Möt Björn Jilsén, 56, i en intervju där han ser tillbaka på sin idrottskarriär, berättar om sin syn på företagsutveckling, sitt koncept för att skapa en positiv företagskultur och boken som behandlar de här frågorna.

Alla spelarna välkända

Björn Jilsén har i dag i stort sett lämnat handbollslivet bakom sig, även om han efter avslutad spelar- och tränarkarriär gjort några gästspel i klisterburkarnas land  – och dessutom kunnat applicera en hel del av det han lärde sig under sitt handbollsliv på sin nuvarande verksamhet.

– Jag har ju tränat alla mina egna barn när de var mindre, säger Jilsén. Och jag satt i landslagskommittén under 00-talet och hjälpte Staffan Olsson och Ola Lindgren (förbundskaptenerna) lite i samband med hemma-VM 2011.

I det gamla världsmästargänget från 1990, Bengan Boys, drällde det som bekant av välkända och folkkära namn. Utöver Jilsén behöver vi bara nämna sådana som Magnus Wislander, Ola Lindgren, Staffan Olsson, Magnus Andersson, Ljubomir Vranjes, Erik Hajas, Per Carlén, Pierre Thorsson och Tomas Svensson för att alla handbollsälskare ska få några stänk av nostalgisk fukt i ögonvrån.

- Vi kan ses ibland i samband med något event eller vid SM-finalerna, berättar Jilsén. Men annars är det väl mest bara Staffan Olsson jag är riktigt tajt med i dag, vi är bra kompisar fortfarande.

I dag har Björn Jilsén inte så mycket kontakt med handbollen eftersom jobbet inklusive resorna världen över tar tid. Här ses han i alla fall vid ett möte i elitserien där han träffade  Gunnar Blombäck och Magnus Grahn. Foto: Stig-Åke Jönsson, TT 

Gjort ny karriär

Under sina år som proffs i Spanien och Tyskland pluggade Björn Jilsén på distans. Han har sedan byggt på detta och kan skriva lärarutbildning, studier i ekonomi och juridik i sitt CV.

Men det är i frågor som rör ledarskap, struktur- och kulturfrågor i stora och små stora företag han byggt upp en framgångsrik verksamhet.

- Självklart har jag med mig en del från handbollen, hur man bygger lag, hur man hittar gemensamma lösningar och överenskommelser, säger Jilsén.

- Om alla i ett lag får vara med och påverka, om alla får bidra till lösningen hur man ska ta sig an en specifik motståndare är sannolikheten att lyckas större än om man som tränare presenterar en färdig modell och taktik, det handlar om lyhördhet, respekt och att bli inkluderad.

Den chefen misslyckas

Om ett företag suboptimerar (bara ser en del av sin verksamhet), kommer det att halta på samma sätt som ett idrottslag där alla inte känner att de är delaktiga.

- En chef som fixar en konferens och pekar med hela handen och säger att nu ska ni alla ta mer ansvar, nu ska vi nå de här målen, nu får ni den här bonusen… ja, den chefen kommer snart att höra någon ölburk pysa längst bak i konferenslokalen.

- Ledarskapet måste gå ut på att fånga allas engagemang, ta tillvara allas kompetens och syn på hur lösningarna ska se ut. Om man lyckas skapa en företagskultur där klimatet är sådant ökar man sannolikt möjligheten att öka sina marknadsandelar och sin vinst.

- En chef som inte litar på sin omgivning och lägger sig i allt som sker, blir själv ofta vansinnig om han blir behandlad på samma sätt av sina egna överordnade, men ändå kan han vägra se vad det är för skillnad, det är konstigt…

När alla blir delaktiga

Jilsén menar att idrotten är en erfarenhet och byggsten av flera som han använder sig av i sin nuvarande verksamhet.

- Sedan har jag så klart också med mig mina år i industrin och näringslivet i bagaget. Där lärde jag mig mycket.

Nyckelfraserna i Björn Jilséns och kollegan Robert Cadonaus filosofi, den de praktiserar i det gemensamma företaget Core Of Development, är att involvera alla, att slå sönder hierarkier, att se helheten.

Det så kallade COD-konceptet har förfinats under en rad år och har till exempel använts i företag som ABB, Volvo, Sony, Siemens, Ericsson, Skanska, SEB och Imtech. Jilsén, Codonau och deras underkonsulter har under snart 20 år arbetat och utvecklat sin filosofi i mer än 50 länder.

- Visst skiljer det sig åt kulturellt mellan länder i Asien, Nordamerika och Europa. Men det är ändå slående hur samsynen påverkar resultaten när medarbetarna på alla nivåer blir inkluderade i företagets mål och visioner.

Flyger världen runt

Jilsén slår sig inte för bröstet när han säger det, men han konstaterar att de företag han och hans kolleger jobbat med förbättrat sina resultat på de flesta områden.

- Det kan vara tur, säger han. Men det är samtidigt ett faktum.

Periodvis har verksamheten i företaget varit i koncentrerad till Sverige. Men för tillfället är det fokus på utlandet. Bara under de senaste veckorna har jobbet fört Jilsén till München, Düsseldorf, Budapest och New York.

- Jag har bara två arbetsdagar i Sverige under hela 2015, säger han. Det har blivit en del tid på flyg och flygplatser.

I höst lanserar Jilsén och Robert Cadonoau också boken ”Ledarskap, strategi och kultur – hur accelerera utveckling”. I boken berättar författarna om sitt koncept, som de menar är högeffektivt och kraftfullt för att leda människor på ett nytt och modernt sätt.

En gång hemma i Västerås...

Varför en bok?

- Därför att det är många av dem vi jobbar med som efterfrågat ett material att fördjupa sig i, att ta del av och på egen hand föra ut i sina organisationer, att ha som hjälpmedel för att stärka förståelsen för de förändringar som kan vara nödvändiga i den existerande företagskulturen.

Har ni misslyckats med något av de företag ni jobbat med?

- Nja, det har ju hänt att företagen bytt ledning och av det skälet inte velat ha med oss på skutan längre. Men annars, nej.

Har handbollen hjälpt dig och er att skaffa uppdragsgivare?

- Kanske i början när Irsta hemma i Västerås hjälpte mig få kontakt med ABB, men efter det, nej! Det är nog våra resultat som gett oss de uppdrag vi haft och har.

Under sin tid som handbollsspelare var Björn Jilsén bland mycket annat känd för att vara en riktigt vass skytt, en pardonlös och närmast hundraprocentig straffskytt.

Men hur skulle det gå i dag, Björn, om du sköt tio straffar på landslagskeepern Mattias Andersson?

– Hmmm… svårt, men jag skulle nog sätta fler än jag missar…

Tore Lund