärg, ålder och kön som helst. Samma gäller på Östermalm, i Pajala, Skinnskatteberg.
Öppet, för alltid
Hela idén med det humanistiska, demokratiska och sekulära Sverige är att vi har ett öppet samhälle.
Det exkluderade i att det här är mitt land, mitt fotbollslag, min stadsdel, min religion och så vidare är direkt motstridig hela idén om en samhällsutveckling som gör att vi alla får det bättre.
Nationalism (vårt land) har varit lönsamt för våra makthavare. Anders E Borg tycker lagom mycket nationalism är bra då det hjälper honom försvara en skattebas. Fotbollslaget XYZ tycker hard core-fansen hjälper dem att skapa existensberättigande.
Mitt och vårt
Därför lever vi med det grammatiskt groteska att ”mitt” och ”vårt” används om fotbollslag och arenor trots att samma människor som har den åsikten med rätta skulle bli upprörda om någon annan hade åsikten att hen kunde se deras bil som sin.
Kan vi nu få en acceptans för grundläggande grammatik. Då kan Bajen Fans älska Hammarby när de spelar på stockholmarnas arena. AIK:s fans kan älska AIK när de spelar på Peabs och Fotbollsförbundets arena och så vidare.
Och förresten, det tilltalar mitt ordningssinne om nästa person som säger sig äga en arena och är svensk heter Percy.
Då struntade regeringen i idrotten...
Polisen går före idrotten - läs Dan Persson teorier över att regeringen struntade både i huligenutredare Björn Eriksson och idrotten. Foto: Scanpix
Det har varit omöjligt att förstå regeringens agerande runt deras begravning av Björn Erikssons utredning. Regeringen är inte ond och inte dum. Agerar de på ett sätt som gör att man upplever dem som onda och dumma har de skäl som motiverar detta.
Efter ett antal samtal och möten med insiders har jag samlat ihop mig till en kvalificerad bedömning vad som egentligen är bakgrunden till att regeringen väljer att både köra över idrottsministern och såga av relationen med idrotten.
Går före allt annat
Ett av regeringens stora projekt är förändring av svensk polis med en helt ny organisation som skall implementeras 2015 (en polismyndighet). Det här är en stor och viktig reform inte bara för regeringen utan förhoppningsvis också för svenska folket då idén är att vi skall få en polis som utreder brott och haffar bovar.
Revolutionerande nytänkande helt enkelt.
En del av det gigantiska arbetet runt detta är att rikspolisstyrelsen (RPS) i december skall komma med ett förslag till hur polisarbetet skall struktureras.
Här är det dolda skälet
Det är troligt att RPS inställning till den egna verksamhetens förträfflighet och de förslag de tänker lägga får till följd att de relativt omfattande förslag på förändringar av polisens agerande som Björn Erikssons utredning påvisar blir en nagel i ögat på RPS.
Här vi det dolda skälet till att Erikssons utredning inte remissbehandlats. Polisreformen får inte störas.
Att regeringen prioriterar polisreformen högre än idrottsvåldet är kristallklart. Det för idrotten obegripliga att det inte blev normal remisshantering av Erikssons utredning har alltså troligen det bakomliggande skälet att regeringen inte vill att den skall störa reformeringen av den dysfunktionella poliskåren.
Olika aktörer kan ha olika synpunkter på huruvida polisen är en dysfunktionell men ingen har under de senaste tio åren påstått motsatsen.
619 identifierade
En tillkommande humörhöjare är att RPS under våren har levererat en mycket intressant utredning om riskpersoner, dvs huliganer. De är kartlagda som individer, deras övriga brottslighet och det är uppenbart att polisen känner dem med namn, personnummer, adress.
De är 619 individer. De är i mycket stor utsträckning multibrottslingar med missbruk av droger, våld, stöld, narkotikabrott på sitt samvete.
Det är då uppenbart att de miljoner som polisen fakturerat idrotten och tvingat idrotten att bära i egna kostnader för säkerhet motsvarar ca 100 000 kr per huligan.
Det är svårt att påstå något annat än att verksamheten är ineffektiv med det beloppet per person.
En lättvunnen match
De här personernas övriga brottslighet är av digniteten att en specialbevakning enligt Al Capone-metoden gör flertalet inlåsta inom några månader. Vi pratar dessutom inte om några kriminalitetens Einsteins så polisens intellektuella kompetens torde räcka väl för att hantera de missbrukande, outbildade korkskallar det handlar om.
Det är dessutom troligt att de enda vi behöver lyfta bort från marknaden är de 50 mest drivande.
Det mest förvånande när man läser utredningen från RPS är varför det inte redan är gjort.
RF börjar vakna
Här har frågan om poliskostnader vid idrottsevent blivit en jättefråga och så handlar problemet om 619 stackare i multiutanförskap, för att använda Fredrik Reinfeldts språkbruk, som behöver inlemmas i någon form av värdegrundsarbete, få en utbildning, lära sig äta med kniv och gaffel och hantera relationen med kvinnor så att de får ligga ibland.
Tills motsatsen bevisats är det troligt att min samlade bedömning av bakgrunden är korrekt.
En annan intressant iakttagelse är att även riksidrottsförbundet börjar inse att regeringen under lång tid gentemot RF kört med en taktik som hämtat ur krigsfilosofernas teorier, ”ge fienden en väg ut”, och förlorat varje strid men kunnat gå hem med lite pengar att fördela. RF börjar inse att man har förlorat varje strid.
