På DN Debatt visar han sin irritation mot fördelningen av sponsor- och TV-pengarna som svensk fotboll får in varje år.

Orättvis rättvisemodell

Han menar att rättvisemodellen har ett felaktigt upplägg:

”Genom dagens fördelning av tv- och sponsringspengar inom elit¬fotbollen försörjer i princip de stora klubbarna de mindre. Tyvärr försämrar det våra möjlig¬heter att konkurrera med utländska topplag. Om Sverige ska lyckas förbättra sin ställning bland Europas fotbollsligor, krävs nya system och avtal, skriver AIK:s Thomas Edselius.

Han tar upp det faktum att alllsvenskan är rankad först som 24:e liga i Europa, bakom länder som Cypern, Slovakien och Vitryssland och menar att huvudförklaringen till underprestationen är att svenska storklubbar ges sämre förutsättningar än i praktiskt taget alla andra europeiska länder.

74 procent delas lika

”Vissa år har det känts som att Allsvenskans tabell snurrats fram på ett tombolahjul – de senaste tolv åren har den haft åtta olika seriesegrare. Serien har blivit så jämn att det blir svårt för någon klubb att satsa långsiktigt och skapa ens en ungefärlig förutsägbarhet i sportsliga och ekonomiska resultat”, skriver Edselius och beskriver förutsättningarna: 

”Svensk Elitfotboll, Allsvenskan- och Superettan-klubbarnas gemensamma organisation, omfördelar pengar från de större klubbarna till de mindre.

Dels genom ett gemensamt tv-avtal där 74 procent av totalpotten delas lika mellan de allsvenska klubbarna, men också genom centrala sponsringsavtal, där klubbar med mycket publik och intresse får en oproportionerligt liten del av intäkterna.

Inga jätteföretag, inga vinstmaskiner

För klubbar som AIK rör det sig om över 10 miljoner kronor per säsong i uteblivna intäkter jämfört med om tv-pengarna hade distribuerats lika proportionerligt och prestationsbaserat som i resten av Europa, där 33 till 50 procent delas lika, och om AIK hade skrivit egna sponsringsavtal.”

Allsvenskans sex största klubbar omsätter mellan cirka 100 och 200 miljoner kronor vardera. ”Inte heller har någon av dessa klubbar gått med vinst fler än två år i rad under den senaste femårsperioden. AIK omsatte 118 miljoner år 2011 – exakt lika mycket som Ica Supermarket Grytan i Västerås” menar Edselius och menar att det förtydligare hela problematiken.

Edselius skriver att Allsvenskans större klubbar varken är några jätteföretag eller vinstmaskiner. Det gör att vi inte har råd att konkurrera ens med lag från Danmark, Belgien, Cypern och Schweiz om vi samtidigt tvingas försörja de mindre allsvenska klubbarna.

Allsvenskan blir underutvecklad

Så länge det fortsätter kan Allsvenskan inte klättra från plats 24 i Europa. Så ser verkligheten ut. Om skillnaderna mellan klubbar ska hållas så små att ingen tillåts gå före, då kommer hela Allsvenskan också förbli underutvecklad.

”Dagens situation, där småklubbarna kan få 30–50 procent av sin budget ”gratis” genom omfördelningspolitiken, skapar dessvärre inga goda incitament för att utveckla sin verksamhet”, betonar Edselius.

Han ser ytterligare problem när klubbarna vill rusta och förstärka ekonomin.

För mycket jämlikhet

Edselius tar upp frågan om att klubbar med bolagsform ska själva betala för polisbevakningen. ”I år kommer polisen att fakturera AIK cirka 3 miljoner kronor. AIK skulle naturligtvis acceptera att betala för polisen om vi samtidigt slapp betala de cirka 40 miljoner i skatt som vi bidrar med årligen”.

Nu hoppas han att Björn Eriksson, regeringens nationella samordnare mot huliganism, föreslag om att polisfaktureringen ska upphöra också vinner gehör.

Edselius vill också se en mera representativ styrelse i Svensk Elitfotbolls styrelse. Där sitter i dag sex representanter från den mindre halvan av klubbarna och bara en ledamot från de fem största. Dessutom med ett proportionerligt röstsystem: i dag har alla 32 klubbar från Allsvenskan respektive Superettan en röst vardera i SEF-frågor. Detta ”trots att AIK har nästan sex gånger så stor publik och medlemsbas som den minsta allsvenska klubben, Syrianska, så väger våra röster exakt lika tungt i omröstningar.”