Som först GS i SvFF och sedan ledare i Sveriges och säkert Europas största fotbollsklubb, BP, med påföljande ledaruppdrag i SEF, StFF och SIF (numera RF-SISU Stockholm, har jag dessutom bra koll på vad som händer även i UEFA och FIFA.

Fotbollens andel av svensk idrott är imponerande, drygt 33 procent av det hela räknat ur de aktivas synvinkel och säkert upp till drygt 40 procent räknat i omsättningskronor! I takt med idrottens allmänna kommersialisering, TV, media, spelarersättningar och transfers, samt produkter och tjänster (inklusive sponsorer) i sammanhanget, torde fotboll svara för en helt dominerande del och då har jag bara snuddat vid att inräkna damfotbollens hypersnabba utveckling och bidrag!

Från 80-talets lärdomar

Jag har själv varit delaktig i en tidigare "våg" av utvecklingsperiod på 80-talet, då frågorna främst gällde konstgräs, nya serieupplägg (Superettan m m), nytt koncept för Svenska Cupen, förnyelse av Råsunda Stadion, fotbollshallar! Dessutom ordförandebyte, Lennart Johansson efter Tore Brodd, och senare att verka för att Lennart skulle bli ny UEFA- ordförande och Lars-Åke Lagrell som hans efterträdare.

Rent fotbollsmässigt skulle Laban Arnesson efterträda Georg "Åby" Eriksson som förbundskapten och damlandslaget få en ny, för första gången heltidsanställd förbundskapten, Ulf Lyfors!

Som alla vet, nu efteråt, resultaten blev blandade!

Laban hade ingen tur med herrlandslaget, trots att vi hade fantastiska spelare som t ex Torbjörn Nilsson, Glennarna Hysén och Strömberg, Thomas Ravelli i målet m fl! Den gode och vänlige Laban och vi i förbundsledningen fick problem med Labans "försvarsteknik", ni minns säkert "vill ni se mycket mål, gå och titta på hockey"! Inte heller blev det mycket bättre med nästa FK, Olle Nordin, fastän man måste påpeka att båda hade god, t o m mycket god utbildning ovanpå sina egna erfarenheter som spelare och därtill även som tränare!

Lennarts påverkan

Ulf Lyfors blev däremot en mycket duktig och lyckad förbundskapten, faktum är att hans EM-titel i England, just mot hemmalaget, är den e n d a segern i en stor internationell turnering vi kan se tillbaka på 1984, Senare har vi även silver och brons!

Lennart blev faktiskt vald som UEFA-president bl a med avgörande stöd av de Östeuropeiska medlemsländerna i hård kamp mot Sydeuropas kandidat från Schweiz! Sedan glänste han med framgångar typ Champions League mm, men klarade inte av konkurrenten Blatter i dennes odemokratiska och ojusta beteende vad gällde att även ta hand om FIFA!

Via hampions League  och FIFA:s nya öppnare tävlingsformer började pengarna strömma in rejält i fotbollen på nya sätt. I synnerhet tack vare enorma TV-avtal och medföljande sponsorer, vilket sedan snabbt blev explosivt i Premier League i England, La Liga m fl. Spelarlöner och tränarersättningar i klubbarna ökade på samma sätt och idag kan vi ju säga att även mindre länders ligor har kunnat följa efter, naturligtvis i begränsad form, men jag vill påstå att hela omfattningen är "galen" i förhållande till de verkliga, rimligt affärsmässiga villkoren! 

Många nationella och internationella TV -bolag har bjudit över vad marknaden d v s abonnenter är beredda att betala! Även om reklam och sponsorer hjälper till tror jag att man snart har slagit genom taket! Nu har även ett antal kapitalstarka oljeländer i Mellanöstern gett sig in i leken och spär på en "inflation" på spelar- och ledarövergångar och löner av prestigeskäl (?) som ytterligare förvanskar tidigare normala kostnadsutvecklingar!Med detta som lite bakgrund frågar jag mig vad den stora fotbollsrörelsen i Sverige kan och vill göra för att inte hamna helt i skuggan av globala verksamheten?

Utgångspunkter är ju att vårt herrlandslag inte lyckats särskilt bra på senaste tiden. Damlandslaget, tidigare rankad världsetta men nu femma, kommer inte med i OS nästa år. Allsvenskan herrar har ett publikt mycket lyckat resultat 2023 och damerna likaså. 

Rädd om talangerna

Och de akademier som är verkligen bra har producerat hyfsat, särskilt när de lyckas utveckla spelare som kan gå direkt till de större europeiska ligorna och få speltid. Min klubb, BP, har lyckats mycket bra sett från en 15-20 års perspektiv, som jag kan se tillbaka på! För många spelare tyvärr gått för tidigt och till SEF-klubbar här hemma, vilket inte är det bästa!

Vad kan den nya ledningen i SvFF göra för att vrida utvecklingen rätt, dvs nya grepp för att kunna nå mer internationellt framgångsrika nivåer?

Jag tror att man måste ta ett djupt grepp på hela den omfattande verksamheten.

Det är stora skillnader mellan att bedriva de klassiska delarna, dvs bredd/ungdom respektive elitfotboll!  Visserligen har klubbar sedan länge särskilt satsat mycket på dameliten, men ändå blivit passerat av USA, som började med damfotboll först på 80-talet! Något att studera och lära av?

På herrsidan har utvecklingen gått framåt inte bara ekonomiskt, utan hastigt mot teknologi och vetenskapliga inslag. I vårt land motsätter sig klubbarnas medlemmar att vi i Allsvenskan använder VAR, systemet som jag tror FIFA kommer att kräva inom ett eller två år i internationell fotboll! Här måste vi tänka om och snabbt.