Det är ett positivt tecken.
Tre alternativ, men...
Det intressanta är vad som händer nu. Det finns lite olika teorier.
1. Ett idrottsuppror. Det regeringen inte vill ha är banderoller på varje match under 2014 med texten ”Regeringen skadar idrotten”. Om klubbar, elitorganisationer och förbund börjar samla sig mot regeringen med ett avgörande valår framför oss så kommer det att hända grejor.
2. Socialdemokratin vaknar, dvs någon smart person börjar räkna och inser att för några futtiga budgetmiljarder kan man lägga ett idrottspolitiskt modernt program (det de har är lika modernt som en banlonpolo) som attraherar stora grupper väljare. Enda logiska skälet till att det inte sker är striderna mellan vänster och höger i partiet då ett modernt idrottspolitiskt program försiktigt utryckt inte skulle tilltala Håkan Juholt.
3. Det händer ingenting. Det mest troliga. Idrotten får inte ihop en kampanjplan för ett idrottsuppror som är smart nog, sossarna vaknar inte och regeringen som ser idrotten som ett särintresse upptäcker inte frågan.
En manual till uppror kommer
När det gäller det smarta idrottsupproret så tänkte jag återkomma med en manual i ämnet. Fördelen med att inte jobba på PR-byrå är att man producera något som för dem skulle kostat en mille, på samma nivå, på två timmar och enda nödvändiga rekvisita är en flaska bra Amarone.
Tills någon påvisar motsatsen kan svensk idrottsrörelse lugnt hävda att den här regeringen skadar idrotten medvetet. Nu kanske vi som medborgare kan köpa detta om utfallet vore en fungerande polis.
Det trista i sammanhanget är då att motståndet från RPS mot förslagen i Björn Erikssons utredning indikerar att den nya polisorganisationen blir lika ineffektiv som den gamla. Det ännu tristare är att vi under åren fram till den nya organisationen och några år efter det får en polis med sämre effektivitet än vad vi har. Det är alltid den logiska konsekvensen av en stor organisations förändringsprocess.
Regeringens agerande har för mig fram tills nu varit totalt obegripligt. Nu förstår jag hur de tänkt och konsekvenserna de är beredda att ta. Därmed inte sagt att jag tycker det är klokt.
Svårt att förstå hur regeringen resonerar
Dan Persson skriver att "Jag har inte sett en utredning där de berörda varit så negativa någonsin. Alliansregeringen gör något fullständigt nytt genom att föreslå en modell som skadar de man avsåg skydda."
Jag har nu läst både elitfotbollen, RF och Hockeyligans remissvar på Bo Svenssons s.k. utredning om lagom mycket poliskostnader för idrottsevent som drivs av bolag. Slutsatsen är en enda - det är en total motsättning mellan idrotten och regeringen.
Övriga idrottsrelaterade remissvar är enligt uppgifter likartade där exempelvis Djurgården har lyckats med en sågning på akademisk nivå. Den får ses som en ren njutning att läsa för oss med så svårartade böjelser.
Märklig regering
Vad gäller den stora bilden så finns bara en slutsats att dra. Nu är det bara politik. Regeringen gör taktiska politiska överväganden och är totalt ointresserade av att medverka till minskat idrottsvåld.
Alliansregeringen tror att man får acceptans (vinner röster) från den icke idrottsintresserade medelklassen om man tydligt visar att man straffar idrotten för våld på våra arenor.
Alliansregeringen utgår ifrån att människor inte kan ta till sig hela bilden utan att de gör sin bedömning på ”kombon” av bilder på huliganer i media och en regering som straffar idrotten, dvs belönar regeringen.
Det är skälet till att man begraver Björn Erikssons utredning med konkreta förslag.
Hur tänker de?
Här finns också diskrepansen i argument. Justitie anser Erikssons utredning som undermålig för att den inte innehåller juridiskt hållbara förslag på utformning av lag medan idrotten ser Björn Erikssons utredning som fullständig då den innehåller förslag som kan få bort huliganproblemet.
Min enkla slutsats är att det är bättre med förslag som löser problemet som grund för lag än det omvända med lagar som inte löser problem. Varför Beatrice Ask och justitiedepartementet väljer den andra modellen går inte att förstå.
Motsättningen är alltså total mellan regering och idrotten.
Remissvaren är offentlig handling och vi skall försöka ordna länkar till dem här under veckan så den som vill skall kunna läsa själv.
Ironisk nivå
RF är principiella och korrekta men tar tydligt ställning mot poliskostnader utifrån ett demokratiskt perspektiv som ingen demokrat och humanist kan ifrågasätta. Dock så delar inte regeringen den bedömningen vilket gör mig lite ledsen.
SEF och Hockeyligan är uppenbart förbannade över regeringens agerande. De är mycket tydliga i hur de ser på frågan och fotbollens avslutning där de skriver ”Utredning” med citationstecken om Bo Svenssons utredning är ironiskt insinuant på en nivå man mera sällan möter i remissvar till regeringen.
SHL är kristallklara i att de såg Erikssons utredning som grund för att lösa problemet medan Svenssons utredning i bästa fall kan cementera problemen på dagens nivå men förmodligen bara leder till att läget blir värre.
