Det verkar onekligen som om den grönvita vågskålen väger tungt. Men de yttre förutsättningarna berättar inte allt. En djupare titt, bakom det alltför uppenbara, ger insikter som gör att jag framöver kommer att följa Värnamo med stort intresse.

Jönköpings ekonomiansvarige Anders Lagström skissar en bakgrund vad gäller J:Södra:

- Vi kom upp i Superettan 2006. Sedan dess har organisationen genomgått en gradvis men totalt förändring. Så gott som alla delar är utbytta idag. Det krävs helt andra kvalifikationer på den här nivån. Ekonomiskt har vi naturligtvis vuxit. Omsättningen fördubblades direkt i och med uppflyttningen, från 7 miljoner till 14 miloner.

- Idag uppgår den till 20 miljoner och jag vet inte exakt hur långt det räcker i förhållande till övriga, men jag är helt säker på att vi platsar på den övre halvan bland de 16 klubbarna.

Har inte fått utdelning

Lagström gör en blygsam skattning. Topp fem är ingen omöjlighet. Men bara vad gäller ekonomin. Trots hårt arbete och trots att många miljoner satsats har det sportsliga utfallet blivit magert, med placeringarna 10–13–14–10–13 strävar man fortfarande mot övre tabellhalvan (och egentligen ännu högre).

J:Södra har alltså stampat på samma fläck i fem år. Nagelbitandet i kval- och nedflyttningsstreckens omedelbara närhet och den ganska medfarna hemmaarenan Stadsparksvallen har gjort det svårt att attrahera nya publikgrupper. Snittet från premiäråret 2006 (2685) var under femte året 2010 något lägre (2274). J:Södra har just nu ett negativt eget kapital (–890.000 kr), något som man hoppas kunna vrida rätt under innevarande år.

Av de 23 spelare som användes första året i Superettan hade sju erfarenhet av allsvenskt spel (på andra håll). Endast två (Fredric Fendrich och Daniel Blomkvist) hade drivits upp i egna led medan ytterligare tre hämtats från närområdet som tonåringar.

Två lyckade försäljningar

Sedan dess har man använt ytterligare 34 spelare i Superettan. Av dessa hade 21 en bakgrund i Allsvenska klubbar medan blott sju kan räknas som egna produkter eller närrekryterade tonåringar. Märk då att värvningarna får chansen direkt. Egna ungdomar får däremot tålas långt bak i A-truppens kö.

Att rekrytera på det sättet kostar stora pengar (sign-bonus, lön) men ger väldigt lite tillbaka, eftersom spelarna kommit  som kontraktslösa och helst också ser till att försvinna på samma sätt. Under de gångna fem åren har J:Södra gjort två försäljningar som haft inverkan på bokslutet. Ungdomsspelaren Samuel Adjei gick i februari 2009 till Newcastle United.

Under uppladdningen inför årets säsong försvann Kristoffer Fagercrantz (f.d. Halmstad och Falkenberg) till Kalmar FF.

Ett arv från Jonas Thern

Mot denna ineffektiva jätte, som är beroende av att varje år kunna tillföra minst fem spelare utifrån, står alltså IFK Värnamo, en klubb där det sportsliga (än så länge) står i centrum.

Det var befriande att höra Tony Johansson, som tillsammans med Glenn Ståhl efterträtt Jonas Thern som tränare, göra en eftertrycklig deklaration på årets upptaktsträff:

- Vi kommer att spela på samma sätt som förra året. Vi håller bollen på marken och fortsätter rulla. Det är vad våra spelare gjort sedan de var tio år gamla. De kan inget annat. Det vore meningslöst för oss att börja tjonga.

Det är här man kommer åt essensen i IFK Värnamo, det som definitivt skiljer den lilla klubben från sin store granne. En betydande del av klubbens A-trupp på 23 spelare har IFK Värnamo som moderklubb. Det handlar om elva spelare, plus fem tonårsrekryteringar.

Sex man från allsvenskan

Sex man har en bakgrund i Allsvenskan men bara två (egna produkten Martin Claesson i Öster och brassen Rafael Porcellis från Helsingborg) har faktiskt spelat allsvenskt. En gemensam och långsiktig fostran av spelarna gör att man på allvar kan gå ut och tala om en egen spelstil, att klubben står för någonting eget i den vägen.

I motsats till J:Södra har IFK Värnamo en äggkläckningsmaskin av högsta klass. Värnamo har sedan Jonas Thern en gång lämnade klubben för Malmö FF (1985) i genomsnitt sålt en blivande allsvensk spelare vartannat år. Den senaste i raden är Simon Thern, som i år gått till Helsingborg.

I år kommer klubbens omsättning, som de senaste åren pendlat mellan 3,2 och 4,5 mkr, att växa till 12 mkr. För säkerhets skull har man budgeterat med ett lägre publiksnitt än 2010 (800 mot 880) men man kommer å andra sidan att sälja ut sina få säsongskort (683 sittplatser á 2 400 kronor = 1.639.200 kr).

När IFK Värnamo utmanar grannen Jönköpings Södra handlar det om betydligt mer än det som ögat först ser, det vill säga det hemvävda mot det värvade. Det handlar om medvetenhet mot gottköp. Det handlar också om humankapital mot grund ytlighet.

Ytterst handlar det faktiskt om svensk fotbolls framtid.

Gunnar Persson