Svensk folkrörelse är unik i världen. På 70-talet hade vi fler föreningsmedlemmar per capita än något annat land. Vi hade väsentligt fler föreningsmedlemmar än invånare. Den stadgemässiga grunden ser likadan ut i en fotbollsförening som i ett fackförbund eller en bridgeklubb. Det är medlemmarna som bestämmer på föreningsnivå och de väljer ombud som bestämmer på regional nivå som väljer ombud för nationell nivå.

Som tanke är det så vackert att man blir tårögd.

Inte går han på möten

Problemet som just nu syns tydligt inom socialdemokratin, där det visar sig att 110 000 medlemmar saknar inflytande medan 26 distriktsordföranden har enorm makt, är att det inte fungerar. Det fungerar inte ens på föreningsnivå.

På 70-talet och tidigare tillbringade vi en stor del av fritiden på föreningsmöten. Idag är det ett mycket litet fåtal som är närvarande och även i stora föreningar kan några tiotal personer utgöra majoriteten av medlemmarna. På ett politiskt föreningsmöte där man utser ombud kan de närvarande bestå av ett antal anställda tjänstemän, en bunt avlönade förtroendevalda och en liten grupp tanter och farbröder som gör som de övriga säger.

Igår pratade jag med en medlem i AIK jag känner. Han är mer medlem i AIK än vad påven är katolik. Han går på träningsmatcher i minusgrader och planerar sina jobbresor så att han aldrig är bortrest när AIK spelar. Skulle han gå på det stora viktiga mötet som AIK nu annonserat?

Nä!

Vilka är beslutsfattarna?

Men det kommer att finnas tillräckligt med medlemmar med samma åsikt på det mötet för att ha majoritet för förändringar.

Kraven på bättre ordning på ekonomin kan ingen vara emot. Att föreningen som majoritetsägare i bolaget skall bestämma över bolaget kan ingen heller vara emot. Den nuvarande ledningen har direkt lagt sig platt på en nivå som får Mona att framstå som en kombination av både Davids och Eisenhowers kämpatakter.

Frågan är då vilka som är de nya beslutsfattarna, de som i bakgrunden styr, de som nu agerar för att förändra AIK?

I så fall en ökenvandring

Ryktet såväl som mediauppgifter som dock verkar bygga på samma rykten påstår att de som nu tar över makten i AIK är de grupper som tycker lite läktarvåld är en omistlig del av idrotten. De som tycker klacken måste få mer utrymme. De som ser avstängningar och ökad säkerhet som något negativt och de som tror att föreningens böter för förseelser är en naturlig kostnad eftersom klacken ändå är viktigare än laget.

Den sista åsikten kan jag i AIK:s fall ha förståelse för 2010 men inte 2009.

Är dessa rykten sanna så har AIK påbörjat en ökenvandring som får socialdemokraterna att befinna sig i ett land av mjölk och honung.

Elitfotboll behöver bolag

Den tillkommande problematiken är den inbyggda konflikten mellan kommersiell verksamhet i bolag och ideell föreningsverksamhet.

Otaliga exempel visar att företagsledare inte skall vara föreningsmänniskor och vice versa. Bolaget som ägs av en förening blir sällan ett bra bolag. För elitfotbollen är bolaget ofta en förutsättning, verksamheten har sådan karaktär att föreningen inte fungerar. Här skapas grunder för missnöje bland medlemmar som sällan förstår verkligheten för bolaget.

Den som lever får se hur det utvecklas, det går inte att dra slutsatser av rykten. Slutsatser vi kan dra är dock som följer:

För få kommer på årsmöten

Det är möjligt att ta över makten även i stora föreningar idag för att så få går på årsmöten.

AIK är den förening där utomparlamentariska metoder har används mest och där den gruppen är störst.

Ett Worst case scenario för att travestera finansvalpar är att makten i AIK ganska enkelt kan tas över av grupperingar av kriminell eller huligankaraktär.

Det är inte bra för fotbollen.