Svensson saknar trovärdighet
Jag har följt den här frågan i tre års tid. Tuggat i mig lagtexter, förtexter, EU-förordning, följt media, varit på hearingar, presskonferenser med mera under hela processen utöver att jag haft samtal med alla inblandade.
Jag har vidare en bakgrund där den här typen av komplexa orsakssamband med flera typer av lagar, politik och föreningsrörelse inte är främmande för mig.
Det har inte varit helt enkelt men mina egna slutsatser stämmer i slutändan väl med de resonemang som elitidrotten och RF för i sina remissvar.
I punktform och kortfattat är de som följer:
1. Svenssons förslag är motstridigt EU förordning såväl som laga kraft vunna domar hos Svenska myndigheter.
2. Svenssons förslag är utan faktagrund.
3. Svenssons förslag ger inte en rättssäker hantering.
4. Svenssons förslag leder inte till att idrotten och samhället tillsammans kan lösa problemet med läktarvåld.
5. Svenssons uppdrag syftar till att föra bort frågan från agendan, han har inte uppdrag att lösa problemet.
Idrotten måste bli en valfråga
Det är möjligt att regeringen tror sig ha löst ett problem genom Svenssons utredning, men det kommer att visa sig att man hade fel i den tron.
Det är osannolikt att regeringen kommer att lyssna på remissvaren från idrotten. Jag får signaler från riksdagen på att man tänker köra även om man fem år senare får backning av EU, d.v.s. man tänker inte lyssna på lagråd, marknadsdomstol med flera remissinstanser som påtalar motstridigheten heller.
På frågan vad idrotten skall göra är mitt enkla svar att det bara finns ett sätt att få upp idrotten på agendan under valrörelsen. Det är att få de s.k. högersossarna att inse att idrotten kan vara en fråga som ger ett par hundratusen marginalröster.
Då är frågan om poliskostnader en liten delmängd i den större frågan om symbiosen idrott och samhällsnytta, men en symbolfråga som blir viktig.
Regeringen har utgått ifrån att idrotten inte kommer upp i valrörelsen. Det framgår med all önskvärd tydlighet. Inser moderaterna att de har gjort en felaktig analys här så kommer bilden snabbt att förändras.
Regeringen förstår inte
För att då avsluta. Jag har följt svensk inrikespolitik med stort intresse, goda kontakter och tillräckligt med inside i 40 år. Jag har inte sett en utredning där de berörda varit så negativa någonsin. Alliansregeringen gör något fullständigt nytt genom att föreslå en modell som skadar de man avsåg skydda.
Jag inser att det absurda inte går att skratta åt. Det som återstår är att gråta.
Det som gör mig mest ledsen att vår regering inte ens förstår läget. I krig är bristande kommunikation oftast grunden för det hemska som omskrivs med begreppet ”friendly fire” där man dör för att de egna soldaterna står för eldgivningen. Det är där vi har hamnat.
Hockey-VM en ekonomisk katastrof!
Statsminister Fredrik Reinfeldt och prins Daniel gör vågen under VM-finalen i Globen. Framför dem OS presidenten Jacques Rogge. Vad de då inte visste, var att hela turneringen skulle sluta med en gigantisk ekonomisk förlust. Foto: Claudio Bresciani, Scanpix
Det är mindre än en månad sedan Tre Kronor firade VM-guldet i Globen och i Kungsträdgården. Nu kommer det trista eftermälet i form av det ekonomiska resultatet av ishockey-VM 2012 och 2013.
Resultatet blir inte helt klart förrän i augusti, men på förbundsmöte idag kommuniceras en förlust om 20-25 miljoner kronor för båda åren. Mina tidigare krönikor i ämnet är nu besannade.
Tar år att återskapa ekonomin
Konsekvenserna för förbundet blir tre till fem år där fokus kommer att ligga mer på återskapande av ekonomi än på nysatsningar.
Det naturliga med en grundlig översyn av verksamheten som ger kostnadsminskningar behöver inte överdramatiseras, det är något som borde göras regelbundet i alla förbund och inte bara när det uppstår ekonomiska problem.
Rent ekonomiskt påverkar VM enbart nästa års bokslut så effekten på förbundets egna kapital är det för tidigt att ha åsikter om. Min gissning är att man borde kunna få ner den slutliga förlusten för förbundets hela verksamhet i nästa års bokslut, men det har osäkerhetsfaktorer så gissning var ordet sa Bull.
Att resultatet av VM är en katastrof är den enkla slutsatsen.
Flera skäl till bakslaget
Vad var det som gick fel är den lika enkla frågan?
Det existerar inga grundbultar utan här handlar det om komplexa orsakssamband där gråskalan är det primära att försöka förstå.
En kort lista på de viktigaste orsakerna ser ut ungefär så här:
Ökade kostnader för genomförande genom kongressbeslut internationellt åren 2007-2010.
Olycklig timing med en dålig period (klämveckor, Bruce Springsteen, Eurovision)
Misslyckad försäljning av rättigheter och hospitality.
För låga biljettintäkter (inte besöksantal) och en paketering 2012 som skadade tilltron.
Samhällsförändringar som man inte såg.
Får fler att tänka efter
Slutsatsen att det inte, utan uttalat statsstöd, går att tjäna pengar på den här typen av event drabbar nu hockeyförbundet, men de som borde lägga mest tid på den analysen är de som funderar på ett Vinter-OS 2022 i Stockholm.
