Det handlar om en materialförvaltare som blev mångmiljonär och lite till. Inte så lite heller, för den delen.

Han har råd att dela med sig, det skulle kunna vara hans devis.

Han gör det gärna, nämligen.

"Kan inte säga nej"

Nära 5 miljoner kronor årligen. Jo, det är sant och det har han hållit på med i sisådär 40 år.

- Men jag hävdar bestämt att det är bra för företaget och att vi kan räkna hem satsningarna. 

Han är Karlstads eller Värmlands kanske störste mecenat inom idrott. Ja, så många större enskilda sponsorer finns det inte i Sverige.

Kenneth Wahlström har ställt upp. 

Han är särklassig. Drygt 150 föreningar får varje år ett visst stöd. Stort eller litet.

- Är det så många? Jo, men det kan det nog röra sig om.

- Jag har ju jädra svårt att säga nej.

- Ibland säger jag ja när folk ringer för jag har inte tid att förklara varför jag måste säga nej. Ja, du förstår. 

Först 50, sen lite till, och mer...

Han berättar på sin klingande värmländska och skrattar åt ett speciellt minne:

”Min ungdomsklubb Deje IK skulle fira 90 år och då ringde de till mig. Det var lite besvärligt, de ville ha dit TV-laget och det kostade 50 000 kronor. Okay, jag tar det, svarade jag. Men då kom nästa sak, det är det här med mat och hotell för laget. Jaha, svarade jag, och hur mycket gäller det. Ja, en 30 000, blev svaret. Okay, kör på det, sa jag och fick direkt till svar att det var en del annat. Visst, visst, du får 100 000 så blir det bra”.

- Vad fasen skulle jag annars ha sagt... Det gällde min gamla klubb och de planerade en historisk dag. Klart man är med på ett hörn. 

En hjälte utanför planen

Kewab AB är hans skapelse. I dag med runt 400 entreprenadmaskiner, snart en halv miljard i omsättning och rankat som Sveriges största.

Sedan barnsben har Kenneth Wahlström gillat idrott, men saknat talangen att höra till planens hjältar. Han blev  en desto större vinnare vid sidan av.

Han ville inte vara utan gemenskapen hemma i hockeyns Deje IK så han tog uppgiften som materialförvaltaren och lärde känna hockeyprofiler som Nisse Nilsson och Ulf Sterner. 

Men så var det här med lastbilar. 

18 år gammal startade han ett åkeri hemma i Deje. 

- Det hade väl hänt att jag hade kört tidigare, skrattar han i dag och berättar om ursprunget till framgångarna:

- Min pappa Stig drev en byggnadsfirma i Deje och för mig var det en pojkdröm att börja köra lastbil. När jag fyllde 18 år kunde jag äntligen köpa en och började köra åt honom. 

En superentreprenör

Året var 1965 och Kenneth Wahlström färdades på vägarna runt Deje där det var full fart på både bruket och sågverket.

Det var inget fel på farten i fortsättningen heller. 

Han blev en superentreprenör som expanderade ständigt.

Med många uppdrag växte intäkterna och han kunde agera självständigt. Han köpte upp maskiner, alltid kontant, antingen för att förstärka egna maskinparken eller sälja vidare till Norge med god förtjänst, han anställde nya förare, han fick in ännu större uppdrag, stora totalentreprenader och jämnade marken i dubbel bemärkelse för ytterligare framgångar. 

- Allt trots bara sex år i folkskola, men desto mer sunt bondförnuft och en jädra vilja.

- Och jag är stolt över att jag aldrig behövt gå till banken och be om hjälp. 

Respekterad och hyllad

I dag har han gräv- och markentreprenadföretaget Kewab, ett fastighetsbolag samt ett bolag som tillverkar betong, alla i kraftig medvind.

Från den första lastbilen till en maskinpark med bandschaktare, dumpers, grävlastare, band- och hjulgrävmaskiner, hjullastare, mobila krossverk, anläggningsfordon och säkerligen ytterligare något.

Han är både respekterad och hyllad. Hans sinne för affärer och via snabba beslut och omgående utförande har prognoser ideligen överträffats med stor marginal.

- Jag sa det en gång, så här kan det inte fortsätta. Men det har jag sagt ett tag nu. 

Säljer sitt företag

Kenneth Wahlström har alltid älskat att jobba.

Tanken var att han skulle trappa ned, åtminstone lite grann, för några år sedan då han lämnade vd-posten för att bli styrelseordförande.

Men det är ingen större skillnad.

Fast han har sålt 50 procent av företaget till tre anställda.

- Men jag har inte sett några pengar ännu, skrattar han.

- Det ordnar sig, tillägger han med lite mer allvar.

Avsikten är att avyttra övriga 50 procent till en ny generation Wahlström.

- Kruxet är att det är så roligt att tjäna pengar och få mycket uträttat. Jag har svårt att vara utan det här dagliga.

Då kör han maskinen själv

Projektet på Våxnäs IP är ett exempel på hans oföränderliga engagemang.

Han byggde konstgräsplanen för 3 miljoner kronor och gav den namnet Kewab Arena. Företaget både äger, sköter och hyr ut planen. 

Under åren har han ofta tagit sig hit klädd i arbetsoverall. Bl a såg han som sin uppgift att ploga snö och förklarade det i en intervju: 

”Det vill jag göra, mattan är känslig. Om det är fruset och hugger i och chauffören sitter i telefon, då kan han köra sönder allt. Så jag sköter allt själv. Fast inte klippningen”, sa han till i Värmlands Folkblad.

Nu när den gamla konstgräsmattan är borta och ersatt av en ny matta kompletterat med ett jättehall, allt finansierat av honom och en annan entreprenör, tycker Kenneth Wahlström fortfarande att det finns skäl att att han passerar här nästan varje dag. För att kolla läget, snacka lite med de som jobbar där, ha med sig fikabröd och, kanske viktigast av allt – hoppa in i en grävlastare och se över allt...

- Kan man så ska man bidra, skrattar han.

Thomas Ejderhov