Det här är ett exempel hämtat från Arena-Sverige.

- Vi är ett exempel på att man som förening aldrig ska ge upp hoppet, även om det ser mörkt ut, säger ordföranden Sören Sandström.

En dödförklarad klubb

Bandyn i Skutskär var mer eller mindre dödförklarad, men reste sig som Fågeln Fenix.

- I föreningen har vi nu gått från förtvivlan till hopp, och glädjande nog har vi kunnat behålla stora delar av vår verksamhet trots avsaknad av konstkyla. Efterfrågan på våra aktiviteter har till och med ökat, framför allt från skolorna, men det är naturligvis svårt för oss att svara upp mot önskemålen när vi inte kan garantera is. Det är det mest ledsamma med det här, fortsätter Sandström.

- Vi har även ett starkt stöd av ortens lokala företagare, och hjälp från ett stort antal frivilliga som ideellt arbetar med olika sysslor i klubben. Motgångarna har skapat ny kraft och en kämparanda som vi inte sett i föreningen på många år.

Småklubbarna har sitt berättigande

Sören Sandström berättar om villkoren i ekonomiskt trängda småkommuner och menar att på landsorten behövs en infrastruktur med idrottsarenor för seniorlag som kanske inte figurerar i den absoluta eliten men motiverar barn- och ungdomsverksamhet.

Älvkarleby kommun i den allra nordligaste spetsen av Uppland är ett exempel och säkerligen känner många igen sig ute i idrotts-Sverige.

Här bor cirka 9 000 invånare varav 6 000 i huvudorten Skutskär. Ett utpräglat industrisamhälle växte upp runt Stora Kopparbergs sågverk och massafabrik. I likhet med många andra bruksorter kom bandyn att få ett starkt fäste, och Skutskärs IF har haft den på sitt program sedan 1919.

Klassisk klubb

Föreningens största framgångar är SM-guld 1944 och 1959, där den senaste finalen mot Västerås SK fortfarande är omtalad för publikrekordet på 28 000 åskådare. Fortfarande kan många bandykännare räkna upp spelarna i Skutskärs IF:s lag som t ex Boive Åkerlind, Hans "Stöveln" Öberg, Sture Strand och inte minst målvaktslegendaren och sedermera domaren Bosse Nilsson.

Skutskär var också tidigt ute med konstfrusen bandybana. När banan invigdes den 19 november 1961 var det den tredje i Sverige efter Västerås och Uppsala. För byggnationen stod det lokala näringslivet med Stora Kopparberg i spetsen, och även Älvkarleby kommun bidrog med medel.

Men de roliga åren skulle följas av bistrare tider.

Kommunen ifrågasatte kostnaden

I takt med att anläggningen åldrades började Älvkarleby kommun att ifrågasätta de höga driftkostnaderna. 2009 stängdes banan och bandyn i Skutskär övergavs.

Kommunens beslut rörde upp starka känslor och protester hördes från stora delar av Idrottsverige och lokaltidningarna fylldes med insändare.

- Trots att vi hade ett antal olika förslag till lösningar fanns inget alternativ. Det spelade egentligen ingen roll vad vi sa. Även om det var svårt att särskilja bandyns kostnader från övrig verksamhet på IP ansåg kommunen att den omoderna banan kostade för mycket i förhållande till de aktiviteter som klubben bedrev och stod fast vid sitt beslut, berättar Sören Sandström.

Rev upp alla rör och sålde som skrot

Rörmattan revs upp och såldes som skrot.

- Det enklaste i det läget hade naturligtvis varit att ge upp. Men det skulle i stället visa sig att kommunens tuffa beslut fick helt motsatt verkan.

Styrelsen beslutade att verksamheten skulle drivas vidare till varje pris, åtminstone under ytterligare en säsong.

- Entusiasterna enades om en plan där A-lagets matcher och träningar skulle förläggas till Sandviken, och där verksamheten för barn och ungdomar skulle få ske på hockeyrinken i Skutskärs ishall så gott det gick.

Intresset sviktar

Med hjälp av två kalla vintrar kunde klubben spola upp naturis på den gamla grusbädden och verksamheten levde vidare på Skutskärs IP, vilket knappast varken kommunen eller någon annan utomstående nog trodde skulle vara möjligt. Den tredje vintern blev mildare och då fanns bara fungerande naturis under några veckor i januari och februari.

Men för varje vinter utan konstfruset har även entusiasterna känt att det blir svårare och svårare att motivera spelare, ledare och övriga i föreningen.

A-laget tränar och spelar "hemmamatcherna" i Sandviken och det har fungerat hjälpligt även om det är kostsamt.

Trots en ökad efterfrågan från ortens skolor om friluftsaktiviteter har även ungdomsverksamheten påverkats av knappa förhållanden. Bandyn i Skutskär lever på lånad tid, helt enkelt.

Kampen för att få pengar

I det läget hade man ändå mot att besluta om en satsning på en ny konstisanläggning,

- Finansieringen måste ske helt av föreningen, men med hjälp av utomstående intressenter, t ex fonder och näringsliv. Men en förutsättning för extern finansiering var någon form av ekonomisk driftgaranti från Älvkarleby kommun, berättar Sören Sandström.

Efter en första kalkyl som stannade på 7 miljoner kronor gäller nu 4,8 miljoner, och då ingår en ny rörmatta och ett kylmaskineri.

- Vi har jobbat metodiskt med finansieringen och den har fått ta tid. Men nu börjat vi se resultat. I många fall är det också så att en förening kan förhandla till sig mer fördelaktiga priser än vad kommunen kan.

Sören Sandström har nu fått klartecken från Upplands Idrottsförbund som har lovat 400 000 kronor och Allmänna Arvsfonden som bidrar med 975 000 kronor.

Kommuen kräver bygge i år

- Våra egna insamlade medel uppgår hittills till drygt 150 000 kronor.

Klubben har sökt ytterligare bidrag från andra fonder.

Älvkarleby kommun har inte ekonomiska resurser att delta i investeringen, men kommer att ge ett årligt driftbidrag på 250 000 kronor, men...

Det är under förutsättning att anläggningen är färdigställd under 2012. Det börjar alltså bli rejält bråttom.

Kämpar ihärdigt

- Trots att det ser ut att saknas mycket pengar har vi aldrig varit så nära som vi är nu.

Sören Sandström och hans kamrater kämpar samtidigt som han är realist.

- De siffror som vi rör oss med är förmodligen skrattretande låga för många utomstående betraktare, men för en liten klubb på landsorten är 4,8 miljoner mycket pengar.

Tänk, ett storföretag...

- Vi har inte heller stora resurser att lobba gentemot det "tyngre" näringslivet och uppmärksamheten kring våra svårigheter är ju heller inte så stor i media. Ett tillskott i exempelvis 2-miljonersklassen skulle innebära att sporten kan leva vidare i ett av Sveriges mest klassiska bandysamhällen.

Sören Sandström hör vad han själv säger:

- Skulle vi däremot misslyckas är sannolikheten stor att orken tar slut och då går föreningen en mycket osäker framtid till mötes.

Thomas Ejderhov
Inte minst för ungdomarnas skull försöker entusiasterna i Skutskärs IF rädda en framtid.