En 34-åring i karriären, uppskattad och lovordad, men med stunder så långt ifrån strålkastarna och rubrikerna som det kan tänkas.

Väldigt tyst bland spelarna

Rögles spelare, ledare och supporters visste att deras tränare bar på en allvarlig sjukdom. Björn Hellqvist valde själv att berätta för nära ett år sedan då han hade fått diagnosen och insett konsekvenserna.

Björn Hellkvist samlade hela spelartruppen och gav dem bakgrund och förutsättningar.

- Det blev väldigt tyst i rummet. Det kom inte en enda fråga först.

Sjukdomen har förvärrats

Då hade han haft ett möte med klubbledningen. ”Vill ni behålla mig med de här nya villkoren”, frågade han och fick ett oavkortat ja.

Men under sommaren och hösten har sjukdomen förvärrrats och därför tvingades Björn Hellkvist att lämna sin tränarsyssla, hur motvilligt det än var och hur gärna än spelare och klubben egentligen ville ha honom kvar.

- Ett jättestort beslut som det känns hemskt att ta och det gör fruktansvärt ont. Ett steg jag måste ta och jag vet att det är rätt beslut både för Rögle BK och för min familj.

15 knäoperationer

Han brinner för ishockey och han älskar tränarskapet som han halkade, hans egna ord, in på för några år sedan.

Annars var det meningen att han själv skulle bli riktigt vass som spelare. Han var på god väg. Uppmärksammad i juniorlandslaget och betraktad som en stor talang. Men skadorna förföljde honom. Alltid var något sönder.

- När jag var 23 år hade högerknäet opererats elva gånger och vänster knä fyra gånger.Han inledde en tränarkarriär och många har lovordat hans arbete och inställning till sysslan. Här fanns en coach av sällsynta mått.

En ständig press

Rögle har målsättningen att nå elitserien, med allt vad det innebär i arbetsbelastning och inte minst pressen och förväntan att lyckas.

Björn Hellkvists filosofi präglar ett ungt, talangfullt lag – hög ambition, hård träning och målmedvetenhet är profilen och Rögle följs med spänning i hockey-Sverige.

Han har sin medicin och han trodde att han hade lärt sig att tygla sjukdomen. Vid matcher,  föreläsningar och andra speciella tillfällen tog han en tablett i förväg.

Ond spiral med mediciner

- Men när man ballar ur måste man få vara ensam en liten stund. Att försöka trycka bort symptomen gör det bara ännu värre.

Han beskriver hur han blir splittrad i skallen, stel i ansiktet, talet försämras, rörelserna begränsas och skakningarna börjar.

- Det blir en ond spiral av medicinering. På matcherna tvingas jag dopa upp mig till den grad att jag inte kan sova på natten. Den lilla grad av dopamin som man har på natten som ska lagras uteblir.

Havererar hemma

Han berättar om tvånget att ta mer medicin eller också kapitulera dag efter match.

- Jag har blivit avsevärt sämre jämfört med februari-mars.  Antingen har jag för mycket eller för lite medicin.

Antingen sitter jag still utan att kunna röra mig, eller så skakar jag och "ormar" mig lite grand - vilket är ett tecken på för mycket medicin.

- Alla mina bra timmar har jag lagt i ishallen. Jag ser till att jag är på topp när jag är här. När jag kommer hem havererar jag. Min fru och mina barn får inte mina bra stunder och de förtjänar bättre.

Fast anställd i Rögle

Björn Hellkvist är i dag en av få elittränare som har en fast anställning och inget tidsbestämt kontrakt.

- Klubben ville ha det så. Och jag är tacksam, förstås.

Han kommer att få nya arbetsuppgifter och vill också själv fortsätta att bidra för Rögles bästa.

Höll tyst om besvären

Han upplever nu en kulmen på sjukdomen, drygt tre år efter att han märkte de första problemen. Sakta gick det upp för honom att något var fel.

- Jag började få svårt att ställa ned en kaffekopp eller ett glas.

Han valde att inte säga något ens till sin hustru, Anna, under de här åren. Länge lyckades han dölja problemen.

- Det kom flera symptom. Det bara tilltog. Kroppen löpte amok allt oftare.

"Beskedet var ofattbart"

Men en dag fanns det inget val längre, han sökte vård.

- Men jag hade inte en tanke på Parkinsons. Trodde att jag hade fått något virus på balansnerven eller något liknande.

- Beskedet var ofattbart. Det gick bara inte in i skallen. Parkinsons var något som äldre får.

Under hösten har besvären tilltagit och vid Rögles träningsläger i Schweiz mådde Björn Hellkvist riktigt dåligt.

- Har ljugit för mig själv

- Någonstans inom mig har jag insett konsekvensen detta sedan vi var där. Jag hade en väldigt jobbig period där det inte fungerade alls och jag gick ner i vikt. Där någonstans förstod jag att det här kommer aldrig hålla.

- Sedan har jag ljugit för mig själv och försökt lappa ihop såren men det går inte längre.

Att vara tränare har varit som att förverkliga en dröm.

Startar en egen kampanj

- Nu har jag stuckit hål på den. Det är jättesvårt att sätta ord på mina känslor, men det är rätt beslut. För mig, för min familj och för Rögle. Jag är inte rätt man att leda laget med Parkinson just nu.

Han får lov att vänja sig vid en ny tillvaro och redan nya planer.

- Jag ska jobba för att samla in pengar till forskningen. Snart är allt klart kring hur kampanjen kommer att se ut. Det är frustrerande att allt är så dyrt och att det är det som bromsar utvecklingen. Jag är glad om jag kan bidra på något sätt, avslutar Björn Hellkvist.

Thomas Ejderhov