Inse värdet och betydelsen av att över 3,5 miljoner svenskar dagligen är aktiva på något sätt med någon idrottslig verksamhet!Jag tror att många, även icke idrottsintresserade politiker är medvetna om det stora engagemanget, det helt dominerande som sker på ideell och frivillig basis.

Här har det uppstått ett stort missförstånd, som har fått väsentliga konsekvenser! Det finns allmänna uppfattningar, som stundtals är uppslitande och skapar många spratt och felaktiga slutsatser!

Den tudelade idrotten

 En mindre del av "idrottsrörelsen" utgörs av några få kommersiella sporter – och de framträder starkt, dagligen i alla media! De sporterna handlar om prestationer på högsta, helst internationella nivå, och har ett stort publikt intresse, som nästan ren underhållning!

Den väsentligt större delen av idrotten utgörs av bredd-och ungdomsverksamhet och numera i dessa hälsofrämjande tider även av allt fler vuxna och t o m pensionärer, som önskar hålla på med all slags idrott för hälsa och nöjes och samvarons skull.

Den här stora gruppen, som nära nog är 90 procent av den totala idrotten, bestående av utövare, ledare, tränare på lägre nivåer och föräldrar, får mycket begränsad uppmärksamhet, trots att de på alla sätt står för enorma.

Det är Idrottens vardag, eller säg verklighet, de är dominerande och står för avsevärda samhällsinsatser! Statusen för de hundratusentals svenskarna, d v s deras position i samhället är inte på något sätt uppskattad i proportion till vad de uträttar.

Snarare får de på många sätt betala inte bara genom att göra jobbet utan ersättning, de får ofta t o m betala för att kunna ägna sig åt "sin samhällstjänst"!

Idrotten får vanligtvis ca 2 miljarder i statligt stöd årligen - icke pandomi-år vill säga). Till sanningen hör att idrotten, enligt vissa beräkningar bidrar med avgifter, skatter och "samhällsbesparande" kostnader c a 7-10 gånger den summan!!

Föreningarnas problem – och möjligheter

Klubbledare inom de kommersiella delarna tar ganska stora risker både personligen och affärsmässigt för att bl a systemen kring verksamheterna ska fungera (i strukturformer, som inte är skapta för dem, utan är ett lapptäcke av de ideella begreppen/reglerna och ibland orena affärsupplägg av andra skäl!

Successivt har t ex de flesta klubbar i eliten i fotboll och ishockey redan tagit verksamheten ett steg vidare genom aktiebolag för delar av verksamheten, ägt till 51 procent av föreningen. 

Sådana exempel finns förutom i Sverige bara i Tyskland?! Skälet är enkelt.  För att ge kapitaliseringen vanliga, affärsmässiga möjligheter, måste investerarna få minst 51 procent!

I övriga länder behövs inte konceptet med bolag med sådana begränsningar, utan vanliga bolag med vanliga normer fungerar mer optimalt där!

Idrottens plats, ställning och anseende

För politikerna är det bekvämt att idrottsrörelsen, snart 50 år efter senaste reform-utredning (Karl Fritiofsson), står som "oberoende och självständig"! Då faller mycket lite av ansvar och fokusering på politiker i kommun, riksdag och regering.

De ska försöka förstå idrottens struktur och inre kraft. De saknar den insikten och förståelsen

Politiker har en benägenhet att hellre rikta in sig på att bry sig och tala om vård, omsorg, utbildning och säkerhet.

De respekterar inte att idrotten svarar för en mycket väsentlig del av förebyggande vård, fostran, social utbildning, integration, motverkan till kriminalitet med mera. 

Allt detta får politikerna nästan gratis, ett faktum i dag och numera konstaterat enligt nationell och internationell ekonomisk expertis!

Idrottens både högsta nationella organ och samtidigt dess roll i "myndighets ställe" fungerande organisation, RF, borde ju sedan länge ha varit tongivande och dess främste marknadsförare och PR-agent! 

Tyvärr har man inte, som jag sett det under mer än 50 år inom elitidrotten, klarat av de uppgifterna på ett tillfredsställande sätt. Det kan faktiskt bl a bero på det tudelade ansvar man har begåvats med, eller man önskat besitta!?

Min slutsats är att idrottens status i Sverige är ganska låg. Förklaringen är politikers, i viss mån allmänhetens insyn, förstärkt via medias exponerin på elitidrott. 

Då passar det...

Det går an som politiker att uppmärksamma att möta upp på Arlanda, eller i någon stadspark för att hylla idrottshjältar som kommer hem med ädla medaljer och skapar viss nationell och internationell mediauppmärksamhet

Och det gäller att utnyttja tillfället att som rikspolitiker tala sig varm för idrottens villkor lokalt, regionalt, och nationellt? 

Nej idrotten är värd så mycket mera. Som ett eget departement och en egen myndighet. Men dit är det långt då man inte ens anses värd en egen fokuserad minister eller, statsråd idrott! 

Så ser det faktiskt inte ut i de flesta andra jämförbara länder. Här är Sverige långt efter utvecklingen internationellt.

Erfarenheter och utblickUnder mina många resor runt i världen har jag träffat många klubbledare i flera sporter, som både lokalt och i landet i fråga åtnjuter mycket stor respekt, där de representerar traditioner, framgångar och publikintressen samtidigt som de har inflytande, och popularitet, t o m trovärdighet, som är större än många politiker, eller företagsledare åtnjuter! Hos oss finns dessa engagerade, ansvarstagande människor endast i bakgrunden 

På tal om uppmärksamhet; vilka elitidrottare gör avtryck i samhället, lokalt, eller riksmässigt på andra betydande samhällsområden efter sin prestationstopp, som t ex i näringslivet, kulturen, turism, hälsovård, utbildning, ekonomi eller politik?

I många andra länder arbetar man mycket mer hand-i-hand, så att man ger "dubbla karriärister" mycket hjälp och stöd för att de ska klara de idrottsliga prestationerna eller sina eftergymnasiala studier och sedan kunna meritera sig för bra positioner i samhället och fortsätta vara goda föredömen! 

Alltså, idrotten i nära samarbete med skolsystem från dagis till universitet!? Det borde vara en självklarhet.

Varför inte en ny Sou?

Vi borde titta närmare på hur det fungerar på andra håll i vår omvärld och samtidigt undersöka hur vi behöver förändra villkoren för idrottens totala roll i samhället Det finns all anledning.  Varför inte en ny statlig utredning (Sou)i frågan så att vi kan leva med frågorna och verkligheten i nutiden!

Robert G Hernadi