"Först i början på maj 2021 kunde detta hävas igen, men vissa restriktioner återstod och finns fortfarande kvar. Men trots dessa hinder och begränsningar står våra sporter starka och livskraftiga – till största delen på grund av de oerhört dedikerade och trofasta medlemmar som är sportens ryggrad. 

Inte som alla andra

Svemo och våra motorcykel-, snöskoter- och (numera) vatten-sporter är inte riktigt som andra förbund. Våra intäkter kommer till stor del från licensintäkter. Att inneha licens som utövare är ett krav. Det ger förare försäkringsskydd, och ger arrangörer och klubbar kontroll på verksamheten. Vi är kort sagt ingen spontanidrott, även om vi givetvis under normala omständigheter har en stor mängd prova-på aktiviteter. 

Licenserna gör oss också sårbara. Våra bidrag från RF är långt ifrån i relation till vår storlek som idrott, och licensintäkter står för cirka 70% av våra totala intäkter. När pandemin slog till var vi därför mycket oroade för hur det skulle drabba vår ekonomi, våra klubbars verksamhet och vår attraktivitet. Vi hade dock inte fullt ut förstått hur engagerade och hängivna våra medlemmar och förare var.

Tävling och träning

För att hålla den nationella tävlingsverksamheten igång, införde vi riktlinjer för smittsäkra arrangemang. Under sommaren och hösten 2020 kunde vi därför med vissa begränsningar genomföra en stor mängd tävlingar. När vi åter var tvungna att införa ett generellt tävlingsförbud i slutet av november, behöll vi möjligheten att ändå genomföra tävlingar om våra riktlinjer följdes och om godkännande fanns från lokala myndigheter. Det bör kanske påpekas att vi är en utomhusidrott, där våra utövare har heltäckande klädsel och i stort sett hela tiden är utspridda över stora områden. 

Enligt polisen och lokala företrädare var våra riktlinjer och arrangörernas efterlevnad exemplarisk.

Klubbarnas träningsverksamhet är inget vi som förbund kan besluta om, men även här skötte sig i stort sett alla klubbar med den äran. Man följde de begränsningar som fanns, man införde restriktioner kring tillträde vid träningar och kunde med det hålla stora delar av verksamheten igång. Våra eldsjälar brinner verkligen starkt och klart, och visar gång på gång upp ett fantastiskt engagemang. 

Precis som inom andra idrotter har givetvis även våra klubbar påverkats av pandemin, men jag tror att vår vana att slåss mot fördomar och att själva lösa problem när de uppstår har varit en viktig faktor för att våra klubbar har klarat detta med den äran.

Fortsätter att växa

För trots pandemin och svårigheterna som det har medfört, så har våra sporter fortsatt att växa. Imponerande nog så blev vi 8 000 fler medlemmar under 2020. För 10 år sedan var vi en medelstor sport med runt 80 000 medlemmar. 

Vid 2020 års utgång var vi 168 000 medlemmar. En rätt hygglig utveckling som visar vilket intresse för sporten som finns och som kanske till viss del förklarar varför engagemanget hos förare och ledare är så stort. 

Ytterligare ett tecken på såväl engagemanget som på anpassningen till en verksamhet präglad av pandemi och inskränkningar, är alla de kontakter som förare och ledare tagit med oss i styrelsen, med sektionerna, med distrikten och med kansliet. 

Det har över hela landet funnits en mycket stark vilja att ”göra rätt” i förhållande till förare och medlemmar, men kanske framför all mot myndigheter och sjukvården. Det har ju – som de flesta förstår – inte varit lätt att tolka rekommendationer och föreskrifter som konstant har justerats och ändrats, och där dessutom lokala tolkningar och regler har spelat in. 

Ett stort tack!

Under hela pandemin har vi i styrelsen haft regelbundna möten med sektionerna och distrikten. Det har varit otroligt viktigt att hela tiden stämma av och att informera. På ett tidigt stadium av pandemin gav vi dessutom en hög grad av frihet för sektionerna att själva påverka riktlinjerna för just sin idrott, eftersom de i vissa aspekter skiljer sig åt. Jag vill gärna tro att det skapade en större förståelse och ett bredare engagemang.

När nu restriktionerna lyfts i allt högre grad, när vaccinationen börjar påverka smittspridning och vården i positiv riktning, kan vi så smått börja summera vår anpassning till pandemin. Mig veterligt har inget av våra tävlingar bidragit till smittspridningen. Mig veterligt har inte träningsverksamheten orsakat en ökad smittspridning. 

Jag känner dessutom att pandemin på flera sätt svetsat samman förbundet och våra medlemmar – såväl lokalt som centralt. Jag vill därför – även om man kanske inte ska ropa hej ännu – uttrycka mitt stora tack till våra medlemmar, våra förare, våra ledare och funktionärer, våra sektioner och distrikt, vårt kansli – ja, till hela vårt förbund. 

Det sägs att drakar stiger i motvind, och pandemins motvind har fått Svemo att stiga ytterligare.

/Håkan Leeman, Ordförande Svemo