CANAL+ firar sitt 15-årsjubileum i Sverige med – nedläggning! De numera TV 4-ägda betal-TV-kanalerna byter namn till C More. 

I slutet av 1990-talet  genomförde CANAL+ en revolution av svensk sport-TV. På den tiden producerade Sveriges Television fotbollslandskamper med sex kameror. CANAL+ startade sina produktioner från Allsvenskan med 10 bemannade kameror och ytterligare två fasta.

Först med mycket

Inte många idag kommer ihåg när fotbollsmatcher sändes utan en fast klocka i bilden. Den infördes i Norden av CANAL+. Dessförinnan fick tittarna se klockan var 15:e minut.

CANAL+ var först i Sverige med super-slomo-kameror, de kameror som ger extremt långsamma och exakta reprisbilder.
Kanalen var först med kommentatorerna i bild. Tidigare visades bara bilder på en studio i pausen.

CANAL+ var först med en renodlad satsning på expertkommentatorer som kunde analysera spelet, både under matcherna och i pausen.
Ola Andersson, Jens Fjellström, Niklas Wikegård, Calle Johansson och Johan Thorberg började alla sina karriärer i CANAL+

CANAL+ var först med en kamera placerad i en kran bakom målet, först med en kamera på en wire ovanför Råsunda, först med offside-kameror och mycket mer.

Filmnet och TV1000 gick i bräschen

Betal-TV, där man betalar en månadsavgift, för framförallt långfilmer och sport, hade funnits i Sverige sedan början av 1990-talet genom TV 1000 och FilmNet.

TV 1000 hade visserligen en framgångsrik period med proffsboxning. Men det tog lång tid innan svenska folket accepterade att betala mer än den vanliga TV-licensen för att titta på TV. Båda kanalerna blödde.

Därför pågick under sommaren 1996 seriösa förhandlingar om att slå ihop Stenbäcksägda TV 1000 och FilmNet som hade ägare från Sydafrika och den schweiziska lyxvaruindustrin.

Franska experter visste

Men plötsligt klev fransmännen in och köpte FilmNet. Under vintern 1996-97 flyttade ett halvdussin franska chefer till Stockholm och kontoret på Tegeluddsvägen för att bygga upp CANAL+

Den 1 september 1997, startade kanalen med den allsvenska matchen Halmstad-AIK. Den slutade 1-0 och målet gjordes av en spelare, nästan helt okänd utanför Halland, vid namn Fredrik Ljungberg.

CANAL+ hade då köpt den exklusiva rätten att sända allsvensk fotboll.

Många minns säkert fortfarande det TV-inslag, där Fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell med ett mycket karakteristiskt skratt berättade att han sålt rättigheterna för svensk fotboll till det tyska företaget ISPR. 

Lagrell bakom ett uppsving

Lagrell sågs av många som en svikare, som hade  sålt ut svensk fotboll till den internationella kapitalismen. Men det var början på ett uppsving för fotbollsallsvenskan, med mycket större inkomster för klubbarna än tidigare och en kraftigt ökad publik.

När CANAL+ började sända allsvensk fotboll fördubblades publiken – från 5 000 per match 1996 till 10 200 sju år senare. Allsvenskan hade inte varit i närheten av dessa publiksoffror på 30 år.

CANAL+ startade i Frankrike redan 1984, som ett experient, som inte många trodde på. Men kanalen blev snabbt framgångsrik, tack vare att den fanns i det vanliga marknätet. Även om det kostade så var det enkelt. Ingen parabol eller kabel behövdes.

Dyrt för tittaren

Grunden för succén var också idéerna om exklusivitet och kvalité. Enligt CANAL strateger, så skulle den fotbollsintresserade ”tvingas” att abonnera. Fransk ligafotboll gick bara att se på CANAL+. De stora kanalerna skulle inte ens få visa målen. Exklusiviteten gällde också de mest omskriva Hollywood-filmerna.

CANAL+ skulle också ha en högre kvalité och investerade i den modernaste TV-tekniken, samtidigt som man köpte över de de bästa kommentatorerna och experterna från de stora kanalerna. Det blev status i Frankrike att ha ett abonnemang på CANAL+.

Men det var inte lika lätt att överföra konceptet till Norden. Här måste en abonnent vara ansluten till ett kabelnät eller köpa en parabolantenn. Dessutom tvingade TV-distributörerna CANAL+ att lägga sin avgift på 199 kronor i månaden ovanpå ett baspaket. Det blev alltså dyrt att skaffa CANAL+.

Stora förluster

CANAL+ gick under de första åren i Norden med stora förluster, 200-400 miljoner om året. Paradoxalt nog så sålde fransmännen, när företaget började ge vinst.

Kring sekelskiftet 2000  hade franska CANAL+ expanderat kraftigt och köpt in sig i Hollywood, närmare bestämt i filmbolaget Universal Studios. Men just då kom den stora IT-kraschen och CANAL+ hade plötsligt skulder på tiotals miljarder euro.

Då valde ledningen att sälja allt man kunde, inklusive CANAL+ Norden för den blygsamma summan av 670 miljoner kronor till två riskkapitalbolag.

Bjöds på champagne

Affären genomfördes 2003. Samma år gick CANAL+ med en vinst på ca 50 miljoner och de närmaste åren låg vinsten på 50-100 miljoner.

I avtalet 2003 ingick att CANAL+ fick behålla sitt namn i nio år, en tid som alltså nu har gått ut.

När CANAL+ köpte Filmnet 1996 hade företaget en abonnentstock i Norden på ca 250 000.

Under de första tio åren steg antalet abonnenter stadigt och de anställda bjöds på var sin flaska champagne både när antalet passerade 500 000 och 800 000.

Som bäst 2007

På våren 2007, när CANAL+ var ute till försäljning igen, var antalet abonnenter 950 000. Det sägs att kanalen under en kort period var över drömgränsen en miljon.

2008 köptes CANAL+ av Bonniers och ingår numera i TV 4-gruppen. Då hade köpesumman höjts till tre miljarder kronor.
Idag, när CANAL+ förlorat rättigheterna att sända den engelska fotbollen i Premier League, är abonnentsiffrorna lägre. Företagsledningen vill inte längre berätta hur många abonnenter man har. 

Det är många år sedan exklusiviteten med CANAL+  försvann. Idag ser sportproduktionerna  likadana ut, oavsett om du tittar på SvT, TV4, Viasat eller CANAL+. Till och med kommentatorerna är ofta desamma.

Därför spelar det kanske ingen roll om namnet CANAL+ försvinner.