För en knapp månad sedan kom nyheten från Norge att den tidigare statssekreteraren på det norska kulturdepartmentet Mina Gerhardsen skulle göra en förstudie om intresse och förutsättningarna för en norsk OS-ansökan, samt vilka premisser som ska ligga till grund för en eventuell framtida OS-satsning. 

Måste förankras

I Norge vet man att det finns motstånd till OS och därför behöver arbetet vara förankrat och målbilden tydlig. Ett motstånd som även vi i Sverige har stor erfarenhet av.

Den senaste svenska ansökan fick politisk nationell support mycket sent, vilket drabbade kampanjen tydligt. En ansökan måste ha politiken bakom sig och där man aktivt tydliggör inte bara att den fest som ett OS innebär utan även de värden som spelen ska ge till Sverige, svenskt näringsliv och svenskar i gemen. 

Troligen räcker det inte med att en idrottsminister med stark intern position vill, utan det kommer troligen behövas ett bredare politiskt stöd. 

Göran Persson sa vid ett seminarium inför en tidigare svensk OS-ansökan att det krävs att landets statsminister markerar landets intresse för OS ska kunna bli verklighet. Där är vi inte än.

Idrotten minns regeringen Reinfeldts regeringsdeklaration om betydelsen av idrottsevenemang i Sverige. En deklaration som inte ledde till något märkbart större reellt politiskt intresse.

Intresset för idrottsevenemang har funnits på lokal och regional nivå och varit fokuserade på event som vi kan och klarar av att göra utifrån den kostym som idrotterna och kommunerna har i dag. 

krävs brett samarbete

Om vi ska ta nästa steg med än större event så behöver stat och värdstad samarbeta för att ta sig an de möjligheter som eventen medger. 

Förutom vinter-OS så är troligen ett Fotbolls-VM för damer och ett Friidrotts-EM de två event som Sverige kan klara av att arrangera och bli tilldelade. 

Dessa event skulle må bra av att få tydlig statlig support. Men det kräver att det finns en strategi och tanke bakom politikens utspel. 

Vilka värden vill man skapa och vad vill staten långsiktigt utveckla genom att locka till sig idrottsevenemang till Sverige. På dessa frågor har städer och regioner sedan länge arbetat fram svar och tydliga strategier. 

Städer som Stockholm och Göteborg är också drivande inom internationella nätverk i hur man ska mäta och utveckla hållbara evenemang. Denna kunskap borde och bör kunna överföras till en nationell evenemangsstrategi för att vi ska kunna locka till oss attraktiva megaevent. 

Event som i Sverige ska kunna omsättas till hållbara event. Hållbara enligt alla tre dimensionerna ekologisk, social och inte minst ekonomisk.

Så om Anders Ygemans uttalande inte var som privatperson utan som idrottsminister så bör han fullfölja sitt resonemang och tillsätta en för-förstudie samt skapa en nationell evenemangsstrategi för stora idrottsevenemang. 

Han skulle kunna påvisa att en socialdemokratisk regering levererar där moderaterna bara pratade. Nu finns chansen att visa varför idrottsministern tog på sig det politiska ansvaret.

Staffan Movin