Gemenskapen är värdeordet i den nya idrotten. Att få möjlighet att utvecklas i grupp och att göra det tillsammans. Foto: Christian Charisius, AP Photo/dpa/TT

Vem som vinner är inte viktigt, utan det viktiga är att idrotten påverkar och utvecklar individerna.

Åt några dagar före jul lunch med John Lasalle, en av grundarna av löparakademin, en av flera nya modeller för hur vi kan idrotta i framtiden. Givande och spännande.

Den nya Idrotten

För mig är det viktigt att försöka hitta de nya typerna av strukturer som uppstår inom och utom idrottsrörelsen. Friskis&Svettis är ett framgångsexempel. Innebandyn har tvingats in i traditionell struktur, Skateboard har jag inte koll på, men att låta de här nya strukturerna få utvecklas som man vill tror jag är en framgångsfaktor.

Det kommer också nya former utanför idrottsrörelsen som har goda möjligheter att bli framgångsrika. 

Löparakademin är en intressant sådan. 

Vill utveckla människan

Verksamheten är baserad på löpning men Löparakademin är primärt inte en idrottsförening. Löparakademin har som mål att utveckla ungdomar, genom tio-tolv veckors projekt med löpning där man skall kunna springa en mil när projektet är klart. Deras metoder bygger på att få högstadie-eleverna att lära sig sätta mål, kämpa för att nå målen, förstå sina framtidsmöjligheter och fungera i grupp. Det är social verksamhet mer än idrott, men idrotten är en förutsättning

Löparakademin är en ideell förening, de är anslutna till Friidrottsförbundet men sedan är det stopp på det traditionella.

De ungdomar de sysselsätter med sina projekt är inte medlemmar. De som deltar i deras lopp är inte medlemmar. Syftet är inte att på något sätt utveckla deltagarnas löparförmåga mot elit, utan syftet är att utveckla dem som människor med idrotten som medel.

Framgång hos sponsorer

De är formellt demokratiska, men reellt så är det en liten klick människor som brinner för att utveckla verksamheten som bestämmer allt. De startar upp på nya ställen på ett sätt som mer för tankarna till franchise än traditionella föreningar som inte bildas på det viset. Inom Idrottsrörelsen är de ganska lika Friskis&Svettis, denna fantastiska organisation som blivit stor genom att också göra det mesta tvärtom.

Det finns inget fokus på vem som vinner lopp, bara fokus på de som vinner som människor genom att klara skolan bättre, lära sig sätta mål och få en tro på framtiden.

De är framgångsrika med sponsorer, mycket beroende på att de ligger helt rätt i tiden med sin CSR-struktur, men lika mycket på att de säljer rätt saker medan de traditionella föreningarna säljer idrott, säljer de fler ungdomar som kan nå sina mål i livet. 

Betoning på strategi

Den traditionella föreningen levererar samma saker men säljer det inte. De har i praktiken inga intäkter från medlemmar utan allt kommer från sponsorer, samhälle och deltagaravgifter för de lopp de arrangerar. 

Efter fyra år finns de på fyra ställen i Stockholm, i Gävle och i Malmö.

Samtalet på vår lunch handlar om omvärldstrender, varumärkesstrategin och marknadskommunikation. Inte ett ord om stadgar, tävlingsreglementen men desto mer om hur man måste vara professionell i varje del i verksamheten.

Även om John har en bakgrund som löpare på elitnivå och verksamheten helt är byggd på löpning så handlar det inte om traditionell idrott. Vem som vinner är inte viktigt, utan det viktiga är att idrotten påverkar och utvecklar individerna. 

Då blir motivationen mindre

Här är det så att alla traditionella föreningar som sysselsätter ungdomar självklart kan marknadsföra sig med samma argument som Löparakademin (vi ger dina barn bättre motorik, lär dem fungera i grupp, lär dem sätta mål, lär dem göra sitt bästa, ger dem ökad chans att slutföra studier och gör dem anställningsbara).

Det gör man inte. Man sysslar med fotboll eller annan sport utifrån det klassiska; att vinna matcher, lopp, tävlingar.

Föräldrarnas motivation att betala ökande avgifter blir då lägre. Sponsorers vilja att betala minskar också och vinsten för samhället blir osynlig.

Utvecklingen kommer att ske utanför idrottsrörelsen, inom går det inte utveckla. Trist.