En tjej har blivit en kvinna, skulle man kunna uttrycka det och hon skrattar själv åt de orden.

- Jo, något ditåt är det väl. Jag har jag tuffat till mig. Jag behärskar området. Och jag kan sätta gränser på ett helt annat sätt, säger Karin Mattsson-Weijber.

I dag härdad

Hon är 42 år och har blivit härdad och erfaren av alla möten och, för den delen, även konfrontationer.

För det är ju alltid hon som ställs till svars.

Ständigt mitt i debatten, alltid förföljd av krav på närvaro och rätt svar, det är ett ständigt ekorrhjul.

Bolagisering, moms, bidrag, RF:s oberoende och femtioelva frågor ytterligare – dagordningen är fylld till sista minuten och mer därtill.

”Karin Anna Birgitta Mattsson, född 28 mars 1972 på Frösön i Jämtlands län, är sedan 2005 ordförande i Riksidrottsförbundet. Hon blev första kvinna på posten när hon efterträdde Gunnar Larsson. Hon var tidigare ledamot i Svenska Ridsportförbundets styrelse, åren 1993–2003”.

Så löd nyhetsmeddelandet då.

Och vem är hon?

Hon skulle göra vad Arne Ljungqvist hade gjort i tolv år. Och vem är hon då, frågade sig delar av idrotts-Sverige.

En ridtjej från Östersund som hade jobbat sig till toppen, men också matchades av ledande företrädare inom RF, var svaret. Och hon bad inte alls om ursäkt, oavsett vissa fördomar.

- Det där har jag lagt åt sidan för länge sedan. Jag måste och vill koncentrera mig på dagsaktuella frågor.

Hon har vant sig vid en tillvaro med minutprogram varje dag, varje vecka, varje år. Ständiga möten med ett visst sneglande mot klockan och nästa möte.

Inget eget arbetsrum

Därför har hon inget eget arbetsrum. Hon skulle i alla fall inte utnyttja det.

- Mitt jobb bygger inte så mycket på administration och att vara tillgänglig på kontorstid. Min post kommer till Idrottens hus på Östermalm och Riksidrottsförbundets kansli, men jag har inget skrivbord någonstans. Det funkar väldigt bra ändå. 

Hon är i ständig förflyttning för att möta representanter för idrottsföreningar, distriktsförbund, 70 specialidrottsförbund, politiker, organisationer, institutioner, näringsliv och några till, inte minst media.

Hon kommer från den lilla föreningen och har sakta läst in det stora perspektivet. Hon vet vad det innebär att bestämma över en bångstyrig häst, att mocka i ett småkallt ridhus och att villkoren kan vara mer än små. 

1,7 miljarder räcker inte

Numera vet hon också att 1,7 miljarder kronor årligen från statskassan går åt rätt fort när pengarna kommer till riksidrottsförbundet som ska stå för fördelningen.

Regeringen har tidigare öronmärkt pengarna i alldeles för hög grad, tycker Karin Mattson-Weijber och många andra, även om det är betydligt bättre nu.

Oberoendet är snävt, alldeles för snävt.

- Idrotten är oerhört beroende av bidraget. Mer beroende än någonsin. Och ändå minskar pengarna…

- Statsanslaget har legat stilla de senaste fyra åren.  Om vi räknar med inflationen har vi tappat mer än 200 miljoner sedan 2008, eftersom det först gjordes en sänkning av stödet. 

Minskat elitstöd

Pengar går till till föreningarna (LOK och Idrottslyft), specialidrottsförbunden, olympiskt och paralympiskt deltagande, distriktsförbunden, antidoping, riksidrottsgymnasier, forskning, RF:s drift mm. 

Nästan 2 miljarder är snabbt förbrukade.  

- Det stämmer att vi visserligen fått 212 miljoner extra till en riktad elitsatsning, men det var inget tillskott utan en omprioritering av pengar, en fondering på tre och ett halvt år som nu är slut, säger Karin Mattsson Weijber.

- De senaste åren har vi kunnat satsa 100 miljoner årligen, men i år har vi tvingats skära ner elitstödet till 60 miljoner.

Förblindas av stjärnornas miljoner 

Men pengarna ökar också trycket. Föreningarna står under ständig kontroll och politikerna tycker att de ska kunna uträtta både det ena och det andra.

