Dam-EM är och blir stort. Målsättningen är den samma - turneringen ska uppmärksamma publiken på att damfotbollen håller hög nivå.   

Men mycket handlar om landslaget medan seriespelet inte samlar samma intresse mer än i undantagsfall.

Många stjärnor, men...

Många av de damallsvenska fotbollsklubbarna går på knäna. Det mest oroande är att publiksiffrorna inte ökar. Snittet i år ligger på cirka 900 personer. Ändå är allsvenskan fylld av stjärnor. Det finns inte mindre än ett 70-tal spelare med internationella meriter och hög status, ändå uteblir åskådarna.

Desstom finns larmrapporter om att flickfotbollen har avstannat. Undersökningar visar att 2005 fanns det 2 625 lag i åldern 12-14 år. Siffran för 2010 var nere i 1 976 lag.

2011 redovisade de damallsvenska klubbarna tillsammans ett underskott på närmare 2,5 miljoner kronor. Allt beroende på ökade lönekostnader för flera klubbar.

Högre enskilda löner

- Men då inte i första hand att fler spelare får lön, utan att de som redan har lön får mer, säger EFD:s generalsekreterare, Linda Wijkström.

Underskottet från i år är ännu inte känt, men omsättningen ökar årligen. 2011 rörde det sig om 3,6 miljoner vilket innebar totalt 81 967 000 kronor. Det berodde på ett större intresse från sponsorer att satsa på damfotbollen, vilket Linda Wijkström tycker är glädjande. Samtidigt finns andra inkomstkällor som skulle kunna generera betydligt mer.

- Publikinkomsten står för en ytterst liten del av inkomsterna, trots att åskådarantalet på matcherna ökar. Tyvärr tycks de flesta anse att man inte ska betala för att titta på damfotboll, säger hon.

Vad ska man göra åt det?

- Lösningen kanske inte ligger i att börja ta mer betalt. Istället får man leta efter alternativa inkomster. Folk vill handla kaffe och korv när de är inne på arenan till exempel, säger Linda Wijkström.

De ekonomiska skillnaderna mellan klubbarna är även den påtaglig. I en undersökning gjord av Radiosporten framgår att det skiljer sig väldigt mycket mellan klubbarnas möjligheter både vad det gäller heltidsanställda spelare och sponsorintäkter.

Tyresö FF, LdB Malmö och Linköpings FC fick tillsammans in mer sponsorpengar än de andra nio damallsvenska lagen tillsammans.

Flera med problem

Trots det drogs LdB Malmö med stora ekonomiska problem, något de var långt ifrån ensamma med. Av övriga tvingades KIF Örebro till nödlån av kommunen för att ens klara av att slutföra säsongen.

Trots alla nödrop var det enbart Kristianstads DFF som tvingades att lämna in en plan till Svenska Fotbollförbundet hur de skulle lösa ekonomin. Detta för att de var den enda klubben med negativt eget kapital.

De ekonomiska villkoren avspeglades även i de sportsliga resultaten. Linda Wijkström medger att ekonomin åtminstone delvis styr resultatet, men framhåller att andra faktorer är minst lika viktiga.

- Det är sant att Tyresö gjorde en ordentlig satsning inför säsongen 2012 och att det gick vägen. Men det hade likväl kunnat bli stolpe ut, prestationen är alltid det som räknas mest i slutändan, säger hon.

Ökad professionalisering

Sedan klubblicensen infördes 2004 har en tydlig professionalisering skett inom damfotbollen. Samtliga allsvenska lag har i dag en klubbchef och en välutbildad tränare som båda är heltidsanställda. En stor majoritet av spelarna får ersättning vid resor och matcher. År 2011 var den genomsnittliga ersättningen 7 500 kronor i månaden.

- Vi befinner oss väl någonstans mitt emellan det ideella och det professionella. Fortfarande ser det ut så i vissa klubbar att om en person försvinner finns risk att organisationen också gör det. Jag tror inte att den professionella utvecklingen har gått för fort, snarare att alla våra klubbar ligger i olika fas, säger Linda Wijkström, EFD.

I klubbarnas budget kommer i genomsnitt 25 procent från så kallade centrala medel. Det är pengar fördelade av EFD från Svenska Spel, TV-rättigheter och marknadsprojekt. För vissa klubbar står stödet för nästan hälften av inkomsterna.

- Det är naturligtvis inte bra, klubbarna måste kunna hitta egna sätta att tjäna pengar. Samtidigt finns klubbar som klarar av det, vi har ju föreningar med en omsättning på 15 miljoner, säger Linda Wijkström.

”Satsa på organisationsutveckling”

Att klubbarna är dåliga på att hitta egna sponsorer och alternativa inkomstkällor beror enligt Linda Wijkström på avsaknaden av en marknadschef. Ansvaret för att locka sponsorer ligger i de flesta klubbars fall på klubbchefen.

- Vill man tjäna pengar, måste man kanske anställa någon som jobbbar med det på heltid, säger hon.

Men Linda Wijkström vill inte bara vara negativ. Hon anser att mycket av det arbetet som sker i dagsläget är lovande inför framtiden. Bland annat lyfter hon fram att många klubbar satsar på sin ungdomsverksamhet för att få fram fler egna spelare och försöker bygga något på långsikt. Linda Wijkström tror att ett sådant tänk är bra och kommer att höja nivån på damallsvenskan.

- Istället för att värva den där spelaren som kanske tar en plats i startelvan kan man satsa på personer som gynnar organisationen. Det skadar inte damfotbollen om fler skulle dra lite i handbromsen och se över sin organisation, avslutar hon.

Freja Andersson