Samtidigt är en avvikelse från målet om 30-50 miljoner i vinst till 20-25 i förlust på en kostnadsmassa om 200 miljoner att se som mycket svår att förklara. I Finland har man lyckats med att tjäna 50-70 miljoner. Min bedömning är dock att hade man gjort allting rätt hade man i bästa fall nått ett noll-resultat.
Målsättningen saknade verklighetsförankring.
Större förlust i år än i fjol
Det är självklart så att möjligheterna att utveckla ishockeyn påverkas negativt under ett antal år. Med en förväntad minskning även av intäkter från internationella turneringar hamnar förbundet förmodligen i ett nytt läge som påverkar dem organisatoriskt och verksamhetsmässigt.
Det enda uppseendeväckande i siffrorna jag hittar är att hospitalityförsäljningen är 1100 paket sämre 2013 med slutspel, Sverige i final och fler matcher än år 2012. Den går till ca 20 procent att förklara med konjunktur men inte mer. Resten måste falla tillbaka på de ansvariga.
Att förlusten 2013 är större än 2012 trots slutspel är också svårt att förklara.
Fel att söka VM
Jämför man åskådarsiffrorna mellan Sverige och Finland under en tioårsperid ser man att det inte avviker på något konstigt sätt.
Däremot var förhoppningen om snittpriser i synnerhet för slutspelet helt felaktiga. Här får man anta att organisationen helt enkelt har lurat sig själv, dvs satt kostnadsbaserade priser och den vägen totalt sett tappat intäkt.
Man bör dock som förklaring och inte som försvar, komma ihåg att dynamisk marknadsprissättning för arenor inte utvecklats i Sverige, till stor del på grund av felaktiga modeller i dominerande biljettsystem.
Det stora felen var att söka VM, att sedan acceptera värdavtalet trots fördyringar över tid, vidare valet av paketen inför första året och misslyckandet med hospitality och försäljning av nationella rättigheter.
Resten är faktorer man inte kunde påverka.
Stockholm fel plats
Sverige i allmänhet och Stockholm i synnerhet skall helt enkelt inte ha stora internationella idrottsevent. Grunden är fel:
- Inget stöd från den som tjänar mest, dvs staten.
- Inget mandat eller resurs att agera för den lokala organisationen i Stockholm.
- För giriga internationella förbund i de flesta fallen.
Och vi ligger off, dvs våra upptagningsområden är för små.
Vi har annat för oss
Det stora är samhällsförändringar när det gäller konsumenternas krav för att spendera fritid.
Nu får vi får ett försvagat ishockeyförbund, om och i så fall hur mycket det skadar svensk ishockey är för tidigt att säga.
”När guldet blev till sand” med Peter Jöback är en fantastisk sång, för oss som kommer ihåg vår Karl-Oscar hämtade man sig aldrig från känslan att vara rik.
Nu krävs det väldigt mycket från hockeyförbundet under ett antal år om man inte skall hamna i samma situation.
Villervallan på Vännervallen
Mil, många mil, av kabel är draget på Friends Arena utan att det har blivit trassligt. Värre är det med den ekonomiska konstruktionen. Mycket är dolt för insyn och det skapar frågetecken, stora frågetecken. Foto: Robin Haldert, Scanpix
Det är inte enkelt att få fram information runt Friends Arena. Operatören med vd Tomas Perslund och kommunikationschef Malin Sparv Rydberg är öppna och ärliga om sin egen affär men de kan bara ge information om driften utifrån vad ägarna har sagt att de får berätta om.
Det är på ägarnivå som det blir grumligt och här får man inte fram någonting.
Ombyggnad av vip-logerna?
Bolagsstrukturen och ägandet får kopplingsschemat till ett kärnkraftverk att framstå som enkelt. Det är ett antal kommanditbolag, utvecklingsbolag och kopplingar till utvecklingen av hela området som gör det hela ogenomträngligt om man inte kan lägga hundratusentals kronor på att tröska sig igenom allt.
Eventuella skattetekniska fiffigheter eller möjligheten att dölja resultaten är enda skälet till den här strukturen.
Jag har från flera håll fått informationen att man av budgetskäl drog ner på färdigställandet, dvs skälet till att arenan får kritik för att gästområdena är så opersonliga är att man inte fullföljde. Vet inte om det är sant.
Jag får information om att man diskuterar ombyggnad av VIP-området för att göra arenan modernare (öppna upp, fler lounger, färre loger, annan inredning etc).
Skiftande och märkliga uppgifter
Vet inte heller om det är sant. Har dock sett att det skulle behövas.
Aktierna i det bolag som äger arenafastigheten tas upp till olika värden i ägarbolagens årsredovisningar. Av en händelse tar Svenska Fotbollförbundet upp aktierna till det högsta värdet. Här godkänner auktoriserade revisorer värderingen, det gör det allvarligt att de hamnar på olika nivåer.
Solna stad måste betala förlusttäckning cash, medan fotbollsförbundet säger att de inte behöver betala med hänvisning till kommanditbolagsstrukturen.
Sitter Solna Stad med Svarte Petter?
Arenabolaget lär behöva likviditeten så hur det här egentligen går till får vi inte fram.
- Solna stad får betala en ramp upp till arenan som borde ses som en del av arenabygget för ca 20 miljoner kronor. Hur den bakomliggande dealen ser ut verkar ingen veta.
- Solna stad har en obegränsad vitesklausul gällande infrastruktur för shoppingcentrat där de bara delvis kan kontrollera att den inte utfaller. Solna stad kan åka på böter för att SL är sena.