- Belastningen blir större för varje år, stödet allt mindre. 

- Den här ekvationen fungerar inte. Många politiker förblindas av uppgifterna om elitens miljonbelopp, det får föreningslivet lida för.

Karin Mattsson-Weijber ser ett förändrat klimat för idrotten.

- Idrotten betraktas på ett mera marknadsorienterat sätt.

- Det är illavarslande att myndigheterna inte skiljer på företag och föreningar.

Andra villkor för människor

Det gäller inte bara anläggningar, skatter, och organisation. Konkurrensen från ett allt större privat utbud bara växer.

- Samhället förändras, människor arbetar annorlunda, många pendlar, dagarna blir längre och det finns helt enkelt inte tid som förr att engagera sig i en förening. 

Hon påpekar också hur dagens ledare tvingas jobba mer med ekonomi och organisation än själva idrotten, det de helst vill göra och det som var skälet till att de engagerade sig.

- Och det blir inte mindre hotfullt när politikerna glömmer det här i stället för att hjälpa.

Karin Mattsson Weijber ser också andra försämringar.

- Vi tappar tonåringar, det är allvarligt. Över huvud taget behöver det bli enklare att fortsätta eller börja idrotta, oavsett nivå, även när man blir äldre.  

"Vi måste bli tuffare"

Inom RF har man sakta börjat vakna. Det pågår ett strategiarbete för att möta framtiden. 

- Det finns en växande konkurrens som vi inte i tillräcklig utsträckning funderat på vad den beror på.

- Här måste vi vara mer på hugget .

Hon kommer på sig själv och påpekar att hon inte vill vara eller ens är negativ.

- Nej, nej, men vi måste bli tuffare. Vi måste stå på barrikaderna och tydligare arbeta med att utveckla vår verksamhet. 

- Men det är annorlunda i dag. Det blir aldrig som förut med all idealitet, men jag tror ändå att föreningslivet har en mycket ljus framtid. Men åter, det kan inte ske utan politikernas stöd.

- Idrotten betyder ändå så mycket för så många människor.  

- Många vill idrotta tillsammans med andra. Det är avgörande. Gemenskapen och glädjen att idrotta.

Fördelarna med RF

Vad är RF bra på?

- Det idrottspolitiska arbetet. Vi är en resurs i riksfrågor men även lokalt genom våra distriktsidrottsförbund.

- Vi är experter på skatt- och ekonomifrågor samt idrottsjuridik och mycket annat. SISU Idrottsutbildarna framhåller jag alltid, vi har ett fantastiskt utbud med många kurser, skräddarsydda alternativt att vi ser behov på ett visst område.

- Jag är glad över att våra årliga ordförandekonferenser. Kommunikationen och utbytet med förbunden var nästan obefintlig tidigare.

100 anställda vid RF

- Handslaget och Idrottslyftet har vi utvecklat. Momsfrågan har vi jobbat hårt med och lyckats påverka debatten. Och Bosön har blivit en etablerad mötesplats.

RF har i dag cirka 100 anställda inklusive distriktschefer och alla som jobbar vid Bosön.

Karin Mattsson Weijber har en parhäst i Birgitta Ljung, generalsekreterare och operativt ansvarig.

- Vårt samarbete har fungerat jättebra direkt från början. Hon är ett fantastiskt stöd. 

Inte alls less, men...

Karin Mattsson Weijber var 12 när hon hemma i Östersund kom med i den lokala ridföreningen på Frösön, hon kom in i ridsportförbundets styrelse när hon var 21 år, hon var knappt 23 när hon sa ja till en kommitté i RF och sedan följde uppdragen på varandra. 

Nu backar hon. Redan 2012 fick valberedningen beskedet att hon ville avgå vid riksidrottsmötet 2015.

- Jag ville ge dem rätt förutsättningar för att hitta en ersättare. 

- Jag är inte less på något sätt. Egentligen skulle jag vilja komma längre i det här arbetet. Men man har en viss period där man kan ge allt. Det är dags för någon annan att ta över, helt enkelt.

Vet inte vad hon ska göra

I maj är det slut. Och sen då?

- Vad jag ska göra? Jo, jag har vissa tankar, men inget är klart. 

Men naturligtvis tittar hon sig om efter alternativ. 

- Kan tänka mig något operativt uppdrag eller egen verksamhet.

Thomas Ejderhov