De ideella ledarna och de ideella funktionärerna är livsviktiga för svensk idrott. De är de som ser till att det finns verksamhet där talanger kan hitta sin idrott och de är de som skapar förutsättningar för matcher och tävlingar. Janne Åkerblom har träffat Roger Karlsson, en av svensk friidrotts ideella starters som varje år gör mängder av obetalbara insatser.

 Funktionärerna. De ideella krafterna. De obetalda. De som bär upp svensk idrott från grunden. Hur ska vi kunna tacka dem?

Ta Roger Karlsson till exempel. Han är starter i friidrott. Du vet, en sån som startar loppen med startpistol. Såna behövs i friidrottstävlingar. I alla fall så fort det är en löpgren med. 

De ska vara utbildade och veta reglerna för hur en korrekt start ska vara. Och de måste förstås vara på plats när tävlingar genomförs. 

Du har säkert sett Roger i bild massvis av gånger när du har kollat på friidrott på teve. Men du har antagligen aldrig tänkt så mycket på just honom eller själva starterrollen.

 30-tal tävlingar i år

 Ett normalt år arrangeras knappt 1700 sanktionerade friidrottstävlingar i Sverige. Då är Roger och hans kollegor där. Ja, Roger är förstås inte på alla de tävlingarna, men alla de tävlingar har en starter på plats. Eller ett helt starterteam. I alla fall om tävlingeninnehåller löpningar. 

 Nu finns det inte så överdrivet många starters i Sverige, eller internationellt heller för den delen. Men de är helt nödvändiga för friidrotten.

 Roger brukar själv vara på ett 30-tal tävlingar om året. Fast numera har han dragit ner en hel del på sina starteruppdrag. Som mest har han gjort ungefär 100 dagars starteruppdrag på ett år. Knappt ett var tredje dag i snitt alltså. Då kan man ju tro att Roger, som har en så viktig roll, också tjänar storkovan på sitt kunnande och på allt han ställer upp.

 – Nix, säger Roger. På SM-tävlingar får jag 300 kr per dag, men inte på någon av alla de övriga (typ 90 proce av tävlingarna har inte SM-status) får jag ingenting. 

 Det där kan man ju förstås jämföra med en 15-årig fotbollsdomare som på en timme får en ersättning på 170 kr för att döma en match – 3x15 min (totalt 45 min plus paus och lite mer – för åttaåringar i S:t Erikscupen. Är det tioåringar som spelar är ersättningen 270 kr för en match på 3x20 minuter. En friidrottstävling är totalt ofta åtta timmar lång.

Pluseffekter

Många ledare sponsrar idrotten med sin egen tid och står för sina egna utlägg. Så också för Sveriges utbildade starters. För istället för inkomster har Roger en del att notera på utgiftssidan. Förutom all tid han lägger ner. 

 – Ja, precis. Jag får nästan alltid betala bensinpengar, parkering och ibland även boende. Plus att jag ofta får ta lite ledigt från jobbet för att hinna till tävlingarna.

 Men allt är inte utgifter.

 – Det här ger mig förstås mycket också. Vi är ett härligt gäng och det är kul att hjälpa till. Och så kan jag ju få en t-shirt ibland.

 Roger berättar att han har en hel garderob fylld med funktionärströjor från allehanda tävlingar från de senaste 34 åren som han har varit starter. De flesta är från mästerskap. Det är där man tar fram funkiströjor. Alltid något som man kan ta fram och titta på när man blir pensionär. 

Men - svensk idrott behöver fler

 Vad ska man då göra för att få fler engagerade ledare, såna som Roger Karlsson? Ja, inte måste de göra lika många dagar på tävlingar som han har gjort och brukar göra. Men ju fler Rograr vi har desto mindre behöver var och en göra. 

 – Nu gör jag ju inte det här för pengarna. Det är ju uppenbart, konstaterar Roger. Vi är ett härligt gäng som träffas på tävlingar flera gånger i månaden. Och så gör vi nåt bra för idrotten och för Sveriges ungdomar. 

 Svensk idrott bygger – än så länge – på ideella insatser, det vet vi. Men något måste vi göra för att attrahera kommande generationers motsvarigheter till Roger Karlsson. För Rograrna och alla andra obetalda är bland det värdefullaste vi har!

Janne Åkerblom