Andra marknader såsom LaLiga F i Spanien, Liga LX Feminil i Mexico och WE League i Japan satsar stort på att etablera sig nationellt i sina respektive länder. 

Lite paradoxalt kan tyckas vara att LaLiga kom till Sverige 2016 på studiebesök för att lära sig om hur en pionjär inom ligaorganisation arbetar, för att sedan säkerställa att de inte gör samma misstag vi svenskar gjort. Åtta år senare dominerar de i stort sett alla åldersklasser på landslagsnivå och skapar vinnande klubblag med god ekonomi och organisation medan våra renodlade damklubbar i stort lever under stora ekonomiska utmaningar.

Vår stolta historia

Svensk damelitfotboll på klubblagsnivå har en stolt och historia som en av världens ledande nationer. 

Redan under pandemin framgick det att den fina fasad vi visade upp som mestadels berodde på sportsliga resultat hade stora sprickor inombords med många väldigt svaga klubbar organisatoriskt vilka drivs främst av enorma eldsjälar och ideellt arbetande personer.

De medel som Elitfotboll Dam skapade, även om blygsamma i sammanhanget, var väldigt viktiga intäkter för klubbarna som investerade främst i spelatrupp och löner för att kunna följa med i konkurrensen. Den professionaliseringsresa som LaLiga uppfattade att vi hade försakat genomförde de med strikta krav för att få centrala medel där grundorganisation och sund styrning var ett större krav än enbart resultat.

Idag parkerar Sverige på en 7e plats i UEFAs ranking (24.665 poäng) medan Spanien ligger på 3e plats (66.999 poäng) tätt efter Frankrike och England. Hack i häl befinner sig Norge, Nederländerna och Österrike, farligt nära oss.

På den svenska marknaden har de senaste åren starka varumärken från herrfotbollen förstått möjligheterna och börjat satsa på damfotboll för att arbeta sig uppåt i seriesystemet. 

2025 är hälften av klubbarna i högsta ligan OBOS Damallsvenskan så kallade ”dubbelklubbar”, där sedan tidigare Hammarby, AIK, Djurgården och BP befunnit sig. Idag har BK Häcken tillkommit likväl som Malmö FF och IFK Norrköping. Underifrån kommer Elfsborg, Trelleborg, IFK Göteborg, Sandviken, IK Brage med flera. Dessa klubbar har förutom starkare ekonomiska förutsättningar än ”rena” damklubbar också mera personal och på så vis möjligheter att leva upp till högre centrala krav.

De rena damelitklubbarna känner sig givetvis hotade av utvecklingen och därmed ställs det höga förväntningar på ligaorganisationen Elitfotboll Dam att öka intäkterna markant.

Det här är Womens Football Group 

Under 2023-2024 började ledningen inom Elitfotboll Dam att se över möjligheterna till extern finansiering för att kunna skapa möjligheter för klubbarna och ligan att leva upp till de tuffa målen som nya gemensamma strategin pekade emot.

Womens Football Group – en amerikansk investeringsgrupp gjorde nedslag bland annat på den svenska marknaden efter grundlig analys av förutsättningar, utmaningar och möjligheter. Amerikansk optimism, absolut gällande möjligheten att öka värdet på ligorna på kort tid, drev dialogen med Elitfotboll Dam och de ingående medlemsklubbarna under nästan två års tid.

Det intressanta med det projektet var inte bara den starka injektionen av ekonomiska medel som skulle in i systemet, utan den analys som tydligt pekar mot de brister som damelitfotbollen har i Sverige mot den internationella utvecklingen. Med den satsningen hade ett flertal av de rena damelitklubbarna som idag lever i gränslandet till konkurs kunnat ta sig samman och satsa på organisation mm för att kunna vara en ”motkraft” mot de etablerade herrvarumärken som är på väg in.

På grund av 51% regeln som vi styrs under i svensk idrott så var det knepigt att finna en lösning som kunde tillfredsställa alla parter, investerare, medlemsklubbar, svensk fotboll och inte minst övrig svensk idrottsrörelse. Efter många dialoger och slutligt beslut kom alla fram till att det är en möjlig väg fram.

Av för oss inom organisationen kända skäl röstades projektet ner av nära hälften av medlemmarna med de starka herrklubbarna i spetsen. Konsekvensen är att svensk damelitfotboll står på samma ruta där vi startade 2023 och projektionen pekar mot fortsatt tapp i ranking samt fler klubbar som inte orkar hålla uppe konkurrensen.

