I "Göteborgs Nya Arena" ska alla skidåkare i västra Sverige få kunna träna även på sommarhalvåret.

I Göteborg pågår ett extremt spännande arenaprojekt. Det finns ingen motsvarighet i landet och det blir möjligt tack vare två investerare. Döm själv, titta på den här presentationen. 

Vad som sker i Kviberg torde bli både lönsamt för investerarna samtidigt som det skapas en extrem samhällsnytta och kommer åtskilliga utövare i alla åldrar. 

Alla blir vinnare. De har 45 000 kvm till sitt förfogande.

Bara namnet är suveränt 

Ursprungsnamnet var Änglagården, nu ändrat till ”Göteborgs Nya Arena”, för att inte vara för förknippat med bara en av idrottsklubbarna i Göteborg.

Det är inget bra varumärke. Jag håller inte på IFK Göteborg, har till och med svårt för begreppet kamrater sedan uppväxten i ett marxistiskt Luleå på sjuttiotalet. Trots detta tycker jag att man bör ändra namnet för det här projektet från Änglagården som ursprung till Änglagård. Det är ett fantastiskt namn för det här projektet. Det här projektet är nämligen lika vackert som Helena Bergström är för män i min ålder.

Vore jag ägarna skulle jag köpa loss rättigheterna till alla bilder av Helena i första filmen för att bygga varumärket. Var noga med att det är just alla bilder ni skall köpa. Sedan skulle jag använda Helena för att ge det här projektet det varumärke det förtjänar. Helena och de här filmerna har en värdegrund som överensstämmer med projektet, dvs människans lika värde.

Ägarna underskattar intäkterna

Vi pratar om en inomhushall för fotboll, flera utomhusplaner, hotell, IFK Göteborgs akademi, restauranger, konferens, förskola, skola och gymnasieskola för totalt 800 elever och sist men definitivt inte minst en stor skidtunnel som är det smartaste i projektet. Den går att ta bra betalt för. Energin för att kyla snön värmer allt det andra. Ägarna har klart med hyresgäster och den här investeringen på ca 900 miljoner kan ske med avkastning för ägarna. Utanför finns löpspår, beachvolleyarena, skidspår på vintern m m.

Läget är stadsnära, upptagningsområdet mot Bergsjön ger möjligheter till ett mer framgångsrikt migrationsprojekt än vad Migrationsverket lyckats med sedan det grundades. 

Min tes är att ägarna Ole Serneke och Nils Wiberg har underskattat intäkterna från skidtunneln ordentligt. Det här kan helt enkelt vara riktigt bra för de har tänkt helt rätt. Inkomsterna kommer från de som utövar i första hand. Det finns inkomster 365 dagar per år, inte 18 dagar per år som för en fotbollsarena.

Ingen hejd på tillväxten

De har också underskattat den samhällsnytta fastigheterna kommer att leverera. Utifrån uteblivna vårdkostnader för äldre, fler ungdomar som klarar plugget och blir anställningsbara. På de här områdena lär samhällsnyttan överstiga vinsten i bolaget med en faktor 20. Det utifrån min tro på höga vinster.

Jag är inte säker på att initiativtagarna har koll på hur bra det här kan bli. Det finns ingen officiell statistik som visar att utövaridrott har en tillväxt på 10-15 procent (liten bransch där det skiljer mycket mellan olika delar) men det finns ingen hejd på tillväxten och trenderna är positiva. Arenaidrotten har en tillväxt på 3-4 procent som fortfarande är fantastiskt, men utövaridrotterna är fantastiska i sin tillväxt.

Jag kan ha ett antal synpunkter på detaljerna i utformning, ett antal idéer om hur profileringen skall ske, även det på detaljnivå. Jag är 57 år gammal och blir på goda grunder mest beskylld för att vara en cynisk Messerschmitt utan känsla, trots det så är det här exakt vad Stockholm behöver. Göteborg ligger här tankemässigt långt före.

Göteborg långt före Stockholm

Ylva Johansson (ordförande för Stockholms fotbollsdistrikt såväl som tung socialdemokrat, f.d. minister med mera innan vänstersossarna tog över), påvisade tillsammans med idrotten i Stockholm hur illa det ser ut i Stockholm på idrottsområdet. Den här typen av projekt borde Stockholms stad kunna få igång genom att allokera mark, helst i morgon.

Stockholms stads nya vision, ”En stad i världsklass” klingar falskt när man ser hur Göteborg är före på det här området, att ungdomarna inte kan träna fotboll, att ishockeyn inte har samma förutsättningar och en lång lista på andra problem. Änglagård är allt Stockholm inte gör, och Änglagård kostar inte Göteborgs stad en krona.

Jag har inte alla fakta om balansräkningar, genomförandeförmåga och massa andra risker som varje projekt på 900 miljoner har så det kan finnas information som jag saknar. Men det jag sett är att det här projektet är bra såväl för de som investerar som de som utnyttjar investeringen.

Nytt och berikande

Jag åkte ner till Göteborg för att prata på ett av Idrottens Affärers seminarium. Då tror man att syftet med resan är att ge kunskap. Det var behagligt att komma hem och fått lära sig något nytt.

Jag är, som gruppen av mer regelbundna läsare kan misstänka, lite besatt av arenor. 

Jag försöker vara objektiv, dvs inte emotionellt negativ, när det finns en arena vars utformning och ekonomi jag inte tycker om. Här hamnar de flesta arenorna, det finns för många fel helt enkelt. 

En arena som ger vinst

Dock, jag är inte utan empati och det finns några arenor jag blivit småkär i. Vida i Växjö, Astrid Lindgren värld i Vimmerby med sin värdegrund (gör som Astrid hade gjort) är två sådana. Änglagård kan bli den jag blir ordentligt kär i. Når de 8 procents avkastning och de besökssiffror jag tror de kan nå så hamnar de etta på svenska arenaprojekt.

Det är förvånande att Nils Wiberg på Prioritet Finans kan vara så korkad när det gäller sponsorskapet i Tyresö och samtidigt så klok i sin medverkan i det jag nu döpt till Änglagård. 

Entreprenören och initiativtagaren Ola Serneke har tänkt så rätt och han skall ha all cred för en typ av arena som förtjänar privat finansiering för att den ger vinst till ägaren. Jag har lite svårt för den moderna samhällsdebatten där vinst är något fult. De fakta jag har är att vinster i företag är förutsättningen för vårt välfärdssamhälle.

Här kan du se filmen av presentationen av projektet vid IA Seminarier i Göteborg.