Peabs smarta affärsidé...
Tvärbanan är försenad ett år, det tar många år tills infrastrukturen är på plats, det är arenabolaget helt oskyldiga till men frågan är varför man hade så bråttom med att bygga arenan? Varför byggde man inte först klart hotell, shopping, vägar, parkering, terminaler, tvärbana med mera först?
Jag har hört för många säga att de inte åker på grund av logistiken. Det drabbar både arenadrift och arrangörer.
Förlusterna i drifts och fastighetsbolag kommer inte drabba största ägaren SvFF enligt SvFF. Någon trovärdig förklaring till varför en huvudägare till ett bolag med stora förluster inte drabbas går inte att få.
Konspirationsteorin blir då att Peab i ett hemligt sidoavtal tagit på sig smällen.
Kan det vara på det viset?
Skälet till detta är att de i så fall har använt fotbollförbundet som en av Lenins nyttiga idioter (de som springer någons ärenden utan att förstå det) för att få bygga hela arenastaden utan upphandling och konkurrens. Inklusive bostäder torde det handla om uppemot 30 miljarder utan konkurrensutsättning. Borde vara värt 1,5-3 miljarder.
Det är i så fall väldigt skickligt av Peab.
Peab blir en aktie man bör införskaffa med så duktiga ägare och nu är jag inte ironisk utan allvarlig. Det är osannolikt att Peab gjort något olagligt, det är av naturliga skäl varken olagligt att vara smart eller att vara korkad. För att då vara tydlig.
Det här är en möjlig slutsats utifrån de indata som finns (att fotbollsförbundet slipper betala) men det behöver inte vara sant. Vore dock bra om ägarna tydligt kunde redovisa hela sanningen.
Sanningen kommer fram
Nu kommer det att ge sig med information. Allabolag.se som har alla bolags årsredovisningar kommer tillsammans med den publika informationen om vilka event som sker och antalet besökare att ge indata.
Fotbollförbundet som organisation måste redovisa öppet. Solna Stad som kommun likaså. Jernhusen som statligt bolag och Peab-Fabege som noterade bolag har också skyldigheter.
Oavsett vad ägarna hoppats på när det gäller att dölja info så kommer verkligheten ikapp.
För egen del är intäkt per besökare i operatörsbolag respektive fastighetsbolag grunderna. Fastighetsbolagets intäkter relativt lånens storlek ger resten för en grundlig analys.
Angeläget för oss alla
För de som är skattebetalare i Solna torde det kännas olustigt att ingen kan beskriva exakt vilka åtaganden staden har gjort och vad det kommer att kosta. För oss andra som är ägare av statliga Jernhusen finns anledning att be våra politiker att vara öppna med siffrorna.
Operatörsbolaget bör gå med förlust även för 2013, dels på grund av intrimning och dels på grund av att man tvingas in i kontrakt som ger för små intäkter med de stora arrangörerna (första åren är man beredd acceptera lägre intäkter för att lära publiken hitta till arenan, dvs ha många event).
Då det är samma ägare i operatörs- och fastighetsbolag kan det vara så att ägarna väljer att ta förluster i operatörsbolaget för att få ihop balansräkning i fastighetsbolaget.
Swedbanks ansvar
Strängare bankregelverk gör också att Swedbank kan tvingas kräva en nedskrivning av värdet inom några år. Då försvinner fotbollsförbundets hela egna kapital.
Sammantaget har vi en nationalarena som till 50 procent ägs av det offentliga och folkrörelse men där ekonomin inte redovisas utan tvärtom döljs genom mycket snåriga konstruktioner.
Det är inte värdigt den transparens som vi förutsätter inom offentlig sektor och den demokratiska folkrörelsen.
O.s.a till Fonus?
Björn Eriksson är förmodligen förvånad efter att regeringen underkänt hans förslag till att lösa huliganproblematiken. Foto: Henrik Montgomery, Scanpix
Regeringen bjuder in till en värdig begravning den 23 oktober. Då skall Björn Erikssons utredning om s.k. idrottsrelaterat våld ”Mera glädje för pengarna” gå till den sista vilan.
De närmast sörjande får också möjlighet att inkomma med minnestexter fram till den 15 september. De sätts nog sedan samman till ett minnesalbum. Man får man förmoda att kulturministern ordnar lite stämningsfull musik för att lindra sorgen. ”Sorrow” med David Bowie med textraden ”the only thing I ever got from you was sorrow” speglar väl de sörjandes syn på regeringen.
Struntar totalt i synpunkter
Vill man fortsätta hyckleriet som dagens inbjudan till en hearing utgör kan man köra ”just idag är jag stark”, helst med Beatrice Ask som solist.
Det är uppenbart att det är totalt meningslöst för elitklubbarna och deras organisationer att lägga en minut på att agera remissinstans på Bo Svenssons beställningsjobb omdöpt till utredning och fullständigt bortkastad tid att ”inkomma med synpunkter” på Björn Erikssons utredning.
Då Bo Svenssons s.k. utredning om ”lagom poliskostnader” på regeringens uppmaning inte beaktar övergripande lagstiftning som EU-förordningen lär remissinstanser som lagråd, marknadsdomstol, konkurrensverk räcka för att såga den i småbitar.
