Våra befintliga partners gör enormt mycket för att hjälpa, men framöver behövs ännu mera resurser.

År 1863 brukar räknas som startskottet för den moderna fotbollen i England. Då bildades förbundet Football Association, FA.

Omkring 1890 fick sporten sitt stora genombrott hos den bredare allmänheten, proffsklubbar godkändes 1885 och den första engelska ligan för herrar startade 1888.

Premiär 1881

Intresset för damfotboll fanns tidigt och redan 1881 spelades den första kända damfotbollsmatchen. I skotska Edinburgh möttes två lag som kallades Skottland och England, även om det inte var någon officiell landskamp.

Det var dock ingen enkel väg då många män häcklade damer bland annat för att spela i kortbyxor vilket fick som konsekvens att damerna spelade i höga knästrumpor och knickersbyxor.

Första världskriget innebar ett starkt uppsving för damfotbollen i England. Av förklarliga skäl då männen var ute i krig, blev damfotbollen ett populärt alternativ. Mestadels i början var det föremål för insamling. Det gick så bra att man på annandag jul 1920 slog publikrekord för damfotboll i England med 53 000 åskådare på Goodison Park i Liverpool för en match mellan Dick, Kerr’s och St Helens Ladies.

Då kriget nu var över, men intresset för damfotbollen var starkt tyckte FA att konkurrensen med herrfotbollen blev ett för stort hot. Föreningar förbjöds att upplåta sina gräsplaner till damerna och damfotbollen ströps.

Inte förrän 1971 hävdes beslutet i England och damfotbollen kunde starta på nytt.

I Sverige kände man av ungefär samma historiska vindar dock med lite eftersläpning. Första officiella damfotbollsmatchen spelades 1917 i Stockholm. Negativa recensioner och allmänt motstånd gjorde sig gällande även här.

Fotbollsförbundet kallade till möte och konstaterade att det inte var lämpligt för damer att spela fotboll varpå man valde att inte stötta den verksamheten.

Först under 60 talet drev de nordiska länderna på hårt för damfotbollens rättigheter och den anrika klubben Öxabäck blev pionjärer. Det kan räknas som startskottet för den moderna damfotbollen då det fortfarande rådde förbud i England.

Alltsedan dess har damelitfotbollen fortsatt att kämpa i motvind och konsekvent motarbetats och nervärderats i ett starkt mansdominerat samhälle.

Vändpunkten

2019 hände något på den globala scenen i samband med fotbolls-VM för damer i Frankrike. Eventet beräknas ha setts av 1,2 miljarder människor världen över och det var en dramatisk ökning sedan 2015 i Canada ( faktiskt +30 procent). Enbart finalen lockade över 260 miljoner unika tittare och blev ett av 2019 års mest sedda idrottsevenemang.

De jämna och högkvalitativa matcherna fick också en stor effekt i dramatiskt ökat spel bland spelbolagen.

Det starka intrycket medförde att stora fotbollsländer likväl som de styrande världsorganisationerna (FIFA, UEFA) förstod att det här fanns en oerhörd outnyttjad tillväxtpotential och affär.

England, som varit så negativa till damelitfotboll satsade enormt i utvecklingen av damfotbollen på grund av att de fick värdskapet för EM 2022.

Investeringarna tog också form i traditionsrika fotbollsnationer som Italien, Spanien, Frankrike, där storklubbar börjar satsa på damlag.

UEFA Women Champions League harmoniserade sitt spelformat 2021 med herrfotbollen med gruppspel och slutspel vilket ledde till att större sponsorer kom in i systemet.

Parallellt med det rent affärsmässiga växer en ny generation upp av ungdomar som har bestämda värderingar och normer där jämställdhetsfrågor, hållbarhet och rättvisa blir mera krav än önskemål vilket påverkat utvecklingen i positiv riktning.

Med ”Agenda 2030” och de globala målen som antogs av ett samlat FN har sponsorer och partners kunnat sätta press på rättighetsägare och organisationer att uppmärksamma och följa dessa för att investera vilket också påverkar fotbollen och det ålderdomliga etablissemanget kring det.

Hönan eller ägget

Sverige har länge haft en väl utvecklad damelitfotboll och varit referent i världsfotbollen under 2000 talet. Ligan här var länge topprankad i Europa och de allra bästa spelarna ville komma hit för att få spela fotboll.

När nu de stora fotbollsländerna med stark ekonomi som är baserad på herrfotbollen börjar satsa relativt små medel på damerna får det stor effekt och slår oerhört hårt mot nationer som Sverige där idrottsrörelsen fortfarande har en stark ideell förankring.

De klubbar som enbart har damverksamhet är väldigt sårbara då de över tid satsat på sportsliga framgångar och inte har upparbetat hållbara organisationer.

Intresset är stort, men intäkterna utvecklas inte i relation till den internationella verkligheten.

Förändringen i samhället i stort och jämställdhetsfrågorna tar allt större plats, men marknaden låter sig inte övertygas och satsningarna blir marginella. Kan det bero på att det mest är äldre män med en gammaldags syn på utvecklingen som sitter på besluten? Pionjärer som Svenska Spel, OBOS och Pulsen vittnar om att det finns företag som ser framtiden med andra och positiva ögon.

UEFA nämner i sin senaste rapport kring damelitfotbollen att den kommersiella tillväxtpotentialen inom damfotbollen till 2033 är 686 miljoner euro från dagens 116 (Källa: The business case of womens football 2022), dvs en nära på sex-faldig ökning. För Sverige som redan utvecklat sina processer är motsvarande siffra värdeökning på ca X4.

Vi behöver få in större ekonomi i sporten och klubbarna för att kunna bibehålla statusen som en världsledande fotbollsnation på damsidan.

Utvecklingen

Nationellt ser vi nu en stark trend där redan etablerade herrklubbar satsar på damlag att gå upp i seriesystemet till elitnivå. Klubbar som har starkare ekonomi och organisatorisk kraft ser möjligheterna att bredda sin affär samtidigt som sponsorer alltmer kräver jämställd fördelning.

Generellt dock så behöver intäkterna öka kraftigt de kommande åren för att vi skall kunna uppnå våra gemensamt satta strategiska mål.

Tre viktiga aspekter :

1. Publiktillströmningen till matcher, där både biljettintäkter och annan försäljning (merchandise och kiosk) behöver växa. 

2.Större sponsorintäkterna är ett måste, både för klubbarna och centralt, vilket givetvis är betingat till publik och medieintresse.

3.Systemet för utbildningsbidrag till utbildande klubb samt transfersummor när spelare säljs utomlands måste nå en annan nivå. Här har FIFA ett stort ansvar då det är där regelverket formas.

Då ökar förutsättningarna för svensk eliten inom svensk damfotboll och konkurrenskraften trots köpstarka internationella klubbar.