Vi kan enkelt konstatera att en av de största utmaningarna svensk damelitfotboll har är för dålig publikutveckling. Vi vet att landslaget är oerhört populärt, inte minst under mästerskap och oberoende mätningar visar att det finns cirka 350 000 människor i Sverige som aktivt följer damelitfotboll. Av dessa kommer idag enbart ca 50 000 till arenorna för att följa spelarna. Den underliggande potentialen finns där redan nu, men de flesta klubbar har inte resurserna eller kraften att satsa på publikrekrytering.

Då mediaavtalet löper ut inför säsongen 2027 har krafttag tagits inom högsta ligan för att få upp publiksiffrorna, men alla som jobbar med dessa frågor vet att man måste investera både tid och resurser för att få resultat och de kommer inte omgående. Med den satsning som Womens Football Group presenterade för oss hade stora delar av det arbetet genomförts centralt för att stötta lokala klubbarna. Frågan är om klubbar som idag satsar i stort sett hela sin personal och resurser på att locka publik till herrmatcherna har orken och kunskapen att söka en ny publik till sina dammatcher.

För ligans bästa

Fotboll på hög nivå bygger på flera intäktsben, Sponsorer och partnerintäkter, publik/ matchdagsintäkter och spelarförsäljningar. 

Inom damelitfotbollen har enbart ett av tre ben fungerat av olika skäl. Sponsor och partnerintäkterna har varit enda källan som då också är en direkt konsekvens av värdet länkad till publik och följare. Publikintäkterna är generellt svaga om inte minimala i de flesta fall och där återstår spelarförsäljningar. Här finns det mycket att göra, men vi är också bundna till det system som FIFA styr över, där utbildningsersättning ännu inte finns på plats trots ett centralt taget beslut på FIFA kongress. Det innebär att om en svensk klubb säljer en spelare internationellt och den spelaren sedan går vidare till ny klubb får utbildande svenska klubben idag ingen ersättning.

Transfersummorna internationellt på damsidan börjar ta fart om än långt ifrån de som herrfotbollen arbetar med. Något som vi dock behöver ha i åtanke är att svenska damspelare går till toppligor och toppklubbar för en alltför låg ersättning. 

Den svenska ligan kan och bör vara en liga som ligger relativt högt rankingmässigt (top 10), men där vi hela tiden skapar nya talanger som sedan kan växa till sig i större klubbar utomlands.

Utan starka tillskott i form av investeringar i klubbarna, oavsett om det rör sig om en ”dubbelklubb” eller enbart damelitklubb kommer vi att se en dragning mot liknande rankingnivå som herrfotbollen har idag. Skillnaden är att herrarna har en stark publik och supporterbas medans damerna inte har det och det skulle onekligen leda mot minskad intresse och ännu sämre ekonomi.

Många hack i häl

Det nyligen avslutade mästerskapet i Schweiz blev åter en stor succé trots dyrt land. Publiksiffrorna slog alla tidigare mästerskapsrekord och tittarsiffrorna visar på två stora fotbollsmarknader (Spanien och England) att fler följde EM än FIFAs stora satsning Klubblags VM.

Samtidigt som England och Spanien befäster sina positioner i toppen ligger vi inte långt ifrån, men flera andra nationer är hack i häl.

Damfotbollen befinner sig i en resa med höghastighetståg. Har vi råd att stanna på perrongen och se övriga springa ifrån oss är den stora frågan?

 Idag har Svenska Fotbollförbundet ansvaret via UEFA att kartlägga elitklubbarnas ekonomi för att säkra välmående föreningar och balans mellan lönekostnader och intäkter. Allt för en hållbar utveckling.

När herrarnas rapport skapas finns allt med i detalj och Ernst Young gör också en oberoende rapport som bygger på av revisor godkänd årsredovisning. På damsidan rapporterar en del klubbar inte damsidan på samma sätt vilket leder till att vi inte kan dra slutsatser kring utvecklingen av den produkten. Självklart finns det svårigheter i att göra det (t ex fördelning av sponsorintäkter, personalkostnader etc), men i vilken industri som helst i övrigt hittar man nycklar som närmar sig verkligheten för att kunna bedöma värdet.

Centralt innebär det att vi inte kan skapa bra argument och underlag för partnerbearbetning då vi inte vet vart damelitfotbollen står finansiellt.