Idag finns det 24 rum i Kungsholmen Restaurang & Konferens i huvudbyggnaden, konferensrum, kök, bar, samlingsrum, med mera, tre strandnära villor, bastu, badtunna med mera. Allt är välbyggt, snyggt och prydligt. Nästan alla rum och villor har egna eldstäder.

Det som från början var tänkt som ett sommarställe för paret när de bodde i Hudiksvall blev något helt annat. När fotograf Sören Karlson och jag var där 1988 eller om det var året efter för att göra ett reportage hämtade Erik oss med båt. För 14 år sedan invigdes en 90 meter lång bro. Innan dess hade en aluminiumflotte införskaffats för större sällskap.

Kungen döpte ön

Kungsholmen fick sitt namn av Oscar II. När han passerade holmen 1837 utanför Segersta, Hälsingland - där Erik är uppväxt och paret har en villa sen 14 år tillbaka, bara en kilometer från ön - frågade han vad stället hette. ”På 1700-talet hette den Garpholmen, nu Måsholmen”, blev svaret.

• Hädanefter ska den heta Kungsholmen”, sa kungen.

Stället var i över 100 år ett flottarboställe. Så sent som 1937, ett rekordår, passerade 26 miljoner timmerstockar ön. Tänk om dåtidens nästan 300 flottare idag hade kunnat se vad som hänt...

Erik & Billan har, med mycket hjälp av Eriks pappa Agne plus målare, rörmokare och mattläggare, skapat en unik, paradisisk plats. Paret Östlund har som många andra hotellägare drabbats hårt av Covid -19.

• Vi lever på konferenser. Under en tid hade vi mer eller mindre inga gäster. Då gjorde vi sånt som vi inte hunnit med tidigare. Bland annat byggde vi fyra toaletter och duschar, flikar Erik in.

• Nu har det äntligen kommit några gäster, just nu har vi nio personer här, säger ”Billan”.

 Elofsson och Södergren kom först

Hur var själva starten med Kungsholmen?

• Idrottssällskap hörde av sig och frågade om de kunde komma. Vi hade skidspår, vandringsleder och cykelstigar utanför ön. Och för de som är fiskeintresserade är det mumma. Det plaskar rejält i Ljusnan. Per Elofsson och Anders Södergren var de första som kom, sen började det rulla på.

Erik fick ta på sig kockmössan, ”Billan” fick servera. Som mest hade de sju anställda.

• Idag när det är så få gäster är vi nästan tillbaka som när vi började. Erik får laga maten, vi hjälps åt med frukosten, säger ”Billan”, som blev just ”Billan” med hela Idrottssverige när hon 20 år gammal sensationellt vann VM-guld i västtyska Oberstdorf 1987 på den nya distansen 20 kilometer fristil, 20 sekunder före ryskan Anfisa Retzsova. Dessutom fick hon ett stafettbrons i samma mästerskap som annars var Thomas Wassbergs stora mästerskap, två guld, två silver.

Billan, nu blir ingenting som förut, sa jag till henne på plats.

• Tror du det, svarade hon med en orolig röst.

Det blev det inte heller. Det blev hysteri. Hon fick Bragdguldet, vann Jerringpriset och utsågs till Årets idrottskvinna.

• Det var jobbigt. Jag var inte ett dugg mediatränad och blyg och sa nästan ingenting. Hon tog sig med tiden.

Erik tvingades sluta

De träffades i landslaget. Erik var en tuff startåkare i stafett, guldmedaljör just i Oberstdorf och bronsmedaljör i stafett i Seefeld 1985. Erik, 58 i september, tävlade i världscupen 1983 – 1987. Problem med magen tvingade honom att sluta. ”Billan”, 54 år, fortsatte sin karriär. Inga medaljer i tre olympiska spel – 1988, 1992 och 1994 – sexa som bäst. Men under den tiden hade hon bland andra ryskorna, italienskan Stefania Belmondo och en och annan norska att slåss mot. Framför allt Jelena Välbe, 56 år nu, var så gott som omöjlig att besegra. Hon tog tre OS-guld, 14 VM-guld, och avslutade karriären 1997 på VM i Trondheim genom att vinna alla fem distanser. Idag är hon tränare för både Rysslands herrar och damer.

• Alla är rädda för mig. Jag är en ond människa, har hon sagt.

• Hon var som från en annan planet. Så energisk i sin åkning. Det var inte så mycket snack om doping då men efteråt har man ju förstått. Under hela min karriär blev jag testad fem gånger, säger ”Billan”.

Silver guld värt

Men det blev en medalj till, ja två. VM-brons i stafett 1995 men framför silver på 10 kilometer fritt på VM i Val di Fiemme 1991. Välbe vann förstås men svenskan lyckades hålla undan för Tamara Tichonova, bland annat två OS-guld, två VM-guld, en av de andra ryska övermänniskorna.

• Den medaljen värdesätter jag lika högt som guldet 87. Jag har träffat Välbe ett par gånger. Första gången kände jag inte igen henne, hon har blivit så tjock. Det var hon som kände igen mig, säger ”Billan”.

1995 var karriären över för henne. Ett medfött hjärtfel upptäcktes. Hon opererades två gånger utan framgång.

• När de sa att jag måste söka en specialist utomlands kände jag att det fick vara nog. Sen dess har jag inte haft några besvär. Jag följer skidorna i TV och åker så ofta jag kan. Helst skulle jag vilja åka varje dag men ibland kan det gå en vecka utan skidåkning, säger hon.

Yngsta sonen tar över?

Paret har två söner, Alvin, 23, som bor i Västerås med sambon Julia, och satsar på en karriär i motocross. Hans största supportar är mamma och pappa och lillbrorsan Max, 19, svetsare som ibland jobbar på Kungsholmen. Alvin är proffs i Hondastallet och kör MX2 250 kubik. Han vann bland annat SM-guld 2015 och kom tvåa på EM 125 kubik senior. Vinnarskallen är ärvd.

Framtiden då? Nu ni väl byggt klart?

• Det blir aldrig klart men nu går det i snigelfart. Billan frågar varje dag hur länge vi ska slita med det här. Vi får väl se.  Men är det nån som kan tänkas ta över är det Max, säger Erik.

Göran Söderlund