- Vi har enats och alla klubbar är med på hur det här ska gå till, sa Börje Bellinger, serieföreningens ordförande, när beslutet var taget på det avgörande mötet.

Hinna tjäna så mycket möjligt

Inom sporten finns ett antal förare som har mångmiljonomsättning i sina respektive bolag. Höga ersättningar finns att hämta i Sverige, Polen och England och många förare har intensiva tävlingsperioder när de ska hinna med att tävla så mycket som möjligt – och tjäna så mycket pengar som möjligt.

Det här driver också ersättningarna i den svenska elitserien. Kampen om de främsta förarna blir till en penningjakt och därmed följer även övriga förare med. Utgifterna ökar och kontot för förarna blir den särklassigt högsta och omöjligaste utgiftsposten.

Sponsor- och publikintäkter har inte alls förmått kompensera utgifterna och flera klubbar har bokstavligen gått på knäna.

Tvång enda lösningen

Till slut fanns det bara en lösning – tvånget att inför en regel för att stoppa miljonrullningen i elitserien.
Motståndet har bestått av två olika delar.

Vad händer om och när de svenska klubbarna inte längre kan konkurrerna om lönerna. Stannar toppåkarna utomlands, frågar sig kritikerna,  och menar att publikintresset kommer att påverkas.

Kan kontrollfunktionen fungerar fullt ut, har andra kritiker frågat sig. Så kallade ”kreativa” lösningar till ersättningar förekommer lite varstans, men nu finns det en tilltro till ett system som ska syna klubbarnas ekonomi och avslöja eventuella kryphål.

Överenskommelsen består av ett kostnadstak där klubbarnas förarstall får kosta maximalt 2,9 miljoner för grundseriens 14 omgångar. Om någon klubb överskrider det beloppet utgår böter om max 200 000 kronor.