- Jag hade lyckan att Keith Carlsson, min rådgivare under karriären, hade betonat att jag måste ha en riktig försäkring. Därför var det ingen brådska egentligen när jag låg på sjukhus, men jag funderade ofta på hur jag skulle försörja mig i framtiden.

Ingemar Stenmarks arvtagare

Thomas Fogdö tycker själv att han har kommit över olyckan. Men han erkänner att det går knappt en dag utan att han tänker på den 7 februari 1995 och han påminns ofta av andra människor som undrar hur han mår.

Han var 25 år, idrottsatlet på toppen av sin karriär som världens bäste slalomåkare, betraktades som Ingemar Stenmarks arvtagare…och bröt ryggen.

- Det känns här inne, visst. Jag har stunder ibland när det gör riktigt ont.

Har formats och utvecklats

Han blev förlamad och han blev en annan.

- Så är det. Ibland frågar jag mig hur livet annars hade blivit.

- Jag skulle vilja gå, den längtan kommer jag att bära med mig dagligen resten av mitt liv.

- Självklart vill jag ha olyckan ogjord, men jag har formats, utvecklats och fått en sällsynt erfarenhet.

Mentor i slalomlandslaget

Han har numera nära kontakt med slalomlandslaget och är i dag mentor till flera framgångsrika skidåkare, som Andreas Myhrer, Jens Byggmark och Maria Pietilä Holmner.

Thomas Fogdö har sin tillvaro i Uppsala, där han bor. På slottet i Uppsala finns kontoret, men egentligen vill han minst av allt vara på jobbet. Han vill hem till huset i Gottsunda, till hustrun Anna och deras tre småtjejer, ingen äldre än 2 år.

Som 40-åring blev han pappa och glädjen är obeskrivlig, av mått som han inte kan beskriva:

- Jag längtar ständigt hem. Du kan ju tänka dig, en på 20 månader och två under året, skrattar han.

Kontor i Uppsala slott

Han berättar om hur bra han trivs i Uppsala, hur arbetet har tagit form, hur livet också har mörka stunder och hur han ser på funktionsnedsättning.

- Jag tycker att det rent allmänt blir ett för starkt fokus på omhändertagande och hänsyn. Ett slags ”vi tar hand om dig, du ska inte behöva lida”.

- Visst, många handikappade har svårt och behöver stöd i olika former. Men många kan och vill uträtta saker. Se till att utforma rehab och utbildning på ett sådant sätt att det verkligen går att komma nånstans även om man har ett funktionshinder.

"Vi är ingen belastning"

Thomas Fogdö är lugnet personifierad, men erkänner att han har temperament och då…

- Jo, så är det. Att det inte går att skapa rättvisa villkor retar mig oerhört. Vi med andra förutsättningar ska inte ses som en belastning eller några som bara ska vårdas.

Han framhåller hur han valde att ha kontor på Uppsala slott.

- Inte tänkte Gustav Vasa på tillgänglighet när han byggde det här på 1500-talet. Men med lika god vilja från de som ansvarar för huset och även från mig så funkar det, betonar Thomas som huserar i tre rum i det södra tornet.

Många olika uppdrag

Hans tillvaro delas i flera olika uppdrag. Som idrottspsykologisk rådgivare åker han Sverige runt och håller föreläsningar, han hjälper enskilda, inte minst flera av åkarna i dagens landslag, han har flera styrelseuppdrag, han har sin egen stiftelse Active Life och han är delägare i ett marknadsföringsbolag ”Allt om Uppsala” tillsammans med tre personer.

Thomas Fogdö gillar att vara på scen och få folk att lyssna.

- Men det ska finnas en tydlig vits med att de kontaktar just mig. Jag vill lämna något efter mig. Är förfrågningarna väl underbyggda då vet jag vad som förväntas.

Då växte mitt självförtroende

- Att berätta min historia för andra, lockade mig när jag väl hade hämtat mig från olyckan. Jag insåg att jag hade något extra eftersom jag hade blivit världens bäste slalomåkare. Ur den insikten växte också ett självförtroende när jag tvingades att göra något annat.

I dag har han en bred erfarenhet och behärskar konsten att både berätta och lyssna, så många människor har han träffat, så många uppdrag har han gjort.

Han hjälper både idrottsstjärnor och människor som har drabbats av olyckor.

- Det är lätt och naturligt att överdramatisera situationen. Ofta räcker det med att bara finnas där, att ta sig tid och att lyssna.