AIK Fotbolls inlaga till EU och behandlingen av den innebär också att det inte går att göra någon annan tolkning än att regeringen avser införa ”lagom mycket poliskostnader” även för de ideella föreningarna.
En gedigen plan
För att rekapitulera det som hänt är det följande en smått tragisk historia.
Regeringen ser 2011 så allvarligt på det man då kallar fotbollsvåldet och tillsätter landshövding Per Unckel som nationell samordnare med uppdraget att ta fram en utredning om hur man kommer till rätta med problemen. Efter det att Unckel avlidit tillsätter regeringen Björn Eriksson för att ta tag i det Unckel och sekreteraren Stefan Dellså påbörjat.
Eriksson och Dellså gör ett gediget arbete, träffar alla, tar reda på verkligheten i andra länder och kan så småningom ta fram förslag som både är omfattande, genomförbara och som det finns stöd från klubbarna för. Under en lång period kunde alla goda aktörer känna framtidshopp.
Klubbarna får inte undkomma kostnader
Under perioden beslutar Rikspolisstyrelsen att man skall börja tillämpa den gamla lagen om poliskostnader och hastigt och lustigt får både fotbollsklubbar och hästdressyrtävlingar fakturor för något de inte kan kontrollera och som de heller inte beställt. Polisens agerande under den här perioden ökar inte direkt förtroendet mellan klubbarna och polisen.
När Björn Eriksson sedan har tre månader kvar till slutbetänkande så tillsätter justitiedepartementet en egen motstridig utredning som bara har till uppgift att ta fram en modell där de kommersiella klubbarna skall betala ”lagom mycket” för poliskostnader.
Detta sker veckan innan marknadsdomstolen tolkar EU-förordningen korrekt i målet mot Bilsportförbundet, dvs kommer fram till att det är eventets egenskaper och inte arrangörens organisationsform som avgör om det är kommersiellt eller inte.
Tycker att det räcker med placebotabletter
Bo Svensson levererar sedan exakt det justitieminister Ask har bett om, dvs utan att inbegripa EU-förordningen. Hade han varit skräddare hade dräkten passat perfekt vid första provningen.
Regeringen kör nu över Lena Adelsohn Liljeroth och ser till att enda vägen framåt är att använda en proposition från justitiedepartementet utifrån Svenssons utredning medan man dödar Ericssons utredning.
För att försöka beskriva agerandet för de som inte orkade begrunda ovanstående alla händelser är liknelsen att regeringen först tillsätter forskningsresurser för att bota cancer och sedan när den forskningen har funnit ett botemedel kastar resultatet i papperskorgen och tar fram ett förslag på hur mycket placebotabletterna skall kosta.
De är också brottsoffer
Nästa steg blir säkert att de kommersiella butikerna i Husby med flera problemförorter också får betala poliskostnader i framtiden. De är exakt lika mycket brottsoffer som idrotten och de betalar skatt som andel av omsättningen nästan på idrottens nivå.
Min krönika för några veckor sedan har alltså besannats med dagens inbjudan till begravningen av Björn Erikssons utredning.
Det är också kristallklart att något vidare arbete med att minska det idrottsrelaterade våldet inte kommer att ske utöver den utökade versionen av tillträdesförbud som Beatrice Ask har förordat.
Varför gör regeringen så här?
Det jag för mitt liv inte kan förstå är varför regeringen agerar som de gör.
Det enda de bör få ”cred” för att de inte agerar för att röstmaximera utan väljer att röstminimera fast det bara är ett år kvar till valet. En misstanke är att de använt för unga ”spin doctors” som varit naiva nog att tro att deras agerande inte skulle genomskådas.
Regeringens tydliga budskap till idrotten är att det är bortkastad tid att engagera sig i samverkan med regeringen. Frågan är avförd från regeringens bord, man kommer inte att göra något mer.
Struntar inte helt i ilskan
En begravning, i synnerhet när den döde är så ung som den här utredningen skapar ofta tankar om meningslösheten, när vi sjungit ”Härlig är jorden” och tvingats ta farväl så avslutar man därför med lite ljusare uttågsmusik för att lättare lägga avskedet bakom sig.
Här är mitt förslag ”800 grader” med Ebba Grön.
Detta för att påvisa stor förståelse för att idrottsrörelsen kokar av ilska över regeringens agerande.
Tele2 Arena vinner mot Friends arena
Fasaden är läcker på Tele2 Arena och framför allt, den släpper in ljus och ger en känsla på arenan av öppenhet. Foto: Thomas Ejderhov
”Det ser jag som den största fördelen för Tele2 Arena, den är bättre designad för det beteendemönster vi är på väg mot än Friends Arena. Mer fokus på att må bra som en totalupplevelse helt enkelt.
Den 20 juli skall Tele2 Arena vara klar och man kör igång stenhårt med Hammarby den dagen, Djurgården-match den 21:a, Hammarby-Paris SG den 23:e och Gyllene Tider den 27 juli.
Här är betyget
Trots all kunskap som finns om arenadrift inom AEG är det en tuff start då mängden saker som kan gå fel i princip är oändliga.
Tele2 arena lär behöva tre till sex månader innan vi kan kräva att allt fungerar perfekt. Det hoppas jag de kommunicerar till oss som kunder, för höga förväntansvärden är aldrig bra.
En beskrivning av en nästan klar arena är inte enkel, den riskerar dessutom att bli tråkig. Idrott är tävling så vi kör detta som en jämförelse mellan Tele2 och Friends. Den blir subjektiv.
