Moderaternas idrottspolitiska talesman, Saila Quicklund, har föreslagit en barnidrottsombudsman, dvs en ny myndighet. Det är ett feltänk. 

Läs också Saila Quicklunds egen krönika där hon går emot Dan Persson

Hon får stöd av Bris och även Rädda Barnen som under längre tid agerat i samma riktning vilket förstärker bilden av att det är ett feltänk. 

Noterar att RF:s ordförande Björn Eriksson och jag är eniga i den här frågan. Det är vi i de flesta frågor men de jag skriver om tillhör ofta de där vi är oeniga i sak. Målet om mer idrott, starkt RF och att få politiker att förstå vilken enorm samhällsnytta idrotten levererar delar vi. Att Björn Eriksson har sin rörelse bakom sig i den här frågan har jag fått många belägg för.

Om föräldrarnas förtroende

Idrotten får plats i rampljuset utan att ha bett om det. Senast i Bris krönika på Svd.

Det är tre fel. 1: Uppmärksamheten handlar om sexuella övergrepp på barn inom idrotten 2: Det upplevda syftet verkar i första hand vara att få uppmärksamhet för sin egen verksamhet. 3: Inget av vad de föreslår skapar färre övergrepp på barn.

Sexuella övergrepp på barn är bland de grövsta brott vi har att hantera. De skall bekämpas med alla medel. Därom råder inget som helst tvivel. 

För idrottsrörelsen handlar det här om förtroendet från miljoner föräldrar. De måste känna att barnen skall vara trygga hos föreningen. Finns garanterat ingen fråga som är viktiga för Riksidrottsförbundet och 71 specialförbund. 

Här finns flest ungdomar

Idrotten är den största verksamheten för barn och ungdomar inom det s.k. civilsamhället. Förskola, skola, övrig ungdomsverksamhet och kyrkor är andra områden där risken föreligger av det enkla skälet att det finns barn där. 

Det här är fel fråga att raljera över. Sexuella övergrepp på barn är allvarligt, skrämmande, hemskt och det är tragiskt att de finns. Men den logiska följden av förslaget är att Barnidrottsmannen sedan följs av Barnreligionsombudsmannen med en vice sådan per religion. Barnskolombudsmannen, barnförskoleombudsmannen, Barnscoutombudsmannen och sedan för glesbygden barnkorvkiosksombudsmannen. Blir effektivare än Stefan Löfvens traineejobb i antal jobb, men det är ingen framgång.

Sexuella övergrepp på barn finns tyvärr i alla miljöer där det finns barn. Baden Powell som grundade scoutrörelsen ses som pedofil. Katolska kyrkans har avsiktligt dolt övergrepp på miljoner barn under sekel. Vi har årligen minst en förskola där det uppdagas övergrepp av personal.

Hemmet är med stor sannolikhet den plats där flest övergrepp sker. Närstående förövare som i fallet med Patrik Sjöberg är det vanligaste, det som ändå utifrån en medielogik nu ses som idrottsrelaterat. 

De klampar in

Jag har på goda grunder ett stort förtroende för svensk idrott. Mitt förtroende för Bris och Rädda barnen är inte lika stort. Friends beundrar jag över hur duktiga säljare de är av metodpaket till näringslivet med det goda syftet att minska mobbing.

Rädda Barnen är en vänsterinfluerad organisation som är mest känd för det intellektuellt ohederliga begreppet ”Relativ fattigdom”. Något de årligen använder i sina undersökningar för att motivera ökade anslag. 

De har 275 anställda i en organisation som kostar ungefär lika många miljoner. Höga löner blir det.

De har jämfört med idrotten futtiga 70 000 medlemmar. De ser idrotten som ett fokusområde utifrån sina syften att öka intäkter från gåvor och statsbidrag. De är skickliga opinionsbildare som vet att synlighet ger ökande intäkter och idrotten är ett område som berör. 

Det är skälet till att de utan att vara ombedda klampade in på idrottens domäner för något år sedan. Sen är de goda personer och att de sätter den egna organisationens bästa först är inte konstigt.

Tvivel inför Bris och Rädda Barnen

Relativ fattigdom är en metod som får som konsekvens att skulle Bill Gates och Warren Buffet flytta till Sverige så skulle några hundratusen svenska barn som idag anses ha det bra helt plötsligt bli fattiga. Trots att de själva eller deras föräldrar inte fått det sämre. Har man den moralen i sina rapporter och undersökningar har man diskvalificerat sig själv i de här sammanhangen.

Bris har varit utan utveckling rätt länge men nu när de fick möjligheten till sina 15 minutes of fame så syns de igen. Syftet med organisationen är gott, långt tillbaka hade de bra verksamhet. Deras ursprungliga verksamhet var en stödtelefon. Med 69 samtal per dygn från barn som far illa så gör de ett gott och ett väsentligt arbete. Med 1,1 miljoner barn i åldern 7-18 är omfattningen dock mycket begränsad. Jag har inte kollat mängden bidrag per samtal men den är nog imponerande.

Det är dock både logiskt och rationellt att Bris och Rädda Barnen försöker öka sin politiska vikt, synlighet och sina intäkter genom att snylta på idrotten. Vackert är det inte. Både är mycket små i jämförelse med idrotten.

Förslag som väcker tvivel

Det är förvånande att Saila Quicklund, moderat riksdagskvinna föreslår införandet av en Barnidrottsombudsman. Saila är en av duktigaste och kunnigaste svenska politikerna på området idrott och en stor idrottsvän. Hon har gjort ett storartat arbete med att få M på banan på området idrottspolitik. Hon har synliggjort problemen med doping på gymmen. Därför förstod jag ingenting när hon gick ut med det här förslaget.

Förvånande av flera skäl.

• Dels är det vänsterpopulism att föreslå mera stat, mer myndighet och mer reglering. Normalt inget M tycker om. Gösta Bohman måste snurra i sin grav. Calle Bildt skorrar fram ett ”exempellöst”, han är ensam om att skorra även på ord som saknar R.

• Dels är det nu början på 2017, tidningar är fulla av artiklar om dysfunktionella myndigheter. Sannolikheten att en ny myndighet skulle avvika från mönstret att bara kosta och inte leverera är mycket låg. 

• Att bryta mot principerna för relationen mellan regering och civilsamhälle och sätta en kontrollmyndighet över en folkrörelse som idrotten är ett flagrant brott mot den svenska modellen. Vad blir nästa steg, att staten tillsätter riksidrottsstyrelsen och likt public service media kallar det för den ”fria idrotten”?

• Sen är risken att den nya myndighetens pekpinnar, förordningar, regleringar, förnumstiga hemsidor och dylikt i första hand leder till att ledare slutar sin verksamhet. 6-8 brödskivor om dagen från fornstora dagar ekar i mitt huvud på området hur fel det blir när politiker i sin godhet skall detaljreglera. 

Då får de ta konsekvenserna

Om politiker klarar sin del, dvs att se till att polisen och domstolarna fungerar, beivrar brott, klarar upp brott och dömer gärningsmän så kommer Idrotten såväl som alla andra miljöer där barn vistas ta sin del av ansvaret. 

Att ensidigt peka ut idrotten som enda riskområdet för sexuella övergrepp är just exempellöst. En statsman (oavsett kön) hade sett sexuella övergrepp som ett samhällsproblem med en lösning för alla miljöer där det finns barn.

Moderaterna har faktiskt bara två alternativ i den här frågan. Anser man att Idrottsrörelsen inte är kompetent nog att ta hand om barn får man ta de konsekvenser det för med sig. Alternativ två är att dra tillbaka förslaget.