- Ett trauma kräver tid och tålamod.

Svägerskan låg bakom

Thomas Fogdö vill fördjupa sig i psykologi och dess labyrinter.

- Via samtal och frågor kommer man närmare knuten. Jag har inte svaren, viktigast i min roll är att ställa frågor och få personen att komma till insikt och att fokusera på det som är påverkbart.  

Efter ett möte med idrottspsykologen Johan Plate fann båda att de hade mycket gemensamt och att de borde samarbeta.

- Av alla var det hans svägerska som kom på idén om att vi borde göra något tillsammans. Vi träffades på Bosön och kände direkt att det här blir kanon.

De gör ideliga framträdanden och dessutom har de skrivit två böcker. Nu har Thomas själv börjat skissa på en egen bok.

"Olyckan? Ja, jag var nonchalant"

Thomas Fogdös egna upplevelser som gör honom trovärdig. Han vet vad han talar om och han blandar det med kunskap.

Han kan också erkänna:

- Olyckan, ja, det var ju ett resultat av nonchalans. Jag var inte försiktig nog.

Han är ärlig och berättar om sina mörka stunder.

- Hur mycket jag än vet och tror mig veta så blir jag ensam ibland. Jag hamnar i dundersvackor.

"Som en klump i magen"

- Olyckan som gjorde slut på ett visst liv, det självklara som försvann, sorgen, det bara rullar runt.

- Min lycka är att jag hela tiden haft bra människor runt mig.

Han berättar om besöken i Åre, just där han säkrade Världscupsegern och där olyckan inträffade.

- Det är 16 år sedan, men det finns där hela tiden, jag lever med det. Varje gång jag kommer dit blir det som en klump i magen.  

Svårt att besöka olycksplatsen

Två år efter olyckan besökte han själva platsen.

- Säg så här, det var en lättnad att komma därifrån.

Hem är fortfarande Gällivare, till ”mina fjäll” och den där känslan när hösten kom.

- När man på avstånd såg dimman i backarna, när man förstod att snökanonerna var i gång och att det var snart dags att få åka.

Han började som 6-åring, deltog i Friluftsfrämjandets skidskola, tog sin första seger som 12-åring i Kiruna och karriären tog fart.

Gillar att skotta snö...

Thomas Fogdö älskar verkligen vinter.

- Men det är lite motsägelsefullt. Lika inspirerande som det är att skotta snö hemma på tomten, lika trist är det när snön stoppar rullstolen.

Han om få har ändå en kunskap om att ta sig över motigheter.

5 februari 1995 - olyckan

I Åre säkrade han segern i Världscupen 1993.  Han var världens bästa slalomåkare och han var hela, verkligen hela Sveriges efterlängtade arvtagare till Ingemar Stenmark.  Thomas Fogdö skulle bjuda på nya högtidsstunder. Vältränad och erfaren, han var stjärnan.

Den 5 februari 1995 var Thomas tillbaka i Åre. Landslagstruppen tränade inför nya tävlingar i Världscupen.  Rutinerna följde sitt givna mönster, åkarna körde i backen, forcerade portarna, nådde slutpinnen och svängde av mot liften. Igen och igen.

”Jag visst att det gällde att ta fart, rejält med fart för att slippa staka.

I en sväng såg jag plötsligt en snöhög precis framför mig. Som om en skoter hade rivstartat, och det hade frusit till is. Jag hann inte mer än inse faran förrän jag träffade den där kullen, tappade balansen och for handlöst, högerskidan slogs av, jag lyckades först stå kvar på vänsterskidan, men så vräktes den också av och jag kastades handlöst ut i skogen.

Jag vände i luften och det bara small när jag landade våldsamt med ryggen rakt på en stubbe.

Jag bara skrek, det var vidrigt, jag trodde att jag skulle dö.

Mina tränare hade vänt när de saknade mig och de upptäckte mig.

Jag hade ingen känsel i kroppen och greps av en förtvivlad skräck och förnekelse”.

Thomas Fogdö fick kraftiga skador på kota 10, 11 och 12 samtidigt som ryggmärgskanalen var väldigt trängd. Sedan olyckan har han full rörlighet från midjan och uppåt. Han är förlamad i benen.

Thomas Ejderhov

Bäst i världen. Här säkrar Thomas Fogdö segern i slalomtävlingen i Åre 1993 och samtidigt också totalsegern i Världscupen. Foto: Jan Collsiöö, Scanpix