Resten är historia. 30 år senare hänger Henrik Lundqvist tröja nummer 30 för alltid i anrika Madison Square Gardens takstolar. Han är därmed den 11:e svenske spelaren att föräras en plats i NHL-historien. Hans nummer har pensionerats för alltid och får aldrig bäras av någon annan spelare i New York Rangers.

Idel legendarer

I taket har Henrik sällskap av tio andra legendarer, av vilka nummer 9 Mark Messier är väl känd för svenska fans. Firandet natten till söndag gick under parollen ”a Ranger legend” och givetvis fanns tvillingbrorsan Joel med på isen under ceremonin.

 Det var Joel som blygt räckte upp handen när Björn Bergfors efterlyste en målvakt.

-Självklart kunde jag se att Henrik var något extra! Nej, nu överdriver jag, men vad jag minns är att Henrik var oerhört fokuserad när han var på isen. Det var domaren signal som gällde, och ingenting annat, berättade Björn Bergfors i Studio 1.

Programmet bevakar och kommenterar vanliga tunga politiska händelser, typ lagringen av kärnkraftsavfall.  Att Henriks pensionering får hela åtta minuter på bästa sändningtid,  mellan 17.00 och 18,00,  vittnar om det avtryck som 9-åringen framför Björn Bergfors har lämnat.

Det blev 15 säsonger i New York Rangers, ett av  de ursprungliga ”original six” lagen då ligan stabiliserades mellan 1942 och 1967. Under hela karriären har han burit Rangers på sina axlar och få spelare har vunnit den kräsna New York publikens hjärtan som ”Hank”,  hans namn i omklädningsrum och bland nära vänner.

För publiken var han ”King Henrik”.

Tacktal  med tårar

-Jag har saknat er, sade han med ögonen fuktade av tårar under sitt tacktal.

Han berättade om sin vinnarmentalitet, där varje förlust kändes som jordens undergång.

- Kontrasten mellan att vinna och förlora drev mig genom hela karriären. Att det gjorde så ont att förlora, gjorde det så mycket bättra att vinna. Det har varit en berg och dalbana av känslor, något som jag aldrig kommer att glömma, inte min fru heller, sade Henrik under jublet från 18 000 åskådare, arenan var förstås utsåld till sista plats.

I Henriks CV finns allt – utom en Stanley Cup ring. Det var nära 2014 då Rangers föll i finalen mot Los Angeles Kings med 4-1 i matcher.

-Det smärtar mig fortfarande, jag kommer nog aldrig över den förlusten, har Henrik sagt i flera intervjuer.

Visst är det märkligt att tre av svensk ishockeys mest hyllade spelare aldrig fick uppleva en Stanley Cup-triumf. En smärta om Henrik delar med Börje Salming,  ”the King”, upphängd i taket i Toronto 2006 samt Mats Sundin, i taket i Toronto 2012.

Oförglömliga svenskar

Börje var också förste svensk  in i ishockeys ”Hall of Fame”. Henrik står på tur, men regelverket säger att inval kan ske först tre år efter avslutad karriär.

Utöver Henrik och Börje samt Mats Sundin har följande svenska spelare sina tröjor upphissade. Först ut var Thomas Stéen, Winnipeg 1995, Markus Näslund, Vancouver 2010, Peter Forsberg, Colorado 2011,  Kenny Jönsson, New York Islanders 2012, Nicklas Lidström, Detroit 2014, Daniel Alfredsson , Ottawa, 2016 Henrik och Daniel Sedin, Vancouver 2020.

Kjell Nilsson