Vi vet att föreningsidrotten gör befolkningen mer aktiv, minskar stillasittandet och bidrar till att minska hälsoklyftorna. Men vad händer med en folkrörelse när ett virus slår till? När den där vanliga träningen inte kan tränas eller tävlingen ställs in som man tränat så länge för? Vad händer när mötesplatsen inte längre finns där? Vad händer i samhället när vardagen för medborgarna inte fylls med meningsfull fritid?

Vi vet också att föreningsidrotten skapar nätverk och bygger broar över gränser, att gemenskapen och tillhörigheten skapar ett skydd mot psykisk ohälsa. Att det kan leda till minskade kostnader för ohälsa, brottslighet och så vidare. Men också det som kanske är allra svårast att mäta– idrotten som ett samhällskitt.

Idrottsrörelsen är en av de största folkrörelserna med 3,3 miljoner medlemmar. Vi vill bidra till att sluta ohälsoklyftorna i Sverige. Mellan stad och land, mellan rik och fattig, mellan inrikes och utrikes födda, mellan personer med och utan funktionsnedsättning. 

Vi vill - och kan så mycket

Nio av tio barn är med i en idrottsförening under sin uppväxt, men alltför många slutar allt för tidigt. Vi vill att fler rör sig mer. 78 procent av tjejerna och 56 procent av killarna i 10-15 års ålder når inte de rekommenderade nivåerna av daglig fysisk aktivitet. Genom en förstärkt rörelsesatsning i skolan för alla ska vi nå fler och framförallt de som inte naturligt hittar till idrottsföreningen. 

Vi vill skapa rörelsepauser, utveckla miljön i skolan, fler rastaktiviteter, fler aktiva lektioner och samverkan med fritids för att fler barn och unga ska hitta glädjen i att röra på sig och att fler hittar till idrottsrörelsen. Det finns så mycket som vi vill. Men vad händer när allt ställs på sin spets? 

Det absolut viktigaste nu är att bekämpa pandemin. Idrottsrörelsen gör vad den kan genom att förändra sina träningar, ställa in tävlingar med mera. 

Allt enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Jag nås av fantastiska initiativ från runt om i landet. När den egna idrotten inte kan utövas som vanligt går man ut i skogen och tränar kondition, styrka eller vissa står till och med på händer och gör en frivolt från en sten. Allt verkar möjligt och det gör mig riktigt stolt. 

Flera föreningar erbjuder sig att hjälpa de äldre med att handla mat eller hämta mediciner. När träningen för pensionärerna som är i riskgrupp ställs in gör man träningspass digitalt så att de kan träna hemma. En del pass avslutas med fika, det digitala slår igenom och vi bidrar till att bryta isoleringen och ensamheten för en stund.

Föreningsidrottens stora värde

Polisen vädjar till oss att hålla igång vår verksamhet då de vet vad sysslolösa ungdomar kan leda till. 

Vår verksamhet i idrottssvaga områden där det kanske spelar än mer roll att vi finns kvar där trångboddheten är stor, oron över ett förlorat jobb är påtagligt och där vi vet att det spelar roll att våra ledare delar ut material på andra språk och finns där på eftermiddagarna och kvällarna.

Vi är övertygade om att föreningsidrotten, liksom det svenska föreningslivet i sin helhet, har en viktig roll att spela även i framtiden. Innan krisen mötte jag några ledare som sa att tänk om idrottsrörelsen skulle strejka en dag, om vi skulle stå helt still, då skulle samhället se vilken enorm kraft vi är. 

Jag tror att samhället upplever idrottsrörelsens kraft under denna Corona-kris. Vi behövs mer än någonsin. Tack alla ni fantastiska ledare som bidrar till att göra Sverige ännu bättre.