Spelet om Solheim Cup, och herrarnas Ryder Cup med för den delen, är ett spel som involverar 100-tals miljoner kronor.

Staten i ryggen

Det klarar inget golfförbund och ingen golfklubb på egen hand. Därför behövs det statliga garantipengar.

Det kunde konkurrenten Skottland och Gleneagles GC erbjuda, men inte Sverige.

Skottarna har den statliga turistmyndigheten Visit Scotland i ryggen. Så här sade Skottlands försteminister Nicola Sturgeon i augusti i år:

- Förra året visade vi i Skottland vad vi kan skapa inom ett av de största idrottsarrangemangen i världen. Ryder Cup var ett magnifikt arrangemang som alla kommer att minnas många år fram över, precis som de 20:e Commonwealth Games. Vi vill åstadkomma detsamma med The Solheim Cup 2019. Skottland är nu åter erkänt som en desination i världsklass vad gäller turism och evenemang.

Från det svenska regeringskansliet Rosenbad yppades intet om ekonomiska garantier.

Golfen garanterar – inte

Historien om ett missat Solheim Cup börjar redan på Svenska Golfförbundets årsmöte på Scandic Hotel i Upplands Väsby 2010.

Svenska Golfförbundet bad förbundsmötet, det vill säga de 482 golfklubbarna via sina 21 distriktsförbund, om 20 kronor per medlem och år i två år, varav en del skulle gå till en ansökan om Ryder Cup 2018 på Bro Hof Slott. 

Familjen Wallenberg fanns med i kulisserna och var beredda ställa upp med lika mycket OM golfens förbundsmöte hade sagt ”Ja”.

Golfens förbundsmöte röstade dock ”Nej” och därmed föll ansökan. 

Chans till revansch

Ett revanschsuget Svenska Golfförbundet, och en lika revanschsugen Björn Örås, slickade såren, satte sig i ett nytt möte och bestämde att gå in med en ansökan om Solheim Cup 2019 – utan att behöva be golfens förbundsmöte om pengar.

Björn Örås garanterade lejonparten av den totala garantisumman och Svenska Golfförbundet lovade att säkerställa en Europatourtävling för damer. Lagardére Sports var villigt att jobba i det svenska Solheim Cup-projektet och Stockholms kommuns Visitors board lovade slutligen att hjälpa till med ansökan och kontakter till näringslivet i Stockholmsregionen. Några pengar kunde man inte utlova, då organisationen inte har något sådant mandat från politikerna i Stockholms Stadshus.

Tillsammans skapades kvartetten en handlingsplan och en arbetsfördelning – och skred till verket.

Växer och växer…

Solheim Cup må låta litet jämfört med Ryder Cup – Solheim Cup omsätter cirka 300 miljoner kronor mot Ryder Cups dryga en miljard – men det är inte hela sanningen.

Solheim Cup har växt sakta men säkert sedan första tävlingen på Lake Nona i Florida, USA, 1990 med mestadels familjemedlemmar i publiken. I dag är det ett av världens största idrottsevenemang som lockar runt 60 000 åskådare och TV-sänds i större delen av världen – med bra tittarsiffror. Golf är en världsomspännande idrott med 40 miljoner utövare utspridda över vår runda jord.

Sverige spände bågen högre och ”lovade” upp emot 135 000 åskådare i sin ansökan till 2019 års tävling. 50 000 av dem förväntades komma från utlandet. Det skulle ge ökade inkomster på 250-300 miljoner kronor till Stockholmsregionen, bland annat i spenderande på hotell, mat och shopping.

Nio blev två

Solheim Cup kräver en nästan lika stor organisation som Ryder Cup, men med den fördelen att det fortfarande finns en familjär stämning med kortare beslutsvägar runt evenemanget som initierades av Karsten Solheim, en till USA utvandrad norrman som startade klubbmärket Ping och som brann för att damerna skulle få samma möjligheter att tävla som herrarna. 

Karsten Solheim har gått ur tiden, men sonen John driver Solheim Cup vidare i faderns och familjens anda.

Nio länder gick in med en ansökan om att få arrangera Solheim Cup 2019, däribland Norge som dock drog sig ur på grund av att norska staten inte ställde upp med garantipengar. I början av september i år lät Solheim Cup-organisationen meddela att två valts ut att kämpa om evenemanget: Sverige med Bro Hof Slott och Skottland med Gleneagles GC.

Hoppades på historien

Den svenska organisationen hade gott hopp om att nå ända fram med sin ansökan. Dels hade statsminister Fredrik Reinfeldt sjungit De Stora Evenemangens lov för konungariket Sverige i valrörelsen, men av de så kallade ”Reinfeldt-pengarna” märkte den svenska Solheim Cup-organisationen intet under arbetet med ansökan. 

