Yelverton Tegner är läkare och professor vid Luleå Tekniska Universitet. Han är en av Sveriges främsta experter på hjärnskakningar inom idrotten, med ett förflutet som läkare i Luleå Hockey och det svenska fotbollslandslaget damer. 

Respekten dålig

Statistisk visar att antalet spelare som slutar på grund av hjärnskakningar inom ishockeyn ökar, från ett par enstaka spelare 2008 till tolv spelare 2015. Dessutom finns det ett stort mörkertal, enligt Yelverton Tegner som anger ett ”snabbare, aggressivare och mer fysiskt spel” som en av orsakerna till ökningen.

- Respekten för motspelarna är dessutom för dålig. Många som skadas blir tacklade när de inte är beredda, bakifrån eller när de är skymda. Det är alltid den som tacklar som bär ansvaret för sina egna handlingar. Det där snacket om att man måste lära sig att ta tacklingar är bara dumt, förklarar Yelverton Tegner och fortsätter:

- En annan betydelsefull faktor är att spelarna börjar med tacklingar redan i tretton-fjortonårsåldern. Då är hjärnan ännu inte fullt utvecklad och tar lättare skada. Den blir en vuxenhjärna först i sjuttonårsåldern. 

Skydden påverkar

Andra faktorer som påverkar antalet hjärnskakningar inom ishockeyn är skyddens utformning – att de har blivit större och hårdare, enligt Yelverton Tegner:

- Det får till följd att den som får exempelvis en armbågstackling i ansiktet känner av det på samma sätt som en boxare som får ett hårt slag med en boxhandske med en hästsko i. 

Boxning är en av de idrotter som är mest utsatta för risker för hjärnskakning. Andra är MMA, ishockey, amerikansk fotboll och utförsåkning, i synnerhet störtlopp, enligt Tegner:

- Att köra omkull i höga hastigheter ger nästan alltid hjärnskakningar. Statistiken inom det här området är dock tyvärr dålig.

Gjort framsteg

Det finns ett nätverk av forskare i bland annat Göteborg, Lund och Uppsala som regelbundet arbetar med de här frågorna, med hjälp av bland annat försäkringsbolaget Folksam. 

- Självklart skulle vi kunna forska mer. Vi har dock gjort framsteg, bland annat har vi har fått bättre metoder för att undersöka hjärnan. Nu vet vi till exempel med säkerhet att en hjärnskakning ger en hjärnskada. En hjärnskakning lämnar ett sorts ärr i hjärnan. Vi vet också att en smäll mot huvudet kan ge symptom längre fram. Det kan dröja ända upp till en vecka innan de visar sig, förklarar Yelverton Tegner.

Hur kan då idrotten arbeta förebyggande med problemet hjärnskakningar?

- Inom ishockeyn exempelvis bör tacklingsdebuten senareläggas. Tränare och ledare måste bli bättre på att lära ut regler och tacklingar som minimerar skador. Ett stort fokus på tacklingar skapar bara onödig aggressivitet.

- Den som har fått en smäll i huvudet måste vila och återhämta sig på rätt sätt. Det bästa instrumentet vi har för vila och rehabilitering är den så kallade hjärntrappan, hur vila och återhämtning bör ske. Jag tror dock att rekommendationerna där behöver ses över. Vi bör kanske dubbla de tider som anges i dag. Att få till en attitydförändring hos aktiva och ledare är viktigast just nu. Ledorden är ansvar och respekt. 

De ska stoppas från spel

Svenska Amerikansk Fotbollförbundet är ett exempel på ett förbund som nu agerar i frågan. Förbundsläkaren Johan Drufva tog initiativet till en konferens om hjärnskakningar med ett antal förbund tidigare i höstas. Yelverton Tegner var en av talarna. 

Riktlinjer för hantering av misstänkta hjärnskakningar speciellt anpassade för amerikansk fotboll håller på att utarbetas och kommer inom kort att läggas upp på Riksidrottsförbundets hemsida, rf.se.

- Det är viktigt att de personer som står på sidlinjen inom amerikansk fotboll har goda kunskaper i hur de hanterar en misstänkt hjärnskakning. Den person som fått en ordentlig smäll mot huvudet måste efteråt tillfrågas om han eller hon mår hundra procent bra. Den som inte kan svara ”ja” och visar något misstänkt tecken på hjärnskakning måste ovillkorligen tas ur spel. Det är ett absolut krav från oss på den medicinska sidan, förklarade Johan Drufva vid Svenska Amerikansk Fotbollförbundets föreningskonferens i Stockholm.

Thomas Westlind