De senaste 30-40 åren som jag kan överblicka i Sverige och globalt, domineras ganska markant av en övergång från amatörism-professionalism-till ” underhållning”. Mycket dominerande fram till våra dagar är Europas (UEFA:s) framgångsrika satsningar på Champions League mm och en osannolik ekonomisk utveckling i sammanhanget.

Det har spårat ur

Många med mig tycker att situationen har spårat ur och ersättningarna till spelare och ledare har i kommersialiseringens och konkurrensens tecken dragit iväg nästan okontrollerat och utan eftertanke! Den senaste tiden har även finansiellt starka krafter utanför själva fotbollsverksamheten, typ individer och företag i oljeländer i mellanöstern och Asien, bidragit till ytterligare övervärderade ersättningsaffärer.

I min tidigare nära verksamhet inom fotbollen (GS i SvFF, ledamot i kommittéer i UEFA och FIFA) har jag till bl a Lennart Johansson och Karl-Erik Nilsson påpekat behovet av att sätta tak för ersättningar och därigenom bromsa den utvecklingen.

Bromsa pengarna!

Jag har också varit verksam i USA och iakttagit hur faran begränsats där redan på 80-talet i basket, amerikansk fotboll och ishockey!!

Jag har också haft förmånen att träffa Milans dåvarande ägare Berlusconi och vet att han och andra stora företrädare för dominerande klubbar i Europa hotat med att etablera en europeisk Superliga för fotboll och man har behövt ta i med hårda handskar och kompromisser för att hindra en ännu värre urspårning.

Med vetskap om att många, många klubbar i Premier League och i andra stora ligor har successivt kommit i mycket svåra finansiella situationer och fler är på väg. Alltså borde man ändå verka mer för att stoppa, eller åtminstone hindra den tråkiga utvecklingen.

Att det spelas fler och fler matcher är ingen lösning, eller rimlig utveckling i sammanhanget, utan vi ser ganska tydligt att spelare generellt rent fysiskt inte är kapabla att prestera och ens hålla form i denna omfattning på sikt. 

Den där s k 51-procentregeln

I  Sverige, som nästan enda land genom RF/SvFF håller på den s k 51-procentregeln, löser inte frågan tillnärmelsevis, eftersom ekonomin i underhållningsbranscher inte känner några gränser. Däremot, som jag ser det, begränsar man de svenska fotbollsklubbarnas konkurrenskraft, d v s svensk fotbolls möjligheter!

Den andra frågan jag har haft ögonen på sedan mycket länge är de s k fansens, supportrarnas beteende och betydelse i fotbollsutvecklingen.

Jag var UEFA-delegat vid katastrofen i Bryssel 1983, dessförinnan upplevt FA:s och den engelska regeringens kamp mot ”huliganerna”. Jag älskar fotboll och har alltid fokus på de 22 spelarna och domarna på fotbollsplanen.

Uppskatta aktörerna

För mig är det som att gå på operan eller teatern, där man kan bete sig mycket uppskattande inför de som agerar och kan vid lämpliga tillfällen visa sin uppskattning genom applåder, kanske t o m något utrop av förhöjd beundran! 

Jag kan uppskatta publikens, fansens sång före och efter en match, men hatrop, eldning, bengaler, smällare, olika demonstrerande, protesterande, eller ens uppskattande skyltframställningar tillför inte själva upplevelsen av en fotbollsmatch! När det som f n leder till rök, andra faror genom maskerade åskådare, speluppehåll och avbrott  och därför sabotage av fotbollsspelet, ser jag inget värde med att tillåta det i fortsättningen.

Min uppfattning är därför att en begränsad andel av de s k fansen till klubbarna, med sina ”underhållnings-och klubbtillhörighets”- argument har här i Sverige lyckats ta SvFF och svenska myndigheter, i förlängningen den svenska regeringen som ”gisslan”!? 

Ser till vardags också att problem av dehär typen förekommer annorstädes, nyligen i Madrid-derbyt,  men mycket lite numera i England, Tyskland, Italien och Frankrike, aldrig i USA där man har en helt annan kultur.

Tyvärr den utvecklingen

Den tredje iakttagelsen är lite av själva fotbollspelet och dess utveckling, som oroar mig en del. I de stora ligorna, som är exempel för många andra som brukar följa efter, ser jag tyvärr en allt mer hård, fysisk både anfalls-och försvarsspel. Vet inte hur SvFF:s olika funktioner ser på utvecklingen, men särskilt FIFA:s regelmyndighet borde fundera på om man gillar den utveckling, som sannolikt leder till mer skador, filmningar och ”brottningarna” vid hörnor och frisparkar inom straffområdet hör inte till fotbollens ursprungliga idéer.

Jag gillar verkligen statistik som underlag för kunnande och prestations-förbättringar. Däremot ser jag inget större värde med att uppmuntra det s k bollinnehavet som riktvärde, när det sker i form av spel bakåt i laget och meningslöst bollande mellan spelarna i backlinje, eller t o m med tillbakaspel från mittfältare och t o m från anfallare!

Kommer jag att få uppleva mer utmanande anfallsspel med individuella dribblingar och snabba passningsvarianter av anfallare i toppfotbollen framöver??

Undrar en gammal fotbollsälskare från barndomen i Puskas hemland.