Varför de inte har fått delta vid Idrottsgalan är en gåta, detta makalöst duktiga svenska volleybollag som stod för en bragd och en klassiker.

Två timmar och 23 minuter som skapade historia. Globen kokade och miljoner tittare bet på naglarna framför TV:n.

Det skulle inte vara möjligt

Bengt Gustafsson fyller 50 år i maj och skrattar lite lätt vid minnet.

Fast han vet så väl att inget annat inom volleyboll, och inte mycket annat för den delen, slår den där EM-turneringen och segern mot de regerande mästarna.

Han kommer ihåg hur han vid avgörandet gjorde en ofattbar räddning och sedan såg hur Håkan Björne slog in smashen. Just det som annars var Bengt storhet – han var både en defensiv toppspelare och en matchvinnare med hårda, precisa smashar.

Det laget presterade var inte möjligt, inte ens tänkbart. Något i stil med fotbollslandslaget 1994.

"Utan Anders Kristiansson som ledare hade vi aldrig lyckats. Han var en fantastisk tränare", säger Bengt Gustafsson.

- Men vi hade tränat och tillbringat massor med tid tillsammans i flera år. Vi blev ett verkligt lag under ledning av Anders Kristiansson, den bäste tränaren man kunde tänka sig, både tekniskt och taktiskt, berättar Bengt Gustafsson, veckans huvudperson i Idrottens Affärers serie ”Konsten att börja om”.

Extrema talanger

Han hörde till de extrema talanger som var villiga att underkasta sig tuff träning. Därför nådde de framgång.

Hur ofta ses ni numera?

- Nästan inget alls. Vi har kommit från varandra. Var sak har sin tid...

- Men jag kan erkänna att jag saknar grabbarna och den tiden.

Sju år i Italien

Bengt Gustafsson är och förblir göteborgare undantaget de sju proffsåren i Italien och början på ett år då han verkligen skulle tjäna pengar, visiten i Grekland.

- Det blev en halv säsong, men han som ledde Olympiakos var rena maffiatypen och blev tagen av polisen, våra löner frös inne och det var bara att dra därifrån.

Hasse Wiksten hade gjort två år i Italien och blivit det första svenska volleyproffset. Bengt Gustafsson blev den andre svensken att flytta utomlands.

Blev proffs som 20-åring

En italiensk landslagstränare blev imponerad efter ett EM-kval i Holland dit 20-årige Bengt kom direkt från militärtjänstgöring.

- Den ledaren ville att jag skulle provträna med Torino. Det var ju som en dröm och det var klart jag åkte.

Han gjorde totalt sju säsongen i Italien och trivdes ypperligt.

- Jag hade nog bott kvar där än i dag om inte om hade varit. Jag älskar Italien.

Blir igenkänd ännu i Italien

Han var på besök för ett par år sedan och har ett trevligt minne.

- Satt och åt på en restaurang när det kom fram en man, ”Är det inte Gustavsson, jo, visst är det, en ära att få hälsa på er”.

Han hade runt 125 000 kronor i lön och egentligen inga utgifter när han debuterade 1980 i Italien.

- Då en bra ersättning under ett halvår för en 20-åring.

Ett par miljoner i lön

Men succén innebar en snabb löneutveckling.

- De bästa spelarna hade runt 2 miljoner kronor per år. Att jag sedan flyttade till Grekland berodde helt och hållet på löften om en ännu högre lön. Där hade jag tjänat bättre än någonsin.

Det han kanske mest kommer från Grekland är när han anlände och blev hyllad som en hjälte, folk stod överallt och jublade när han steg av planet. Men efter fem månader lämnade han klubben i besvikelse.

Spelade nonstop

Det är Italien som han helst vill minnas. Två år i Turin, tre år i Parma och två år i Treviso – och Bengt var given i första-uppställningen var han än spelade.

- Jag spelade nonstop i alla lag. Jag minns speciellt första säsongen. Man var ny och mycket var annorlunda, men jag lirade alltid och vi vann ligan, italienska cupen och cupvinnarcupen.

- Min karriär gick i högsta fart. På bara ett par år kom förvandlingen från division IV till landslaget och proffsspel... Inte klokt egentligen.

Alla tre kom till Söul

Han var duktig i vad han än sysslade med. Konkurrerade exempelvis med Peter Berglund och Dag Wennlund i spjut och sökte in på friidrottsgymnasiet.

- Men de två var före på rankingen och blev utvalda.

Till OS i Söul Sydkorea 1988 kom ändå alla tre. Två som spjutkastare och en som volleybollspelare.

Det var året för legendariska EM i Globen. En turnering som slutade med final mot Italien, men där slutade den svenska succén.

Benet av på fyra ställen

Bengt Gustafsson började känna av ett ont knä året under 1990 och förstod till slut att en operation var oundviklig.

- Det var tufft. Rehabtränade sedan i åtta månader med två pass per dag och slet verkligen för att kunna komma tillbaka.

Då, lagom när läkarna ansåg att han var spelklar igen, kom den verkliga smällen.

- Det var i oktober 1991, jag hade köpt en motorcykel för att ta mig fram lättare i trafiken i Italien och var på väg till en träning. Körde inte fortare än runt 50 km och låg bakom en lastbil och hade därför dålig sikt. Plötsligt när lastbilen svänger chansar en bilist på att hinna ut från en sidoväg. Han klipper mitt vänsterben med kofångaren.

Insåg innerst inne att det var slut

Karriären för Sveriges främste volleybollspelare var över.

- Jag insåg det nog direkt utan att riktigt vilja erkänna det.

Bengt Gustafsson hade så gärna fortatt att spela några år till, men ett besvärande knä och det sargade högerbenet efter mc-olyckan stoppade honom.

- Men där på gatan såg jag hur fotsulan låg böjd bredvid knäet.

- Det var benbrott på fyra ställen...

Borta i nästan ett år

Det tog många månader innan han kunde gå igen. Han hade en specialställning fäst vid benet och först under sommaren 1992 promenera han någorlunda.

Både knäet och benet höll faktiskt för en beachvolleysatsning, men sommaren 1996 var det oåterkalleligt slut.

- Kroppen vill inte mera. Jag har försökt lite sedan dess, men en volleybollspelare som inte kan hoppa är inte mycket att ha...

Nära elitspel i bowling

Tävlingsnerven ville dock inte lämna honom och lite bowling mest för skojs skull ledde till en seriös satsning.

- Jag tyckte att det var så himla kul, helt enkelt. Det över gick till att jag tränade som ett djur och gick över till Pergamon, elitklubben med flera proffsspelare här i Göteborg.

- Jag nådde så långt att jag stod på gränsen till A-laget, men konkurrensen var lite väl svår.

Han jobbar vid Strike & Co, en 4 000 kvadratmeter stor bowlinganläggning i Göteborg, där han ansvarar för marknadsfrågor och dit han åker från bostaden i Mölnlycke.

Starta elitlag i Göteborg

Ingen kontakt med volleyn?

- Har aldrig fått ens en fråga från förbundet. Framgångarna hade man kunnat förvalta mycket bättre.

Däremot är han på väg in i ett projekt i Göteborg.

- Vi får se, men jag vill gärna delta om det blir så seriöst som det är tänkt. Det är Ingemar Alexandersson, en gammal kompis, som vill skapa ett elitlag. Låter spännande.

Bengt Gustafsson har en del att bidra med.

Thomas Ejderhov