Brottsplatsen. Blommor, tröjor och halsdukar vid Kärnan i Helsingborg där en supporter misshandlades av ett gäng personer som sparkade och hoppade på honom och orsakade sådana skador att han avled före matchen Helsingborg-Djurgårdens IF. Foto: Johan Nilsson, TT

Fotbollen kan göra mera, men inte på egen hand stoppa ett samhällsproblem med många unga grabbar i utanförskap. Men använd de klara åtgärder som ändå är tillgängliga!

Det som inte fick hända hände. En ung man är död, misshandlad till döds för att han höll på ett fotbollslag.

Kriminella är de skyldiga - inte fotbollen

När Djurgårdens klack skriker mördare så begår de samma fundamentala misstag som så många andra.

Kan vi till att börja med vara överens om att det inte var Djurgårdens IF som misshandlade kroggäster och slog sönder restauranger i Helsingborg i förrgår.

Det var heller inte Helsingborgs IF som misshandlade en Djurgårdensupporter till döds i går söndag.

Kriminella idioter är skyldiga i båda fallen.

De skall tillbringa en tid i fängelse om polisen gör sitt jobb. Någon skall dömas, helst för mord, att hävda att han inte hade för avsikt att döda och välja dråp som polisen nu gjort är fel väg att gå, livstid är lämplig dom. Andra skall åtalas för grov misshandel, upplopp, skadegörelse med mera till långa fängelsestraff.

Ett samhällsproblem

Allsvenskan borde handla om att olika fotbollslag möter varandra på en fotbollsplan. Så är det inte längre. Nu handlar det om att två supporterstyrkor möter varandra på helt andra ställen, med massor med alkohol, droger och vilja till våld som verktyg.

Det som bör noteras är att våldet i Helsingborg, utifrån den information jag har nu, inte initierades av s.k. firmor utan av mer lösligt sammansatta grupper, som förmodligen inte ens är att se som supportergrupper. Matchen har blivit en anledning till bråk för de som söker bråk. 

Det här kan fotbollen inte skydda sig emot. Det är ett samhällsproblem.

Unga män utan framtidshopp

En egen tanke är att vi här pratar om utanförskapets medlemmar. Unga män med inget eller litet framtidshopp, dvs behovet av att ta ansvar för sina handlingar föreligger inte och man kan bete sig hur som helst eftersom inget spelar någon roll. 

Nu måste fotbollen agera. Ett första steg bör vara personliga biljetter. Enkelt att införa för de lag som har moderna biljett-system som Elfsborg, Djurgården och Hammarby. Svårare för de som lever kvar med de gamla systemen från Ticnet. 

Personliga biljetter, id-kontroll och foto vid entré är tekniskt hanterbart, i sammanhanget billigt och ger tillsammans med kameror på arenan och system för ansiktsigenkänning möjligheten att identifiera de som beter sig dumt såväl som att kräva dem på kostnader för fel beteende.

De som maskerar sig på läktaren kan identifieras och åtalas. Att kasta in något, storma planen och motsvarande bör kunna bestraffas med upp emot 30 000 kronor.

Utöka tillträdesförbudet

Utökat tillträdesförbud där arrangörsavstängningar lyfts upp till en högre instans och delas ut i mångdubbel volym är viktigt att gå vidare med. Idag vågar inte klubbarna genomföra arrangörsavstängningar.

Vad Helsingborg också visar är att man kan höja priserna ganska ordentligt. Om upp emot 5 000 människor kan betala resa, hotell, krogen med mat och barer med oceaner av pilsner, dvs 5-10 000 kronor var så borde det finnas utrymme att höja priser med ett par hundra kronor.

Tillväxten för fotbollen handlar inte om de relativt få s.k. Hard core-fans utan om att få de många som tycker om fotboll att gå en gång till per säsong för att det är en positiv totalupplevelse. De som är beredda att betala fullpris för att få uppleva glädje tillsammans med sina vänner.

Ta bort ståplats

Att ta bort ståplats är ett logiskt nästa steg. Med så många som fyra av tio som säger sig låta bli att gå på fotboll är det förmodligen en lönsam väg framåt även om det är svårt värdera effekterna av minskad stämning på arenan.

Vid högrisksmatcher kan åldersgränser övervägas. Det får dock ses som kollektiv bestraffning i förväg, dvs motstridigt all rättstradition i demokratiska länder och om det används vara en sällsynt åtgärd. 

Där någonstans tar fotbollens verktygslåda slut. Resten handlar om samhället. Fotbollen kan aldrig ta ansvar för vad som händer utanför arenans absoluta närområde på kanske 100 meter. 

Hotfullt egentligen utan skäl

Vi var i Helsingborg helgen innan när HIF mötte Gais i Svenska cupen. En egentligen oanspråkslös match.

Vi var aldrig nära arenan utan i city och kunde tyvärr konstatera att uppställningen av piketbilar med kravallutrustad polis, ridande poliser med liknande utrustning skapade en stämning av hot och oro snarare än lugn. Även om det låter omöjligt att uppnå, utifrån motstridigheten i uttrycket, känns det som att ett mer begåvat polisarbete är nödvändigt. 

Att hålla isär supportrarna är tyvärr nödvändigt men ett tydligt bevis på att vi alla har misslyckats. Vi är ofta på middagar med vänner som håller på olika lag. Det har aldrig förespråkat någon av oss att vi inte kan vara goda och nära vänner trots att vi håller på olika lag. 

Fansens totala missuppfattning

När grupper ser motståndarlagets fans som fiender har vi hamnat fel. Det är trist när klubbarna förstärker de här tendenserna med kampanjer av modellen ”Stockholm tillhör oss” eller ”vi är inte ni”. Där får klubbarna ett delansvar av ett synsätt som ökar riskerna för våld. 

Sammanfattningsvis så är fotbollen efter den supporter som avled och hans familj och vänner det största offret av det som hänt.

Fotbollen kan göra en del för att ytterligare förbättra men fotbollen har inte verktygen eller möjligheterna för att hantera det samhällsproblem som många unga i utanförskap utan framtidshopp skapar.