Istället fokuserade den på Sveriges goda renommé som arrangörsland. Både 2003 och 2007 arrangerade skånska Barsebäck G&CC respektive halländska Halmstad GK lagmatchen mellan Europa och USA med den äran: Tredubbla åskådarled längs välklippta fairways, ett plus i ekonomin och kommunstyrelser med breda leenden. 

Halmstad kommun räknade ut att besökarna under Solheim Cup spenderade 73 miljoner kronor – vilket skapade 75 heltidsarbeten på årsbasis. 

Kävlinge kommun hade 100 000 besökare under Solheim Cup på Barsebäck G&CC, varav 52 000 var dagbesökare och 48 000 övernattade minst en natt.

Hög ranking gav hopp

Ett annat trumfkort var att Bro Hof Slott i Upplands-Bro kommun, strax nordväst om Stockholm, klättrat på rankingen till en av de bästa golfanläggningarna i Europa. En bana i världsklass som dessutom tål mängder med eventuellt regn tack vare listig layout med gott om avrinningsytor, ett furstligt klubbhus i form av ett rejält renoverat slott med anor från 1800-talet, stora publikytor, lätt att ta sig till och från banan, gott om parkeringsytor och med ett ”record” av att kunna arrangera stora tävlingar såsom Nordea Masters med en publiktoppnotering på drygt 100 000 åskådare 2011 – året när den Haninge-fostrade hemmasonen Alexander Norén krossade allt motstånd och vann med sju slags marginal. 

Invigningsceremoni i Stockholms Stadshus med kunglig glans fanns också med i ansökan för att säkerställa att Solheim Cup 2019 skulle hamna i Sverige och Stockholm. 

Det sista trumfkortet var ett riktigt ess i kortleken: Annika Sörenstam, vice kapten för Solheim Cup 2011, 2013 och 2015 – och med ambitionen att fortsätta engagera sig i ledarstaben för det europeiska laget över 2019 års tävling.

Cirkeln skulle slutas

Annika är uppväxt ett par kilometer från Bro Hof. Hemmabanan där hon växte från knatte till gigant i golfvärlden, Bro-Bålsta GK, ligger bara ett par Annika-drivar från den tilltänkta Solheim Cup-banan 2019.

Om så blivit fallet hade Bro-Bålsta GK blivit spelplats för PING Junior Solheim Cup, ”lillasyster” till Solheim Cup, som avgörs dagarna före huvudtävlingen och säkerligen då med en engagerad Annika i kulisserna. Vår förra världsstjärna brinner nämligen för att ge tillbaka till damgolfen, vilket hon visar med sina årliga evenemang Annika Invitational och Annika Cup – tävlingen för Europas, USA:s och Asiens bästa golftjejer samt träningscampen för Sveriges mest lovande golftjejer.

Därmed skulle storyn för världspressen vara lika given som gjuten: Världens genom tiderna bästa damgolfare – 87 toursegrar världen över varav åtta majors, elva Solheim Cup varav åtta som spelare samt den ena av endast två, kvinnliga proffsspelare genom tiderna som tävlat i en herrtävling (The Colonial, 2003) – sluter cirkeln genom att leda det europeiska laget till seger på hemmaplan.

Spiken i kistan

Den storyn kommer dock aldrig att bli skriven.

Det såg en bana av hög klass (Gleneagles GC), ett land med en regering som förstår kopplingen mellan investeringar i idrottsevenemang och turistinkomster (Skottland) samt en professionell damgolf i skriande behov av både fler tävlingar och mer prispengar till.

Eller som en person med mycket god insyn i den svenska ansökningsprocessen uttryckte saken:

”Det här var nog spiken i kistan för stora idrottsevenemang i Sverige, bortsett från ett och annat EM och VM i idrotter där man på förhand vet att biljettintäkterna är goda. Vi hade en bättre ansökan än Skottland, men avsaknaden av statliga garantier fällde oss. Idrotten kan omöjligt ta den ekonomiska risken för den här typen av idrottsevenemang. Eftersom inkomsterna i form av bland annat moms och skatter tillfaller staten borde det vara naturligt att staten tar risken. Det krävs inte mer än grundläggande kunskaper i matematik för att förstå att varje satsad krona i idrottsevenemang som lockar stor publik från utlandet ger flera kronor tillbaka till stat, kommun och landsting. Det verkar som att det här har blivit en ideologisk fråga – och inte en ekonomisk.”