Den självständiga och oberoende svenska idrotten har enligt min erfarenhet inte prioriterat just nämnda egenskaper, medan man i andra länder hellre orienterat sig mot mer konkret samverkan med t ex skolsystemen från dagis till universitetsnivåer, och med nära samarbete med statliga institutioner inom medicin, teknik och vetenskap för forskningshjälp och utveckling.

Det handlar inte bara om pengar. Där vänder sig framför allt atleter oftast till lokalt, regionalt och nationellt näringsliv. Det handlar mer om att hitta bättre former av organisatoriska lösningar. Resurserna finns på olika håll, men det krävs samverkan och funktionell samordning.

Lyckat i många länder

Jjämförbara länder som Holland, Belgien, Tjeckien, Ungern, Kroatien, förutom Danmark och Norge, har lyckats väl med sådan utveckling/omställning. Länder som England, Tyskland, Spanien, Italien, USA, Kina och Ryssland är så mycket större, så jag har valt att inte göra jämförelse med dem. Dock finns det mycket relevant kunskap och erfarenheter att hämta därifrån!

England t ex satsade stort inför sitt OS 2012 redan tio år tidigare, genom att etablera "kompetenscentra" på sex olika platser kring universitet/högskolor, som utgjorde de lämpligaste samlingspunkterna för att flera idrotter gemensamt skulle kunna få tillgång till olika vetenskapligt baserade program för att utveckla prestationsförmågan enligt senaste kunskapserfarenheter och även forska vidare på plats.

Holländska och belgiska högskolor har sedan länge forskat och utvecklat program för prestationsutveckling inom idrottens olika områden. 

Den "akademi-utveckling" som numera bedrivs inom fotbollen sedan ett tiotals år, grundar sig på de Neder-landskap/Belgiska kunskaperna/erfarenheterna i väl strukturerade system.

Byggt kompentenscentrum

Våra grannländer, Danmark och Norge, har för sin del valt att etablera kompetenscenter för elitidrott på ett fåtal platser i respektive land. Där samlas olika experter hos de utvalda lärosätena och bedriver sina program i nära samverkan med forsknings- och utvecklingsprojekt som mest finansieras av statliga medel.

I de stora länderna är det vanligast att man har resursstarka statliga och privata universitet som själva tycker att det är intressant att forska/utveckla prestationsinriktade projekt, där "dubbla karriärister" deltar både som "försöksobjekt" och som forskarstudenter, medan de tränar och tävlar parallellt.

Flera av de här exemplen har ger mycket goda resultat, inte minst på OS- nivå

Vi är några veteraner inom svensk idrott, f d aktiva och ledare, som i c a 15 år i Stockholmsregionen bedrivit Sport Campus Sweden, en verksamhet inom ramen för Stockholms Idrottsförbund.! C a 550 dubbla karriärister har under projektet fått stöd i många former och med mycket uppskattat resultat. Den formen var lyckad och är ett bra exempel på hur organisation i framtiden kan byggas.

I olika samhällssystem kan man givetvis ha mycket olika förhållningssätt till idrott, särskilt elitidrotten. 

Före andra världskriget var idrott mer en hobbyverksamhet, främst bland välbärgade människor i de olika länderna.

Idrotten påverkar samhället

Efter världskrigen ökade medvetenheten i samhällen och välfärden steg. Medierna blev mera aktiva och ökade bevakningen. Och nu med dagens internetbaserade kommunikationsexplosion lämnas inget åt slumpen. , Miljoner människor har "segrare och medaljörer" som sina bästa, viktigaste modeller och föredömen!

I dessa dagar snurrar egentligen allting i ett visst internationellt perspektiv. Vi är alla berörda av Pandemin. 

Samhällsekonomiskt har idrottssektorn i stort, främst tränings-och tävlingsformerna, blivit en mycket dynamisk näringslivsdel.

Även våra egna politiker, visserligen bara vid vissa få tillfällen, är bevisligen intresserade av elitidrott, De måste vara medvetna om att statens och kommunernas bidrag i Sverige i idrottsstöd bara är en mycket liten andel av vad idrotten årligen "betalar" tillbaka sammanlagt till vårt samhälle.

Det gäller tävlande, ledare, föreningar, bolag, utrustnings-och anläggningsleverantörer, mediaaktörer, fans, rese- och hotellverksamheter och nu på senaste tiden även hälso -och säkerhetsföretag.

OS 2020 blev ett synnerligen internationellt arrangemang med mycket traditioner, en del tävlingsnyheter, fantastiska, kvalitativa, tekniska TV och internetsändningar. Japan, satsade enorma resurser och också lyckades också genomföra tävlingarna, ge förutsättningar för de tävlande och även med vederbörliga anpassningar till skydd för alla mot ytterligare smitta. 

Under de speciella omständigheterna borde man kunna konstatera att OS blev en både sportslig och medial succé rent betraktelsemässigt.

Konkurrensen ökar hela tiden

Det var roligt att se överraskande många små och stora länder inte bara delta, utan t o m ta ädlaste medaljer. Idrott, elitidrott i synnerhet, har numera fått spridning över alla världsdelar och till i stort alla länder, vilket är glädjande att se.  

Inom elitidrotten ökar konkurrensen. Alla deltagare vill och kan förbereda sig optimalt, även om inte alla har alla typer av stödresurser till hjälp.

Förutom att ge rent ekonomiskt stöd, lön, bidrag, faciliteter etc, så har jag förstått att många länder  har förbättrat organisationen för att erbjuda adepterna större trygghet och miljöer.

jag, ser mycket stora satsningar på idrottsnära akademisk forskning, medicin, fysiologi, psykologi, mental uppbyggnad, högteknologiska tekniska hjälpmedel och därmed allt större staber av experter och assistenter för de tävlande under hela förberedelsen och vid tävlingarna.