"Nu får Firman Boys räknas in i listan över framgångsrika lobbyister", skriver Dan Persson efter riksidrottsstämman. Foto: Scanpix.

Det klassiska citatet är Deng’s svar till Mao ”vad spelar det för roll om katten är vit eller svart så länge den fångar möss”.  Riksidrottsmötet beslutade att bara vita katter räknas.

I det svenska samhälle där bara fascisterna i Sverigedemokraterna är emot mångkultur har primärt de många små förbunden inom RF drivit igenom en fortsatt monokultur. Detta genom sitt nej till att flytta beslut om 51-procentsregeln till specialförbunden.

Det tristaste av allt är att ett av argumenten de använder är en sammanhållen idrottsrörelse men att det var precis vad de sa nej till.

Fakta är som följer:

Förra veckans utredning har talat om för politikerna att pengarna till RF-förbunden för ungdomssatsningen var bortslösade skattepengar.

De senaste tio åren har 30 procent fler svenskar börjat idrotta medan förbunden inom RF genomgående tappat medlemmar. Dvs idrottandet sker på egen hand (typ våra promenader) eller via kommersiella aktörer (typ vårt gym, golfanläggningen och Skistar AB).

Det är idag genomgående fler unga tjejer på de kommersiella gymmen än för några år sedan. Samtidigt har föreningarna tappat mest i den målgruppen.

Prat mer och mer om Idrottspeng

Det ena stora partiet har börjat agera i riktning mot ”idrottspeng” utifrån en idé om att de struntar i färgen på katten, bara vi får friska, aktiva barn som går ut gymnasiet och blir anställningsbara. Lite kul att nya moderaterna blivit Maoister.

Knappt hälften av RF-förbunden saknar överlevnadsförmåga, de är bidragstagare på den nivån att de får anses ingå i idrottens framtidslösa utanförskap.

Därmed inte sagt att vi riskerar stenkastning och brända bilar på nästa riksidrottsmöte. RF:s nuvarande fördelning av medel anses av politikerna som ineffektiv då för stor del går till de som inte har någon leverans. Den politiska logiken är då att minska på resursen.

RF bäst, om...

Det viktiga för de som tycker jag kastar gurkor i ett helt hav av växthus är att jag ser ett starkt offensivt RF som den bästa samlade aktören för allt svenskt idrottande.

Färgen på katten synes dock vara det minst viktiga ur mitt perspektiv.

Skälet är att samhällsutvecklingen annars riskerar att minimera RF till en organisation som tappar sin relevans. Då skulle ingen ha legitimitet att företräda idrotten som helhet. Det blir hemskt om det blir så.

Inte formen som är det viktiga

För att citera Gustav Möller, socialminister och socialdemokrat på 30-talet. När en skattekrona används ineffektivt så stjäl man från folket. Anders Borg och Magdalena Andersson gillar det här citatet.

+ Det Sverige behöver är fler ungdomar som idrottar, fler vuxna som tränar för att behålla hälsa. Det Sverige inte behövde var exkluderande beslut som påstår att det viktiga är organisationsformen för hur man idrottar.

+ Det vi behöver är kommuner som förstår att de skall investera i fler träningsanläggningar men då måste politikerna veta att det finns någon som kan leverera.

Motsägelsefullt

Det som gör den ideella idrottens fiasko så smärtsamt är att det inte handlar om pengar. De som har attraktiva tjänster kan ta betalt på en högre nivå och ändå få kunder.

Min målgrupp, den medelklass som utgör ca 80 procent av vårt land betalar våra barns gymkort om de väljer bort föreningen så länge vi kan glädjas över att barnet tränar.

Detta samtidigt som en växande grupp inte har råd ens med barnfotbollens låga avgifter...

Deras bild av verkligheten

På många sätt påminner RIM om MP:s kongress. Ledningen får stryk av verklighetsfrånvända ideologer. I MP:s fall lär det kosta röster i storstaden. För RF tappar man bara mer legitimitet.

När Karin Mattsson Weiber uttalar orden ”det idrottspolitiska arbetet för att värna vår demokratiska idrottsrörelse” blir jag livrädd. Det hon säger är en exakt upprepning av vad Facits dåvarande vd sa med orden ”Vi skall göra världens bästa elektromekaniska räknare”. Vi vet alla hur det gick.

Det Karin och RF måste säga är ”Det idrottspolitiska arbetet för att värna all svensk idrott”.

Tillgänglig och rolig, det som krävs

Det är för både utövare och samhälle i stort sett ointressant hur idrotten organiseras, det viktiga är att den är tillgänglig, rolig och att samhället får gladare, friskare människor.

Att som nu på årets möte låta en simpel organisationsfråga som berör en promille av föreningarna vara den stora striden är bara en signal om att det här går åt skogen.

De som ser det som en framgång att det gick att samlas runt frågan om en ny strategi för idrottsrörelsen, bör tänka en gång till. 

Jubel hos Firman Boys

Beslutet i 51-procentfrågan indikerar att de ideologiska begränsningarna gör det omöjligt att nå en strategi som är i samklang med samhällsutvecklingen. Än värre är att för en majoritet av specialidrottsförbunden är varje förändring negativ och bör bekämpas.

Som avslutning har jag en ganska enkel politisk filosofi. Allt vad SD är för är jag emot. Här hade flera på Riksidrottsmötet kunnat fundera på det rimliga att stötta huliganerna.

Nu får Firman Boys räknas in i listan över framgångsrika lobbyister.