En klart irriterad Tove lämnade snabbt målområdet, en grov miss redan i inledningen innebar en mardrömslik fortsättning och hon konkurrerade, för ovanlighetens skull, aldrig om en plats vid medaljbordet. Hon hade också varit inne på förbjudet område (!) och hon hade inte protesterat som hon diskats.

Tove, med två tidigare VM-guld i Danmark, sprintstafett och knockout-sprint, har totalt 17-VM-guld och jagar sportens odiskutabla etta, Simone Niggli-Luder,  44-årig schweiziska med magiska 23 VM-guld, erövrade 2001-2013, med färre antal discipliner än i dag på VM-programmet.

-Men jag tror av Tove har goda chanser att på sikt passera Simone. I dag var hon inte på topp, men herregud! 

- Hennes fysik och tekniska kunnande är något enastående. Jag ser inte något slut på hennes karriär – det ska i så fall vara ett OS-guld Cortina/Turin 2024 i den nya grenen skidalpinism,  säger Jörgen  Mårtensson i ett samtal med Idrottens Affärer.

Med två individuella VM-guld på lång distans, 1991 och 1995 var Jörgen 1990-talets stora affisch - och PR-man.  

I det här sammanhanget, mästerskapet i sprint, måste understrykas att det var Jörgen, som var tongivande i den grupp som övertalade IOF, det internationella förbundet, att ta upp sprint, korta intensiva tävlingar i park – och stadsmiljö, på tävlingsprogrammet.

Det första mästerskapet i sprint arrangerades i finska Tammerfors 2001 med Sveriges Jimmy Birklin och Norges Hanne Staff som premiärsegrare.

-Det var många diskussioner med IOF,  det uppskattades inte att vi aktiva kom med nya idéer. Ironiskt nog var Sveriges Åke Jacobson ordförande vid den tidpunkten, minns Jörgen.

Nu arbetar Jörgen själv för IOF, med uppgift att se över tävlingsprogrammet. Han är i dag 62 år,  och brinner fortfarande lika starkt för sin sport som tidigare. Han är förstås på plats i Danmark och för Idrottens Affärer avslöjar han en ny  kommande disciplin.

-En tävling på natten, jag kallar det nattsprint. Ett sprint-VM behöver fler grenar, och moderna elljuslampor är som gjorda för tävlingar på kvällar och nätter. Jag kan inte säga när det kommer, men att blir verklighet är jag övertygad om. 

Dagens sprintorientering växte fram ur Park World Tour, en världsomspännande ”tour” ,  tävlingsformen spånades fram på ett hotellrum i Skellefteå i samband med nordiska mästerskapen 1995.

Jörgen var förstås där, idrottsreprenören Gåvert Wååg, med ett förflutet på Silva och som senare kom att ta Vasaloppet till Kina var också plats. Diskussionen utmynnade i ett Mästarmöte i  Laxå med stora delar av världseliten på plats.

1996 hade telekomjätten Ericson kommit in som huvudsponsor och en första ”tour” arrangerades på fyra platser, Vasa i Finland, Laxå, Oslo och Prag. Totalsegrare, damer och herrar, erhöll 20 000 kr vardera. Jörgen och Finlands Reeta-Mari Kolkkala var totalettor.

-Vi var pionjärer, och  konceptet förargade IOF, Den tidens största stjärnor, som Norges Hanne Staff och Petter Thoresen, Finlands Janne Salmi, Österrikes Lucy Böhm, alla var hos oss, Vi var först med prispengar och vi var jämlika, berättar Jörgen,

Flera europeiska stadskärnor hade deltävlingar och kontroller jagades i Kina, Thailand och Sydkorea. Ericsons representanter fanns med och inbjöds till de stora universiteten bland annat Peking .

Det var affärer och idrott på högsta nivå, telekomindustrin var på väg att vakna och kinesiska Huawei, i dag ett rött skynke i ti-världen, var då en okänd aktör – även för Ericsons.

-FIS, internationella skidförbundet, noterade vad vi höll på med. Vi tog fram en manual som FIS tacksamt tog emot och vad skidsprint i dag betyder för skidindustrin behöver vi inte diskutera, säger Jörgen.

PWT-organisationen lever kvar än i dag, om än i mer blygsam skala, nu i tjeckisk regi.

OS-drömmen lyckades Jörgen aldrig förverkliga. Han hade en intensiv lobbying-verksamhet vid millennieskiftet men entusiasmen hos IOF var lika sval då som nu. 

Inte ens Tove Alexandersson är i dag övertygad om att orienteringen är ett framtida mål för sporten. Huvuddelen av sportens elitaktiva har ännu 2022 sin huvudsakliga inkomst från civila arbeten och mindre sponsorstöd.

Tove är en av få som inte behöver tänka på hushållskassan. Hon har fyra personliga sponsorer, bl.a. skofabrikanten Icebug. Hennes medaljiver har inte gett de ekonomiska avtryck som man kunnat förväntas. Hennes årsinkomst beräknas till strax under en miljon kronor. 

Jämför med simningens Sarah Sjöström, nybliven ägare till en fastighet på Lidingö värderad till 22 miljoner, något som Idrottens Affärer berättat om.

 Jörgen bor sedan många år i Norge och har i dag en projekt anställning på det norska förbundet. Han ”säljer” in orienteringen via en kampanj som kan liknas med det svenska ”Hitta ut” -modellen. Att på motionsnivå leta kontrollpunkter med hjälp av en karta.

Kjell Nilsson