Det finns ju hjälpmedel

Svensk fotboll, liksom svensk idrott har arbetat ihärdigt, utan särskilt stort stöd från samhället, dvs från stat och kommuner. Bakom det finns en allmänt vedertagen föreställning om att idrottsverksamhet är en slags fritidsverksamhet, en hobby, som var och en medborgare får hantera som den själv vill. I bästa fall är det långsiktigt en hälsosam verksamhet, vilket är nyttigt för individen och likaså för samhället. 

Så har det fungerat ganska bra i många år men numera kan man faktiskt konstatera med ganska noga beräkningar vilket samhällsbidrag (friskvård, social fostran, integration m m) idrotten fortlöpande skapar, till en mycket begränsad samhällskostnad. En satsad krona ger tio gånger så mycket tillbaka!!

Med via den snabba utvecklingen av flera idrotters elitverksamhet över till ren publik och medial underhållning, har gapet mellan den "ideella" typen av idrott och den allt mer kommersiella vuxit enormt! 

I ekonomiska och organisatoriska sammanhang har vi inte hängt med i tillräcklig omfattning för att kunna vara helt konkurrenskraftiga internationellt, inte ens i nordisk jämförelse!

SvFF borde som klart största idrottsaktör gå före och utforma nya strategier för bredd-och ungdomsverksamheter och även inleda äldre-verksamheter, men framförallt för det som av RF benämns som "elitprojekt 2025-30". 

Frågorna där handlar om olika typer av samverkan mellan RF, SOK, Para och institutioner som kan bidra med kunskaper, forskning och "riskvilligt kapital", företag, sponsorer. 

Hindret och regeln...

Dock håller man, inte minst inom fotbollen och allmänt på den " heliga" 51-procentregeln", dvs att ingen annan än klubben/föreningen får äga mer än maximalt 49 procent procent av en idrottsförening och/eller dess bolag?

Den regelnär förlegad och särskilt i nutid också en olämplig begränsning. Enligt de kapitalistiska system vi lever med torde detta vara ett principiellt hinder för att kunna attrahera investerare att satsa mer organisatoriskt och systematiskt på svensk elitidrott! 

På kontinenten har den omställningen skett för länge sedan, möjligen med undantag av Tyskland, men där har man i stället löst det historiskt genom att många stora företag också i eget namn driver fotbolls-/idrottsklubbar direkt. Förändringarna tycker jag är mest tydliga i Danmark, Norge och även Finland, som har gått starkt framåt.

Ett annat jämförelsevis eftersatt område hos oss är kombinationen elitidrott och utbildning! Det finns mängder av undersökningar och EU-projekt som kan peka på hur mycket bättre det är om de hårt satsande elitidrottarna den kan få stöd med en kombination i samarbete från våra kvalificerade högskolor och universitet. Det skulle leda till ännu bättre individuella kunskaper, men skulle också erbjuda mera avancerade möjligheter att klara livet efter idrottandet! 

Vi hade faktiskt i 15 år Sport Campus Sweden, egentligen i Stockholmsregionen, där fler än 550 elitidrottare fick all form av stöd genom samarbete med många lärosäten, en rad förbund och klubbar! Allt byggde på att vi i SCS hade en liten organisation, som även erbjöd social konsultation och stöd efter individernas personliga behov med selektiv uppföljning. Det VAR Mycket uppskattat, främst av idrottarna och klubbarna, som inte själva kunde utföra något sådant. Det saknades dock en fast medverkan från berörda kommuner, främst Stockholms Stad.

Inte vara gammmalmodiga

Jag reser regelbundet runt i idrottsvärlden sedan över 20 år och har sett ett teknologiskt system, Tracab, som används i stora fotbollsligor som Bundesliga I och II, La Liga I och II, Japan League, Eredivise, och nu fr o m januari även Major League Soccer i USA. 

Därtill används Tracab av UEFA och FIFA i alla stora tävlingar för att dokumentera prestationerna av de 22 spelarna på plan, bollens rörelser, samt numera också ger stöd till domarna vid offsidesituationer och boll över mållinjen i 3 D, (12 specialkameror med image processing) med mycket exakta mått och datamängden uppgår till över 1;5 miljoner per match! Detta är helt oberoende av VAR!

I dessa sammanhang får man i diskussioner med klubbledningar, ligaorgan och förbund ganska mycket information om under vilka villkor och på vilka sätt man har organiserat verksamheterna, i detta fall fotboll uppifrån och ner.

Jag vill påstå att det finns vissa likheter, men jag kan rekommendera SvFF att studera flera olika länders/förbunds och klubbars uppoffrande arbete med en hel del innovativa upplägg för finansiering, vetenskap, utbildning, samarbete, o s v.

När det gäller de ekonomiska resurserna är det nog klokt att se över det mesta. På 80-talet var vi 28 heltidsanställda på SvFF, varav åtminstone 5 personer hade själva Råsunda fotbollsstadions dagliga skötsel som sin arbetsuppgift! 

De övriga hade hand om allt annat, tävlingar, utbildning, spelar/tränarutveckling, domarna, nationella-och internationella regler samt kontakter, administration och ekonomi, och information med egen tidningsutgivning!  

Idag är det inte lika många medlemsklubbar som då, men lika många (24) distriktsförbund. Som en jämförelse beslutade man i Svenska Simförbundet att rationalisera till endast 6 specialidrottsförbund för många år sedan!