Ta sig dit och hem:
Här vinner Tele2 med pingissiffror. Jag gick på fyra minuter från Globens T-bana. Det finns fem t-banestationer till inom gångavstånd närmare än Solna C och Näckrosen.
Det finns Tvärbana, ett mycket stort antal busslinjer vid Gullmars och i nuläget 3 000, från oktober 4 000 p-platser utöver ett otaligt antal p-platser i slakthusområdet kvälls och helgtid. Sen är behovet av p-plats ifrågasatt vid moderna arenor utifrån utbudet på mat och dryck och det enkla faktum att
Stockholm lider av en trafikinfarkt som gör det omöjligt ta sig från en sida av staden till den andra på andra sätt än kollektivt. För mig som bor i Saltsjö-Boo är det vinst varje dag för Tele2 medan mina kamrater som bor i Sumpan har Friends som den enda tillgängliga. Båda arenor har minskat sina upptagningsområden på grund av trafiken.
För de som kan åka buss åtta timmar för att se AIK spela bortamatch verkar den här punkten fånig, men för den publik som köper dyra biljetter och spenderar i arenan är totalupplevelse utifrån mängden satsade fritidstimmar en reell kalkyl.
Gräsmattan
Utan synpunkter på hur konstgräs påverkar spelet kan jag konstatera att gräsmattan var perfekt. Det har den inte varit på Friends. Som arenaoperatör är konstgräs lönsammare. Så enkelt är det.
Här har Friends inte lyckats leverera än, de kommer kunna leverera men det blir inte billigt och de får ett antal dagar som inte går att ha event varje år för att naturgrästet skall ta sig.
Tele2 har självfallet möjlighet att lägga naturgräs ovanpå plasten (och is, jo här ska det också bli bandy) om det blir Europaspel eller motsvarande.
Inredning
Glaset mot utsidan med den prisvinnande aluminiumfasaden någon meter utanför skapar ljus i alla ytor, man ser träd och hus och det blir ingen känsla av att vara instängd.
Träpanelerna på väggarna skapar en mjuk, vänlig känsla som jag inte upplevt på Friends.
Här är den tydliga upplevelsen att Tele2 blir färdig, men det blev inte Friends när det gäller inredning bakom pitchen.
Närhet
Wow, den är så kompakt, första känslan när man ser hela arenan är att den rymmer 10 000 människor, inte 30 000.
Här går det skapa stämning och utöver de som drabbats av sektbaciller bland Bajen och Djurgårdsfansen så kommer alla att bli nöjda.
Den för vårt lilla Stockholm mer anpassade storleken är bättre.
Premium planet
Ljust, öppen, lounger mer än loger. Ser bra ut. Vi bör dock invänta alla möbler, textilier och annat innan vi dömer i matchen mot Friends. 28 meter dubbelsidig bardisk ger ett visst hopp då mina Djurgårdsvänner kan börja dränka sorgerna redan vid ankomst.
Här har det enkla faktum att Matt Rosetti som guru på arenadesign utifrån konsumtion och gästupplevelse började rita två år efter att Friends ritades. Under de åren kunde man slutligen bedöma att ett par stora förändringar av konsumentbeteende var bestående och våga ta med det i designen. Det ser jag som den största fördelen för Tele2 Arena, den är bättre designad för det beteendemönster vi är på väg mot än Friends Arena.
Mer fokus på att må bra som en totalupplevelse helt enkelt.
Byggarbetsplats
Tja, här förlorar både matchen med 10-0 mot verkligheten.
När Tele2 arena är färdigbyggd har inte hotellutbyggnaden gjutit bottenplatta än, sedan skall Globentorget glasas in, Hovet renoveras, Globen renoveras,
Söderstadion rivas och ett nytt bostads och kontorskomplex byggas på den tomten, samtidigt som hela slakthusområdet kommer att se ut som ett sådant i bokstavlig bemärkelse i tio-femton år.
Friends Arena är som alla vet lika illa, det tar 15 år minst tills den sista byggkranen försvunnit, alla vägar fungerar och så vidare.
Övriga ytor
Det som låter spännande är det upplevelsetorg i arenan som fått namnet Tolv.
Namnet låter som något en råtrendig reklambyrå med en payoff av typen ”Life style based brand values” eller någon annan floskel fått en mille för att komma på och sedan när allt förkastats så har en bakfull copy director i panik kläckt idén, ”det är 12 000 kvadratmeter, vi kör en grej på att de skall ha öppet 12 timmar per dag och kallar skiten för ”Tolv””. Om det är mina fördomar om eller erfarenheter ifrån reklambyråer som skapar den skeva bilden låter jag vara osagt.
”Tolv” är något som tilltalar mig, ett shoppingcentrum utan prylar att köpa. Här skall finnas sportbar, mikrobryggeri, korvfabrik, bowling, vinbar och liknande saker.
Arenastaden i Solna har ambitionen att bli en mötesplats med arena, hotell, shoppingcentrum, restauranger med mera. Globen-området är redan en sådan mötesplats som nu får en tillkommande del.
För båda är konkurrensen med innerstaden mördande, Det finns liksom ingen liten stad som har plats för många centra. Fast det är klart, får våra politiker hålla på ett tag till är vi alla isolerade till det område vi bor i, så det kan fungera. Tele2 Arena och Tolv har kortare startsträcka då de redan har flödet av människor i området.
