Det har under mer än hundra år skrivits och tänkts och diskuterats massor om idrottens betydelse, inriktning, amatörism kontra professionalisering, lek, prestationer, underhållning, talanger speglat mot utslagning, stjärnor o s v och. Allt detta har sammanvägts mot “samhällsnyttan”, uttryckt i nationalekonomiskt nuvärde!

De mest unika egenskaperna jag upplevt i en internationell jämförelse är de 72 idrotterna i RF:s medlemsregister, den breda idrottens organisation som helt domineras av alla frivilligt och gratis arbetande medborgare. Samtidigt finns det en outtalad idé om att idrotten kan klara sig i alla situationer även ekonomiskt med små anslag och resurser från staten och kommunerna.

Gigantiskn samhällsaktör

Under de senaste åren har det tydligare framkommit att idrotten är en stor aktör via  samhāllsinsatser  inom integration, hälsa,, ungdomsfostran, etc, men också en betydande netto skattebetalare och – och därför får “dåligt betalt för levererade tjänster.

Det är bara i vissa utvalda situationer i samband med  EM- VM- OS- medaljörers hyllningar som högre politiska representanter tar sig tid att möta upp och hedra medaljörerna i nationens intresse!. Annars finns idrotten knappt på den politiska agendan mer än vid kort tillfällen som  vid statsbudgetpresentationen av den deltidsengagerade idrottsministern. 

I de flesta andra jämförande länder finns ett eget idrottdepartement som verkligen arbetar med att verka för och sedan fördela statliga anslag. Inte som här - att låta RF i statlig myndighets ställe försöka utföra den politiska uppgiften!

Av någon särskild anledning finns det en sedvänja att knyta idrotten i statsbudgeten till kulturens departement! Eftersom det finns en sådan fokus från idrottens egna representanter idag och i politiken med en inriktning mot främst barn-och ungdomsidrotten, vore det mycket mer logiskt och naturligt att i stället knyta idrotten till skola/utbildningsdepartementet! 

Om det inte vore allra mest vore mest effektivt med ett eget idrottsdepartement

Mer gemensamt

Då är tankesteget inte så långt till att fundera på att trotsa “idrottsrörelsens oberoende/självständighet” och i stället söka samverkan och samhällseffektivitet genom att närmare betrakta skolverksamheten.

Och då ta ett fullt steg och knyta band till allt från lekskola till Universitet och uppnå en aktiv gemensam plattform för ungdomars kunskapsmässiga, sociala och idrottsliga (hälso) utveckling.

I de flesta länder jag som idrottsman, idrottsledare och affärsman haft nöjet att besöka och även bott i längre, eller kortare tid, har jag kunnat via egna upplevelser konstaterat att en tidig samverkan mellan idrotten och skolsystemet är till utomordentlig nytta för den enskilda idrottsaktive, idrottsföreningarna, specialidrottsförbunden och även alla lärosäten!

I det internationella samfundet är det sedan länge praxis och väl utarbetat systematiskt hur man lyckas integrera de två systemen framgångsrikt! Särskilt inom EU finns sedan länge samarbetsformer inom EAS, där Sverige tyvärr deltagit mycket passivt, trots att vi varit delvis initierande i dess början!

Många fördelar

Därifrån finns mycket statistik i alla avseenden, såväl prestationer som studieresultat, som visar på fördelar för  både idrotten och lärosätena. Därmed är det också samhällsekonomiskt positivt.

Sedan i somras pågår en uppblossad diskussion om hur de s k RIG (riksidrottsgymnasier) och NIU (gymnasier med också idrottsinriktning) ska kunna fungera bättre i strävan att ge bättre resultat både i avseende på studieresultat och i idrottsprestationer, allt under kostnadseffektiva organisationsformer. 

Det har initierats av Skolverket och utbildningsdepartementet önskar ändringar. RF, som genom framlidne Bengt Wallin en gång lyckades få igång det hela, har inte ägnat särskilt mycket intresse åt frågorna. Det har inneburit att några specialförbund nu oroar sig för att en nyttig och önskvärd utvecklingskombination riskerar att försvinna, eller urholkas!

Detta i en stund då det borde vara mycket angeläget med diskussioner inom idrotten respektive utbildningssystemen, att man snarast på sedvanligt nationellt sätt, (SOU,) utreder hur ett framtida samordnat sätt att arbeta mellan idrotts- respektive utbildningssystemen upp till och med elitnivå, kan bli effektivare enligt de bästa internationella modellerna som finns med förträffliga erfarenheter!