Är det jämställdhet att kvinnor boxas, brottas och spelar hockey?

 I jämställdhets-sammanhang brukar vi ofta ifrågasätta de manliga normerna. Att tid på kontoret driver karriär är ett bra exempel på en manlig norm som i alla år har hållit kvinnor borta från chefsposter. I idrotts-sammanhang ser jag väldigt få såna analyser.

Varför har Hockeyallsvenskan, HA, lyckats där SHL har misslyckats?

 Frågan är given när ishockeyns två högsta serier slutspurtar. Tabellerna avslöjar en markant skillnad. SHL:s grundserie är härjad av coronosmittan,  och inbjuder till sportslig orättvisa där lagen i bottenstriden har spelat mellan 41 och 47 matcher.

Man vinner inte Formel 1 utan en superbil, ingen ryttare tar ett OS-guld utan en häst i världsklass och ingen vinner ett skidlopp utan rätt val av skidor med den rätta smörjningen. Människan står sig slätt mot materialet. Inte ens världens just nu bästa skidlandslag kan vinna en stafett när det klickar i vallaboden. Heder åt den svenske vallachefen Petter Myhlback som rakryggad, lite maskerad som tiderna kräver, gick ut och tog på sig skulden.

Vid Internationella Motorcykelförbundet (FIM) kongress var första punkt på agendan dag två val till styrelsen. Sex personer var nominerade till tre platser. Tystnaden i TV-studion i Genève under den digitala röstningen var tryckande innan resultatet av omröstningen visades på skärmen. Tre personer hade fått mer än 60 procent av rösterna, och ingen andra omgång var nödvändig. Jag var i detta ögonblick invald i styrelsen för ett stort internationellt förbund! 

”Vad i helvete har de för sig i banken efter tre?” undrade Hasse å Tage i sin klassiker från 60-talet. 

Vad i helvete gör ”huliganerna”, undrar jag, nu när det inte är någon publik på matcherna? Softar de hemma i soffan med ungarna eller spöar de upp sina kvinnor? 

Lugnt verkar det i alla fall ha varit på arenor, gator och torg. Inga bengaler, inga sönderslagna pubar eller planerade slagsmål. Men outsägligt tråkigt också, matcher med tomma läktare blir som vackert dukade bord utan mat. 

Två motioner till vårens RF-stämma kan göra den till en av de allra mest intressanta under lång tid. En kommer från Svenska Mångkampsförbundet och har rubriken ”Parlamentarisk utredning med uppdrag att utveckla den svenska idrottsmodellen”. Den andra kommer från Svenska Fäktförbundet, med en första att-sats som innehåller dynamit: ”RF ska avsäga sig samtliga de åligganden mot staten som sammanhänger med att ”verka i myndighets ställe.”

Att ta ett samhällsmässigt ansvar är inte idrottens utmaning, utan det är att förstå varför restriktioner införs, samt att det finns transparens och logik avseende vad man förväntar sig att restriktionerna ska leda till. 

Det är inte sannolikt att Tiger Woods kommer att lyfta några fler pokaler eller miljondollarcheckar i form av prispengar. Men för barnen Charlie och Sam Alexis hemma i Jupiter, Florida, är detta just nu av underordnad betydelse. Deras pappa lever.

RF:s frihet att själv besluta om vilka prioriteringar som bäst gagnar idrottsrörelsens utveckling gynnar idrottsrörelsen och Sverige då kraften i folkrörelsen ligger i att ge föreningar och förbund utrymme att själva forma sin verksamhet, betonar Björn Erikson i en fortsättning på den krönika som  publicerades i går och som gäller idrottens framtid och villkor. Björn fortsätter: 

Det tog drygt en vecka, sedan hade handbollslandslaget en utmanare om Bragdguldet. , Ja utmanare är nog fel ord. Nils van der Poel har redan en rad utmärkelser som som i en liten egen ask.

Hur ska någon kunna överträffa det han har gjort… 

Svensk Idrott är fantastisk!

Aldrig tidigare har behovet varit större av svenska idrottsframgångar. Och, som genom ett under, så sker det. Tack vare två begåvade unga killar, Nils van der Poel och Martin Ponsiluoma. Och en fantastisk talangutvecklare vid namn Wolfgang Pichler.