Säkerhet
Tja, det är en tråkig fråga dagarna efter skandalscener på Friends när den som borde vara den bästa arrangören av dem alla, detta utifrån aspekten att de har rätt att döma ut böter till andra inte kan hantera en match. Arenan fyller självfallet alla internationella krav. Samma som Friends Arena.
Staketen mot plan kan dock utan ansträngning passeras av 56-åriga lönnfeta golfande farbröder. Jag har kollat. Här ser det ut som på Friends, där vi vet vad som händer.
I övrigt är jag så trött på regeringens fullständigt horribla hantering i frågan om poliskostnader att jag inte noterar mer här.
Sammanfattning
Båda har massor av upp till bevis på flera områden. För mig är Tele2 Arena vinnaren av följande skäl:
- En kapitalstark ägare som har råd att utveckla hela området och kan bära förluster på alla nivåer i nästan oändlig tid.
- En fristående operatör med global erfarenhet.
- Ett arenaerbjudande för varje event från 1 000 personer till 40 000 i fyra olika arenor i samma organisation ger en effektivare organisation.
- Bättre infrastruktur under mycket lång tid.
- Bättre arkitekt med en mycket modernare approach till den moderna människans krav.
- En mindre arena. Det är för få årliga event som kräver 65 000 platser i ett upptagningsområde som Stockholm.
I den stentuffa moderna arenaindustrin kommer lönsamhet inte från att få hardcore fansen som kunder. De kommer oavsett men de blir färre och färre, konsumerar inte på arenan och köper för billiga biljetter (gäller ej Bruce, Iron Maiden, Metallica).
Lönsamhet kommer från att vara så bra på varje delområde att man får de som bara är halvintresserade att komma och bränna en femhundring för att totalupplevelsen är bra nog.
Här tror jag Tele2 Arena blir den som avgår med segern i tävlingen bästa arena.
Sen kommer självfallet den stora vinnaren alltid att vara konsertarrangören som kan spela båda arenorna mot varandra och få en billigare hyra.
Men, om det inte luktar äckligt på toa, köerna är hanterbara, rödtjutet inte för varmt och jag kan ta mig dit och hem utan att förstöra mina dyra engelska dojor och göra av med allt för mycket tid kommer jag gärna.
Tele2 Arenas plastgräs mot Friends Arenas naturgräs. En match i matchen. Friends har fortfarande problem med gräset. På Tele2 ska Djurgårdens och Hammarbys vänja sig vid ett nytt underlag. Foto: Thomas Ejderhov
Tala om dominoeffekt. Först lämnar Malmös sportchef Björn Liljander för konkurrenten HV 71 – trots två och ett halvt år kvar på kontraktet. Liljander hade spelat under täcket med Malmö en längre tid, det visar mail i hans dator.
Malmö-duon Mats Larsson, ordförande och Patrik Sylvegård, klubbdirektör, har snabbt ett huvudspår som ersättare, nämligen allsvenska IK Oskarshamns sportchef Oscar Alsenfelt, tidigare just Malmö-målvakt, nu med kontrakt till och med 2027, underskrivet den 8 februari i år, med smålänningarna.
Stockholmarna och Göteborg-arna samarbetade. Allt var så bra och samarbetet hyllades flera gånger om och än mera – för samtidigt utnämndes Gamla Ullevi till damlandslagets nationalarena.
Nu är det ingen som skakar hand längre och överenskommelsen rivs
Svenska Fotbollförbundet deklarerar en ny strategi med en visionen ”Fotboll för alla överallt”.
Efter Luleå är det nu Brynäs som i bestraffas med böter på 5 000 kronor samt förbud mot supporterartiklar på läktarplats i kommande fem matcher på bortais, så kallat flaggförbud..
Det var efter Brynäs-seger i Leksand, 4-1 den 28 november, som pyrotekniskt material antändes av Brynäs-klacken i Tegera Arena.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
En prenumerant i handbollsklubben vann 100 000 på senaste dragningen i JOYNA, ett digitalt lotteri från ideella Folkspel. Samtidigt fick Rimbo HK, som sålde lotten, samma summa.
– Ett oerhört viktigt tillskott till vår verksamhet, säger styrelsemedlem Therese Hurtig.
Utan att uppgörelsen fått särskilt stor uppmärksamhet har Sverige gått in i Macolinkonventionen
Regeringen tog beslutet att Sverige ska bli en del av Europarådets konvention mot matchfixning, den så kallade Macolinkonventionen. Det är ett led i att bekämpa Matchfixning som växer internationellt och utgör ett starkt hot mot idrotten - och Sverige är inget undantag.
Tiden är inne… Svenska vinterhjältar på skidor gör entré igen i TV. Den alpina säsongen drar igång på Viaplay Vinter. Premiären sker i Sölden med storslalom för både damer och herrar. Men helgen bjudet ocks på ett antal fotbollsmatcher, eroende på vilken tv-kanal du har.
Du som gillar att se idrottsdramatik på TV får fullt upp i helgen.
Mästartiteln är säkrad, men det betyder inte att arbetsro infinner sig i Malmö FF. Många spelarfrågor behöver slutföras.
På tisdagen tillkännagav MFF-ledningen att skyttekungen Isaac Kiese Thelin förlänger sitt kontrakt med MFF. Den 32-årige forwardens nya avtal gäller till och med 2026.
